Cirkusplaner

Medan Movi snarkat och snusat i soffan har jag suttit och ritat cirkusövningar. Nu återstår det att se om det går att översätta dessa fantastiska figurer till verklighet och om hundarna tycker att idén är lika rolig som jag tycker.

Movi och Alvin tillsammans

Ikväll träffade jag och Movi våra kompisar från rallylydnaden Therese och Alvin. Vi promenerade till ett fält där vi tränade tillsammans. Vi tränade på inkallning när den ena hunden ska stanna. Det rycker i Movis kropp när Therese ropar in Alvin men hon kan efter lite träning iallafall sitta kvar. Vi tränade också på att den ena hunden fick ligga och vara passiv när den andra hunden tränade konster vid dess sida. Det gick bra tills konsterna och godbitarna kom för nära. Då skulle Movi upp och vinka med tassen så att hon också gjorde sig förtjänt av något gott. Sist lade vi hundarna ner och promenerade själva längst ner på fältet. Så ropade vi in dem och de sprang tillsammans. Alvin tog snabbt täten och Movi kom tätt där efter.

Det är roligt att träna tillsammans och det är också kul att se hur hundarna samspelar med varandra. Movi och Alvin springer båda lösa och luktar på samma fläckar och Alvin stannar gärna till och väntar in Movi om hon inte är med. På onsdag vi träffa de andra hundarna och dess människor igen på rallylydnadskursen. Då ser jag fram emot att få inspiration till nya saker att öva på.

När vi kom hem tyckte Movi att det var dags att gå och lägga sig så hon tog på sig ansvaret att bädda upp sängen. Dock fick hon stå ut med att hänga (det vill säga sova och snusa högt med nosen) med mig och Sebastian i vardagsrummet ett par timmar innan det var dags att krypa ner i den gosiga sängen.

Med mamma i skogen

I helgen har jag, Sebastian och Movi haft finbesök av mamma. Förutom att träffa oss tre hade hon sett fram emot en tur till skogen. Eftersom gårdagen spenderades i stan med kulturnatt och shopping av secondhand kläder på East collective blev denna söndag tillägnad skogen.

Vi åkte till Kvillingeförkastningen som ligger lagom nära och vandrade i långsam takt så att vi hann med att njuta av den vackra naturen. På vägen ut gick jag ett spår till Movi och placerade en burk med godis under en gren. Detta fick ligga till sig medan vi promenerade i skogen och fikade vid den lilla sjön.

Vinden hade gjort det lite svårt för Movi att följa spåret så när hon en och en halv timme senare blev visad det sprang hon runt en hel del innan hon kom rätt. De sista metrarna gick bra med lite uppmuntrande stöd för att visa att hon var rätt och hon gick rakt på lådan och fick sina godisar.

På vägen hem stannade vi till vid gårdsbutiken bakom Kvillinge kyrka och handlade. Vi var alla nöjda när jag körde mamma till tåget efter denna helhutsupplevelse på landet.

The broken cirkle breakdown

Jag är ute en sväng på kulturnatten men går hem tidigt till mamma,  Sebastian och Movi som väntar där hemma. Mamma har dukat fram ost och kex och kulturnatten fortsätter i hemmamiljö. Vi ska välja film och bestämmer oss för en drama. Jag är lite inne på att se filmen Hashiko om hunden som väntar på sin husse som dött. Jag och Sebastian har inte vågat se den för att den ska vara så sorglig. Mamma protesterar högt mot filmvalet. Hon har sett den och vill inte bli så ledsen ikväll. Vi väljer istället The broaken cirkle breakdown då musiken i filmen tilltalade oss.

Jag märkte direkt att The broken cirkle breakdown är en film i min smak. Den handlar om två personer som möts och blir föräldrar och deras passion för countrymusiken bluegrass samt deras kamp då dottern blir sjuk. Filmen är både vacker och oerhört gripande och sorglig. Tårarna rann ner för mina kinder mot slutet av filmen och fortsatte att komma fram tills att eftertexten rullade.

Efter filmen satt jag länge kvar i soffan i mina egna tankar. Movi fick komma upp i mitt knä och hennes närvaro värmde. Musiken från filmen spelades fram till att vi gick och lade oss och kommer säkert att spelas minst ett par veckor till.

Fluga fredag

Idag är det fredag och då ska jag ha fluga säger Sebastian och kommer in i badrummet med en vit skjorta och en svart t-shirt som lyser igenom under. Det blev lite letande i garderoben innan jag lyckades dra fram en vit träningströja som blev som ett andra skinn på Sebastian. Det blev perfekt tyckte han och tog på sig skjortan och flugan över. Nu blir det spännande att se om resten av klassen gjort samma ansträngning och tagit på sig en fluga denna fredag.

I mörkret bakom containern

På kvällspromenaden som idag blev en stund efter 22 gick jag och Movi till återvinningen vid badhuset med ett par kassar kartong och en kasse plast. Jag såg att det rörde sig vid klädcontainern när vi kom fram så jag förstod att vi inte var ensamma vid återvinningen. Efter att jag slängt plasten och passerade klädcontainern såg jag att det stod en damcykel lutad mot contaiainern och att det låg en massa filtar och kanske kläder på marken nedanför. Någon människa såg jag inte längre röken av.

Jag slängde mina pappkartongsopor och passerade åter klädcontainern med filtarna och cykeln på väg tillbaka. Jag funderade över vart människan tagit vägen och blev nästan lite rädd att ett par ögon skulle titta upp på mig när jag stack ner de sista påsarna i containern för plast innan jag lämnade området. Några ögon såg jag inte men när jag kom upp på trottoaren igen vände jag mig om och tittade ned mot återvinningsområdet. Jag såg då en skugga som kom från baksidan av alla containrar runda contaiainern med kläder. Jag stod kvar en stund och funderade över vad som försiggick vid containern. Under tiden jag stod där hörde jag prasslandet av påsar från framsidan av containern med kläder. Jag vågade aldrig gå fram och fråga men jag ställer mina frågor här: vem var du min vän i mörkret? Vart kom du ifrån och vart var du på väg? Vad gjorde du där med alla filtar och varför var det så viktigt att jag inte såg dig? Och så den viktigaste frågan av alla;  vad hade hänt om jag tagit steget och sett dig på riktigt? Hade du velat det?

Cyclocross säljes på Blocket

Idag fick jag och Movi visa Sebastian vår joggingrunda på småstigar i skogen. Det var roligt att få springa även med Sebastian och han tyckte att det var mycket roligare att springa på småstigarna än att cykla med sin cyclocross som heter Sländan (det första namnet som enligt mig är det rätta, eftersom alla hans tidigare cyklar är hästar, är Unicorn men Sebastian gillar varken att ha ett engelskt namn eller dess svenska översättning). Det kan i och för sig bero på att Sländan med sitt bockstyre inte alls är anpassad efter steniga skogsstigar, det är dock mina, Sebastian och Movis ben så det är inte konstigt att vi tycker att det är kul att ta oss fram på dessa. (Detta verkar vara parantesernas afton och för att fortsätta på temat Unicorn eller Sländan som Sebastian kallar den blev han direkt fundersam varför jag frågade om modellen kallas cyclocross och hur det stavas. Jag bekfäftade då hans oro att jag håller på att sälja den på blocket och förutom att jorden skulle gå under skulle nog det vara det värsta som kan hända. Eftersom jag inte kommit på vad jag skulle ha för rubrik till detta inlägg förens i stunden av parantesens författande fick det bli en rubrik som skojar lite med Sebastian på detta tema. Som ni säkert förstår säljs det nog ett par cyclocross på blocket, dock inte Sebastians Slända eller Unicorn).

Efter middagen sträckte jag ut mig på soffan och efter att Sebastian killat på mina fötter vilket jag älskar kom en stor och varm filt och lade sig på min mage. Filten sträckte sig ända upp till min kind så jag kände mig riktigt nerbäddad och väldigt belåten. Imorgon kväll kommer mamma och hälsar på. Det och att helgen snart är här ser vi alla fram emot. 

Måndagkväll på Lagergrensgatan

Sebastian löser kemiska problem via Skype och Movi har intagit soffläge.

Bland höstlöv, vind och vattenpölar

På väg hem från jobbet vägde jag mellan om jag skulle ut och springa eller träna på gym. Blåsten och den kyliga höstluften som plötsligt dykt upp var inte särskilt välkomnande för träning utomhus. Att ta sig ut för att gå på ett tråkigt jympapass och sen gå hem för att gå ut med hunden lät inte heller som ett särskilt roligt alternativ.

När jag kom hem överrumplades jag av en glad och pigg Movi och en nästan lika glad Sebastian. Jag lade mig på sängen för att ordentligt hälsa på Movi och Sebastian gjorde oss sällskap. Movi som var full av energi sparkade runt mellan mig och Sebastian och vi gosade och skrattade tillsammans.

Denna glada lek gav mig kraft att bestämma att det var till skogs jag skulle. Sebastian lyckades jag inte lura med mig så det blev den busiga tanten Movi och jag.

Blåsten fick mig att börja springa på en gång istället för att promenera till skogen som jag brukar. Väl inne i skogen var jag uppvärmd så då var det bara att njuta. I lagom takt skuttade vi fram över rötter,  stenar och vattenpölar och vi sprang på så många småstigar vi kunde. Det var meditativt att springa till alla ljud som omgav mig. Ljudet av blåsten i träden, min andning och skornas dunsande i marken. Movis flåsande som hörs då och då och den jämna takten av hennes tassar som landar mot de mjuka barren.

Att springa på mindre stigar gör att skogen kommer närmare, anklarna får jobba för varje rot och sten som fötterna landar på. Benen plöjer stundtals fram genom fuktiga ormbunkar och ris som hänger över stigen. Ögonen kommer närmare varje träd och varje gulnande höstlöv som pyntar skogen. Luften som lungorna drar in är fuktig och frisk från omgivande  lavor och mossor.

Efter den sista uppförsbacken, när vi åter kommit ut på den bredare stigen, tar energin slut och vi går. Jag har godis i fickorna och Movi söker ständigt min blick. Vi tränar på att hämta en pinne tills godisarna är slut. Den kalla vinden kyler snabbt ner min varma kropp och vi sätter fart hemåt igen.

Movis matta

Under den varma sommaren började Movi hoppa ner på golvet när det blev för varmt och gosigt i sängen. Det känns som att hon fortsatt att gilla golvet då det inte är förrän på morgonkvisten jag vaknar till av att någon norpar min plats för fötterna. Tittar jag då ner ligger det en utsträckt hund i halva fotändan.

Idag tog jag en sväng på Erikshjälpen och Röda korset för att se om jag kunde hitta en filt till Movi att ligga på. Jag sprang då över en tjock fin trasmatta med färger som gjorde mig båda lugn och glad. Denna skulle bli Movis matta bestämde jag och köpte med mig den hem. Väl hemma fick Movi prova mattan och då fick jag se att den även matchade hennes gråa päls. Nu har vi legat i sängen och gosat och då det blev varmt hoppade Movi ner på golvet. Dock har hon inte prickat in sin fina matta men jag fortsätter att hoppas att den dagen kommer. 

Svamp och dans i skogen

Humlan som stått stilla i en vecka fick nu åka ut och köra till Kvillinge. Det var jag och Sebastian som satt fram, där bak satt min granne Kattis och vännerna Magnus och Eva. Movi och hennes bur fick dela bakluckan med tre svampkorgar och ett gäng ryggsäckar. Kattis och Magnus är vana Skoda Fabia förare och passagerare så Humlan var mycket nöjd med sin last.

Väl framme i skogen åkte svampboken upp och alla svampar vi hittade skulle noga undersökas om de kunde ätas. Vi hittade ganska mycket av det vi konstaterade var pepparsopp så den lät vi vara. Resterande soppar tycker jag är svåra att skilja från varandra men eftersom alla är ätliga tog vi med dem hem. Jag hittade även en fårticka som jag plockade med mig samt några flugsvampar som fick vara kvar.

Movi sprang glatt mellan mig och Sebastian när jag skickade henne, annars svansade hon efter mig. På vägen tillbaka tog jag en paus från det inte allt för lyckade svampletandet och tränade lite dans med Movi. 

Jag och Sebastian ska strax gå över till Kattis för att smaka den delikata svamp vi plockat. Movi får följa med och göra bekantskap med katten Droris. Det blir spännande att se om jag och Sebastian överlever morgondagen.

Öl och jag

Ikväll hade jag och några vänner från jobbet ölprovning. Det var Sofia som har öl intresse som ordnat detta. Jag fick lära mig att en ska använda alla sinnen när en dricker öl. Lukten, synen och så smaken.

Vi tog oss igenom åtta smaker under kvällen och jag fick lära mig om toppjäst, bottenjäst och spontanjäst öl. Det trevliga med att prova öl är att jag aldrig behövde sitta med ett fullt glas som hinner bli avslaget innan jag får i mig det. Det var kul att prova olika sorter och även om mitt smaksinne inte är särskilt svagt för öl fick synen njuta av utbudets varriation i färg och klarhet.

Vi smakade en suröl som var spännande. Den var gjord med hallon och var spontanjäst. Det betyder att en inte tillsätter jäst utan jästbakterier flyger runt i luften. I byggnader där denna öl görs är de som tillverkar ölen väldigt försiktiga med att städa med hänsyn till jästbakterierna som finns i luften. Ölen var verkligen sur och frisk i smaken till skillnad från den mörka tunga Yeti som vi druckit innan. Efter att vi  sammanfattat kvällen kom jag på att jag nog bäst tycker om mer lättdrucken öl utblandad med Champis eller Trocadero. Jag fick lova Sofia att jag inte tar med detta till nästa ölprovning. 

Med mig hem till Sebastian tog jag en slurk av dessertölen Tokyo som liknande portervin. Sebastian blev verkligen uppiggad av denna gest och blev glad över att han fick en paus från studierna. En annan som blev glad när jag kom hem var Movi. Hon gosade och tryckte sig mot mig medan jag pratade med Sebastian. Jag tog sedan Movi med mig på en promenad i den friska kvällsluften. Vi passade på att träna lite i trädgården och Movi hade en underbar glädje och energi då vi gjorde våra övningar. 

Hej Nässjö

Sist jag var i Nässjö var jag folkhögskolestudent med siktet inställt på Ecuador. Nässjö och Sörängens folkhögskola har gett mig vänner och minnen för livet. Nu är jag här för att diskutera arbetet med bosättning och integration med chefer på Arbetsförmedlingen. Det ska bli spännande att se vilken sida Nässjö visar sig från denna gång.

Nu har träningen börjat

Ikväll hoppade jag och Movi in i Humlan och styrde mot Brukshundsklubben där vi skulle gå på vårt första kurstillfälle med rallylydnad. Det var kul att komma till en miljö full av hund- och träningsintresserade. Vi började inomhus med presentationen och introduktion. Några hundar var med inne, andra satt i bilen. Det var allt från en liten Thih-tzu till en stor Flatcoated retriver med på kursen. Alla hundar var på olika nivåer och det var charmigt med kursen. Någon förare fick kämpa med att få hunden att sluta lukta i marken då den gick banan. En annan fick kämpa med att få hunden att ligga när den skulle ligga. En tredje kämpade med att få en flängig hund att gå lugnt. En fjärde gick banan med en koncentrerad hund och mycket fin kontakt hela vägen. Det viktigaste var att hunden hade kul när den tränade.

Movi skötte sig bra när vi gick banan. Hon följde mig fint och hade en fin kontakt. Jag kan behöva träna på att vara mer tydlig i svängarna och hitta rätt tempo samt se till att Movi aldrig lägger sig snett. Får jag in rätt teknik kan det bli hur bra som helst.

En av dem vi lärde känna på kursen är Therese med sin Powderpuff Alvin. Therese och Alvin var riktigt duktiga och träningsvana. De har tränat freestyle och aguility innan. Jag fick lite tips av Therese hur jag kan träna med klicker på att backa med Movi. Vi kommer att träffas utanför Brukshundsklubben redan nästa vecka och då hoppas jag få fler tips på freestyleövningar.

Jag och Movi var så inspirerade av alla möten att vi fortsatte träningen några minuter när vi kom hem. Sebastian var imponerad över hur snabbt Movi lärde sig att backa när vi använde rätt teknik med klickern. Nu är vi nöjda och glada och kommer att sova gott inatt. Jag ska fundera över vår läxa som kursledarna skickade med oss till nästa tillfälle som är om två veckor.

Män, män och åter män

Ikväll skulle vi se en film medan vi åt. Sebastian föreslog Chef och jag frågade vad den handlar om. En man som lagar mat. Jag var inte övertygad men okej.

Film började med en man som lagade mat. Så kom en till man in i köket med en gris på axeln. Sen åkte den första mannen, som var huvudpersonen, och hämtade sin son. I nästa scen var det flera män som lagade mat och en man stod och talade om för huvudpersonsmannen hur saker skulle gå till. Så fortsatte det i flera minuter tills en kvinna med rött läppstift stack in huvudet och sade något som verkade vara av mindre vikt för sammanhanget. Så fortsatte männen att ta upp tvrutan till stor del tills en kvinna då och då visades i liten roll.

Jag förstörde hela filmupplevelsen för oss båda med att högt uttrycka hur tråkig och meningslös filmen var samt hur värdelöst det var att filmen till största del handlade om män. Sur och arg gick jag och hämtade min telefon och hörlurar för att titta på annat.

Jag sökte fram filmen på Imdb.se i ett desperat försök att förstå varför jag blivit så arg samt för att få ett grepp om handlingen. Det visade sig att filmen var en komedi vilket jag inte förstått och det kan till viss del förklara varför den kändes så meningslös. När jag kollade på filmens viktigaste roller, top billed cast, var elva av femton män. Jag blev inte förvånad över att jag tyckte filmen var bedrövlig. Filmen gav mig ingen möjlighet till igenkännande och dessutom blir jag förbannad över att regissören John Favreau, som också spelar huvudrollen, har lyckats lägga ner all den tankeverksamhet som det tar att skapa en film utan att reflektera över faktumet att han till stor del exkluderat ett helt kön. Ett av det västerländska samhällets fjuttiga två kön dessutom så Grattis Favreau till din kassa genusanalys eller möjligtvis till ditt lyckade maktutövande som du utövat genom exkludering.

För att en film ska godkännas enligt Bechdel-testet ska två kvinnor någon gång under filmen prata med varandra om något annat än män. Tydligen är det få filmer som klarar detta test, vilket en kan tycka borde vara ganska enkelt. Jag kan ännu inte uttala mig om filmen Chef klarar detta test men däremot har den lyckats få en feminist att bli riktigt förbannad och illa till mods hemma i tv soffan och det tycker jag är ett nog så dåligt betyg.

Utflykt tills solen går ner

Som ni som läser min blogg kanske har förstått så älskar jag utflykter. Jag brukar sällan vara nöjd när en utflykt är slut utan brukar ha lust att stanna längre i naturen. Idag hade jag bestämt att åka på utflykt med Sebastian, Love och Dorit. Ludde skulle också varit med men han fick stanna hemma och dricka ingefärsthe.

Vi åkte efter lunch och hade då packat fika, vatten, snacks, grillmat och grillar. Vi hade som ni förstår planerat för många timmar i skogen och jag var väldigt glad över det.

Med Humlan fullpackad styrde vi till Lilla Älgsjön. Där traskade vi på en stig längs skogsstranden en bra bit tills vi hittade en passande klippa med lagom simm avstånd till en ö. Efter väl smakande fika tog vi oss en simmtur över till ön. De kalla vattnet satte fart på oss och de stackare som njöt av den stillsamma naturen en bit bort kunde nog inte undgå att förstå våra känslor under denna simmtur. Movi satt bunden vid ett träd och tittade på oss när vi steg i land på ön. Septembersolen värmde gott när vi vilade på klipporna och samlade kraft till simmturen tillbaka.

Sen bar det av till skogs för att plocka lingon och leta svamp. Lingon fanns det mycket av bara jag fått syn på dem. Jag inbillar mig att det är min färgblindhet som gör att jag inte upptäcker bären men det kanske beror lika mycket på att jag inte är uppmärksam. Jag och Sebastian som plockade bär kom iallafall hem med skörd till skillnad från Love och Dorit som hade siktet inställt på kantareller.

Medan de andra tände grillarna tog jag mig ett sista dopp. Då vi åt pratade vi om vilken superkraft vi skulle vilja ha om vi kunde välja. Jag valde då att kunna stanna tiden för att en stund som denna kunna njuta av kvällssolen ett par timmar till. Min superkraft slog aldrig till och solen gick så småning om ner bakom trädtopparna. Då vi packade ihop önskade jag att vi hade haft med oss ett tält. Jag drömde om att vakna upp till morgonsolen och ta ett dopp från klopporna. Skogspromenaden tillbaka längs sjön fick mig dock att känna mig nöjd och det var mysigt att hoppa in i Humlan och åka hemåt.