Myra-äventyra i skärgården

Lek dejt med Stella

Borsta tänderna på ett vilddjur

Detta har varit en spännande kväll med Myra. Eftermiddagen började med att jag lämnade hundarna ensamma i cirka 40 minuter medan jag var ute och sprang. Myra skällde när jag gick men var tyst när jag kom tillbaka. Det är skönt att veta att hon lugnar sig när hon inser att det inte hjälper att skälla.

Under kvällen rastade jag Myra flera gånger. Hon varvade lek med att kissa ute. När jag kommit in efter en rastning blev Myra tokbusig och sprang runt i vardagsrummet som en galning. Jag hade precis lagt tillbaka alla mattor som Sebastian plockat bort av praktiska skäl för flera dagar sedan. Mattorna yrde när hon sprang runt och så helt plötsligt satte hon sig och tryckte ut en korv mitt på mattan. Jag tog inte ut Myra direkt utan ville först plocka upp bajset så attdet inte låg och grodde in. Det resulterade i att hon gick runt i hela vardagsrummet och klämde ut korvar på både golv och mattor. Det var nog ingen bra idé att lägga tillbaka mattorna känner jag nu.

Under sista rastningen hittade vi en boll i parken som Myra lekte med. Parken är full av leksaker. Är det inte pinnar så är det mer eller mindre hela bollar eller annat skoj. En leksak på promenaden räddar Movi från den största delen av Myras lekattacker. Dock blir det svårt för Myra att koncentrera sig på att göra ifrån sig. Jag brukar leka med henne i början av promenaden och låta henne gå mer fritt i slutet. Säger jag till henne att kissa då så gör hon oftast det. När Myra är busig brukar hon hoppa upp och bita i mina kläder. Jag försöker parera henne och hon slutar när jag säger ifrån men det händer iallafall att hon får in en tand i mina kläder. Jag har inte många hela sommarkläder längre, ett par strumpbyxor, ett par tunna sköna byxor och mina favorit shorts har hon lyckats göra små hål i.

Ikväll i parken mötte Myra iggelkotten. Hon har sett igelkott i buskar förut och skällt på dem. Denna gick fritt rakt över gräset. Myra tyckte den var läskig och spännande på samma gång. Hon gick fram så att hon stod ungefär en halv meter ifrån den och skällde på den. Igelkotten bara stod där utan att göra sig till em boll och väntade på bättre tider. Sen gick den vidare och jag lockande med mig Myra. Hon kunde dock inte släppa mötet med detta spännande djur och var bara tvungen att springa tillbaka till den och tittade och skälla lite till. Då kom en kille som hette Mohammed och pratade med mig och hundarna. Han frågade om hundarna var mina och jag sa att de var de. Han undrade också om igelkotten var min och jag sa att den bor i parken. Vi skrattade båda två åt Myra som var mer rädd för igelkotten än vad den var för henne. Sen kastade jag bollen åt Myra så att hon skulle lämna kotten ifed. Vi sa hejdå till Mohammed och igelkotten och gick hem.

När jag skulle borsta Movis tänder provade jag även att borstsma Myras. Det gick inte att närma sig hennes huvud innan hon började åla sig ifrån mig. En kelpievalp gillar inte att bli fasthållen och det har jag allt fått erfara. Nu gäller det att börja träna på tandvisning och tandborstning men mängder av berömm. Med små steg i taget, en bestämd matte och med gott godis så kommer det säkert att gå.

Myra byter upp sig

Valpselen som Myra fick för en månad sedan har hon vuxit ur till bristningsgränsen. Jag kommer sakna den söta selen i gråblått med röda ränder. Dock är det roligt att se att den lilla växer och frodas.

När jag hälsade på jobbet med hundarna fick jag av Annika en sele som hennes aussie vuxit ur. Jag tyckteatt seken såg så stor ut att Myra skulle kunna ha den som vuxen. När jag testade den nu satt den inte alls för tokigt så nu får Myra byta upp sig till en helröd sele som faktiskt är hennes färg.

Lyckad ensamträning

Ensamträning har det inte blivit så mycket av den senaste tiden då vi mest varit iväg på äventyr. Idag passade jag på att ta upp den när jag iallafall behövde gå iväg och handla. Jag prickade in ett tillfälle när Myra var trött och nyvaken. Egentligen tänkte jag gå när hon sov men det hann jag inte. Jag rastade henne snabbt så att hon var nykissad. Så satte jag galler för vardagsrummet så att hundarna bara hade tillgång till lilla köket som sitter ihop med hallen samt lilla sovrummet.

Myra var så klart runt mina fötter då jag satte på mig sandalerna. Jag gav hundarna ett varsitt tuggben för att de inte skulle stå precis vid dörren då jag gick. Myra tog sitt ben och jag smet tyst ut. Jag såg att hon följde efter mig mot dörren men jag slapp iallafall fösa bort henne. Hon skällde till en gång när jag gick ner för trappan efter att ha låst om mig. Jag hoppades på att hon inte skulle skälla när jag kom tillbaka.

Detta var första gången jag gick och handlade när jag var hemma själv sedan vi fått Myra. Det är en stor frihet att kunna gå till affären utan att behöva vänta på att Sebastian ska komma hem. Omständigheterna har gjort att kylen gapat tom emellanåt men gick detta vägen skulle det kanske bli ändring på det. 

När jag kom hem med fulla kassar efter cirka tjugo minuter var det tyst i trapphuset. Jag ställde ner kassarna och låste upp. Myra stod tyst vid dörren och for ut och upp på kassarna när jag kom. Jag har läst att en inte ska hålla på och berömma och hälsa på hunden när en kommer hem efter ensamträningen. Då lär sig hunden att den kan kasta sig över husse eller matte så fort den varit ute en sväng. Jag kallade bara in Myra från trapphuset, ställde upp kassarna på diskbänken och började plocka upp utan att ägna mer uppmärksamhet åt henne. Myra gick och lade sig på en gång, tuggade lite på sitt ben och fortsatte vara lugn. Det var väldigt skönt. Hade jag gullat med henne då hade hon säkert blivit uppspelt och glad och det hade tagit länge tid innan hon lugnat ner sig. 

Detta var en mycket lyckad ensamträning. Det är första gången som jag lämnar en vaken Myra utan att hon skäller när jag kommer tillbaka. Nu hade hon även Movis stöd. Att träna henne utan Movi får jag ta i mindre portioner och fortsätta med att smyga ut medan hon sover till en början.

En het eftermiddag

Idag flexade jag ut klockan två från jobbet för att byta av Sebastian i hundpassandet då han skulle jobba. Det var hett som i en bastu att cykla hem. Jag gjorde direkt plats för mig och hundarna i skuggan av ett träd. Vi låg där under trädet i ett par timmar och sov, leke och drack vatten.

Efter att hundarna fått mat tränade jag och Myra i några minuter på bland annat omvänt lockande. Hon är underbar att träna nu för tiden, de minuter hon har koncentration. Så fort jag tar fram godis sätter hon sig blixt stilla och söker min ögonkontakt. Hon är väldigt lugn och fokuserad till en början. Om hon inte förstår vad hon ska göra tröttnar hon och går iväg. Då får jag avsluta med något hon kan. Ligg är något som ännu inte fungerar. Myra förstår inte vad jag vill när jag lägger handen med godisen i på golvet. Movi följer med i träningen på andra sidan gallret. Så här ska du göra Myra säger hon och lägger sig på kommandot som för Myra är oförståeligt. Jag får testa att träna Myra vid Movis sida igen, då har ligg fungerat.

Efter rastningen i parken hoppade grannens läskiga kamphund fram bakom en buske och skällde på oss när vi gick in på gården. Både Movi och jag, som tidigare varit med om en incident med den hunden, blev vettskrämda innan vi märkte att den var bunden, dock med lång lina. Myra skällde orädd tillbaka. När jag pratade med henne slutade hon skälla och sökte min ögonkontakt. Hon är underbar den lilla tjejen. I sådana lägen ångrar jag att jag inte hade godis i fickorna. Jag måste verkligen bli bättre på att få med godis på varenda liten rastning. Dock märks det att Myra även uppskattar beröm i ord och fysisk kontakt men inget går så klart upp mot något gott.

God natt från Tyreslöt

Jag, Sebastian och hundarna njuter av campinglivet denna helg. Det tog ett par timmar innan vi bott in oss här på Tyreslöt camping men nu stortrivs vi på vår lilla gräsplätt tillsammans med bilar, husvagnar och husbilar samt ett och annat tält. Jag, Sebastian och Movi är vana vid campinglivet efter de cykelsemestrar vi varit på de senaste åren. Myra är nybörjaren i sällskapet men det gäller att börja i tid.

Hundarna trivs med att vara ute hela dagen. Efter solnedgången kom myggen. Myra gick självmant, trött efter att ha lekt med en annan hund, in i sin sovbur så nattningen gick helt smärtfritt. Nu är hundarna på plats i tältet och vi människor kan slappna av och njuta av syrsornas sång. Imorgon kommer vi vakna med solen. Då blir det ett dopp i havet innan frukost. 

Film: Movi och Myra vid Lilla Älgsjön

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie

Fätorpets styvmorsviol "Movi", Australian shepherd

Kelpiepussar till tusen

Idag gjorde jag det omöjliga möjligt. Jag pressade in Movi och Myra tillsammans i Movis kära kärra Svansen och cyklade till Ektorp. Movi accepterade sitt påtvingade sällskap och Myra höll sig lugn hela vägen. Tungt var det i uppförsbacken att dra på dryga 26 kilo. Det var först när vi närmade oss fotbillsplanen där Sara väntade med sina två kelpie Vajlo och Dunder som Myra började pipa. Som om hon kände på sig att något roligt var på gång.

Myra ska få vara hos Sara och kelpisarna på fredag när jag och Sebastian jobbar. Nu var det några veckor sedan de träffades och jag tänkte att det kunde vara bra att Myra fick träffa dem igen samt lukta in sig hemma hos Sara så att hon känner igen sig när hon kommer.

Myra fick hälsa på hundarna en och en. Dunder var först på tur och sen kom Vajlo. Movi lade sig självmant på behörigt avstånd bredvid Svansen. Där hade hon uppsikt över allt som hände utan att behöva vara med i leken.

Det var roligt att se hur olika Myra betedde sig med de båda kelpiekillarna. Men Vajlo som har mer pondus var hon väldigt reserverad och lekte med honom på avstånd. Hon lade sig hela tiden och gjorde sig liten. Dunder som är mer som en busig valp själv klättrade hon på och slickade på i stunder precis som hon gör med Movi. Hon kunde också hålla avstånd och lägga sig på marken i leken med Dunder. Alla tre var väldigt duktiga och fina med varandra. Många pussar blev det och öron som lade sig bakåt så mycket att det nästan såg ut som att de inte skulle resa sig igen.

Hemma hos Sara bjöds det på vatten och många goda lukter. Efter att ha försökt fortsätta få igång vuxna hundar som tröttnat på valpen kunde Myra komma till ro med en leksak. Så småningom rullade vi hemåt i kärran Svansen. Myra skällde och skrek så vi gjorde ett lyckat stopp med rastning. Hon kom dock inte till ro och fortsatte skälla på vägen hem men inte lika ihärdigt som när hon var nödig.

Nu ligger två trötta hjältar utslagna på gräsmattan här hemma efter denna trevliga och mycket lyckade eftermiddagstur.

Hos veterinären

Myra fyllde tre månader i söndags. Ikväll fick hon bli en hel hund med hjälp av den sista valpvaccinationen. Movi fick följa med och få vaccination mot kennelhosta. I det lilla väntrummet satt ett par hundar när vi kom in. När vi väntade passerade både hundar och lådor med katter. Myra var duktig på att vänta, låg snällt vid mina fötter, drog sig lite mot de andra hundarna men acceterade att hon inte fick hälsa närjag höll emot kopplet. 

Hundarna vägdes, Myra vägde 6.7 kg och Movi vägde 19.8 kg.

Veterinären var snabb med sprutan. Hundarna fick godis och hann inte märka att hon stack dem. Det var en snäll veterinär som tog sig tid att ta en titt på hundarna. Hon undersökte Movis tänder och sa att de såg fina ut, lite slitna men det syntes att hon fick tänderna borstade. Jag bad henne titta på de svarta spåren i tänderna och det var bara på grund av att de var slitna. Det var skönt att höra att tantens tänder såg bra ut. 

Vi firadevaccinationerna med en utflykt till Mem. Jag och Sebastian fick middag och hundarna fick springa fritt vid kanalen och hälsa på kaninerna som bor vid restaurangen. 

Att komma hem

Imorse lämnade jag över en sprallig Myra till grannen Ludcy när jag gick till jobbet efter en månads valpledighet. På jobbet fick jag redan under första mötet veta att dessa sommarveckor inte skulle bli någon räkmacka. Jag försökte att deklarera att jag gått fel och att jag fortfarande hade semester men det fungerade visst inte. Det var bara att sätta tänderna i pappershögarna och börja kalla ärenden.

Efter att ha stirrat in i en dataskärm hela dagen var det underbart att komma hem till två nöjda hundar som varit i skogen med Dorit och Ludcy. Myra hade skött sig bra hemma hos dem. Hon började sin vistelse där genom att hjälpa dem att städa. Dorit hade gått runt med en dammtrasa som Myra rycte tag i så att dammet yrde ut i rummet igen. Det var tydligen inte så populärt så Dorit hade försökt locka Myra med en leksak men hon tyckte att moppen och toarullarna var roligare att leka med. Efter denna entré hade det tydligen varit mindre livat. Myra fick Dorit och Ludcys hjärtan att smälta och hon kissade inte inne en gång, mycket tack vare att Dorit och Ludcy var så duktiga på att rasta henne.

Att få jobba och längta efter sin valp vart inte alls fel. Det var med nya krafter som jag sprang in och ut med Myra senare under kvällen då hon varvade vilda lekar med lyckade rastningar.

Inte en kantarell

Jag och Sebastian åkte till förra årets bästa kantarellställe med korgar och förväntningar på svamp. Vi traskade runt i torra mossor och ris. Hittade inte en kantarell. Vi tog en fika uppe på berget under kraftledningen istället. Njöt av utsikten och vinden i håret. Jag tänkte på fjällen, denna karga och hårda natur. Jag mindes de fina fjällturer vi haft med Movi förra året och tänkte på alla kommande fjällturer som Myra skulle följa med på. Innan vi drog oss hemåt plockade vi ett par burkar odon. Helt tomhänta kom vi inte hem.