Efter besöket hos mamma var det dags att besöka pappa, Ritva och Sofie i vår gemensamma stuga i Östa. Nu skulle också Myra får träffa Sofies Jack Russel Murphy, ett möte vi sett fram emot med viss oro. Murphy har ganska svårt för andra hundar, är osäker och skällig.
Mötet med Murphy gick som förväntat. Det blev mycket skäll till en början. Myra var inte sen att skälla tillbaka men gick också att avleda ganska bra. För att de skulle vänja sig vid varandra lite gick vi med dem i koppel. Efter en stund avtog skällandet. I morse har de kunnat sitta bundna en bit ifrån varandra på gräsmattan utan att bry sigom varandra. Har de skällt har vi avlett dem. Långsamt kommer Murphy vänja sig vid Myras sällskap. Tuffa lilla Myra har inte visat ett tecken på att bli rädd när Murphy skäller. Hon svarar bara med att skälla tillbaka och hoppas på att det kan göra att hon kommer honom lite närmare så att de får leka. Han är allt bra spännande trots allt denna galna Murphy. Tur att Myra och Murphy inte bor i samma stad. För mycket av denna typ av umgänge skulle nog inte vara hälsosamt för en liten valp.
I Östa har Myra fått åka på sin premiärtur i kanoten. Hon tyckte det var spännande med paddlarna som plaskade i vattnet. Myra hade fått låna kompisen Mollys flytväst och satt säkert i kanoten. Att stå och hänga över kanten och titta på svallen från paddlarna var en övning för balansen. Myra var ett par gånger uppe med alla fyra tassar på kanten utan att falla i. Jag och Sebastian tänkte att hon får lära sig den hårda vägen så vi lät henne balansera bäst hon ville. Myra klarade sig nästan hela vägen hem innan hon föll i vattnet, då var hon och klättrade på kanotens stjärt bakom mig. När hon for i var det bara att fiska upp henne och paddla hem.fort som attan så att hon kunde skaka av sig på land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar