Redisan fyller sex månader. Fyra månader i vår familj. Jag kan inte tro att det är sant. Bara fyra månader och vi har varit med om så mycket kul tillsammans. Redi är en självklar del av mitt liv.
Tänk att det var just Redisan som flyttade hem till oss. Vi hade på grund av corona och långa avstånd inte besökt valparna och kommit överens med uppfödaren om att hon bestämmer vilken valp som flyttar vart. Vi tittade på bilder och längtade efter dagen vi skulle åka till Halmstad med skräckblandad förtjusning. Jag vet att jag då tänkte att en vet vad en har men inte vad en får. Livet med bara Myra var praktiskt och enkelt. Kanske lite för enkelt och stillsamt ibland men mycket trevligt. Skulle den nya hunden vända upp och ner på våra tillvaro? Inget kunde vi veta om framtiden men vi kunde bara anta att det skulle bli bra.
Så kom dagen då vi fick reda på vem av valparna som skulle flytta hem till oss. Jag och Sebastian hade haft ett extra öga på lilla grön. Så söt och rar, lekfull och samtidigt lite försiktig. Vågade vi hoppas på att grön skulle bli vår. Den dagen jag fick veta det tog mitt hjärta några extra varv i bröstkorgen. Utan att ha träffats kändes det då redan så rätt. Uppfödaren hade valt till oss och nu när vi visste kunde vi se fram emot att få hem våra nya vän på ett helt annat sätt. Redisan skulle han heta. En röd vän.
Har jag någon gång sagt att jag älskar Redisan? Jag tror att jag har missat det så då gör jag det nu. Som jag älskar den valpen!
