fredag 31 oktober 2014

Långkörare

Då var sträckan Norrköping - Östa Tärnsjö avklarad. Drygt 23 mil i mörker, en sträcka jag bävat för hela veckan. Jag har haft körkort i över tio år och var säkerligen mer van att köra då jag tog körkortet än jag var när jag tio år senare köpte min första bil. Nu har jag även kört långt i mörker och det var efter de första trevande milen riktig trevligt. Fortare och fortare gick det också. När vi körde genom Västerås efter två av tre timmars färd plockade Sebastian fram fikakorgen som jag förberett. Då blev det fredagsmys på riktigt. Att min gamla CD samling gjorde oss sällskap med riktigt bra bilmusik höjde stämningen än mer. Nu ärdet bara att njuta av helgen och landet. På vägen hem hoppas jag att Humlan är fullpackad med svamp.

onsdag 29 oktober 2014

Tillbaka på banan

En vecka har gått och ikväll var det kurs i rallylydnad igen. Min granne och vän Ludcy som är sugen på att skaffa hund följde med och tittade. Det var toppen för då blev det även lite bilder.

Idag hade ledarna byggt upp en riktig bana som det kan se ut på en tävling. Den var ganska lång och lite komplicerad. När jag fick höra att vi skulle köra det första varvet utan godis tänkte jag att det skulle bli riktigt svårt. Jag har börjat pröva att träna vissa moment utan godis och det har gått sådär. Nu skulle vi köra en hel bana med vissa delar som vi knappt övat på.

Vi satte igång med första varvet och jag blev positivt överraskad redan vid första momentet, helt om vänster, som tidigare varit svårt att få till utan godis. Det gav mig självförtroende att fortsätta banan och vi tog oss igenom den med bra koncentration och färre missar än jag trott det skulle bli. Vi hann göra banan två gånger till och jag hade fått blodad tand för att köra utan godis så jag fortsatte med det. Att prata med Movi och berömma under banans gång räckte ganska långt. För varje gång vi gick kändes momenten bättre, delvis för att jag blev tydligare inför Movi med vad som skulle göras.

Det är kul att gå på kurs och varje gång jag kommer hem är jag änn mer kär i Movi och tänker jag på att jag är så glad över att vi har en fin relation. Om drygt en vecka är det tävling på klubben, då ska vår relation och kunskaper sättas på prov på riktigt. Nu när vi kan gå utan godis kommer vi iallafall att ta oss runt.

söndag 26 oktober 2014

Söndagsnöje för den bilburna

Två månader med bilen Humlan och verkligheten kryper sig på. Idag tog jag sällskap med Erica till biltvätten och fint blev det. Biltvätt i all ära men det söndagsnöjet är inte att föredra framför en skogspromenad. Tur att denna dag bjöd på en extra timme så att jag även kunde bege mig till skogs med Movi. Nu stökar Sebastian i vårt kök och snart kommer Emelie och Janne på besök.

lördag 25 oktober 2014

Vem stökar i mitt kök?

Så kom hösten lång och mörk med tid för sånt som under sommaren glömts bort. En tavla som hängt fel i säkert ett halvår har äntligen hängts om och tre nya tavlor har fått varsin spik att hänga på. Köksstök med brödbak och matlagning  ledde vidare till rengöring och sortering av kökslådor. Det känns riktigt trevligt att hösten är här och stökar i mitt kök.

Färgglad frukost

Sommarens sista blomma av pelargon sällskapade oss till frukost denna lördagmorgon. Färgglatt blev det tillsammans med spenatkopparna från Styrstad keramik. Nu är tidningen läst från början till slut. Kanske en skulle göra något mer av denna dag.

fredag 24 oktober 2014

Europakartan

Med thehuvan på huvudet drömmer Sebastian sig bort i Europa. Den nionde november fyller han år och han är lovad en resa i present. Något Budapest blir det inte då det inte fanns något passande flyg. Dock står hela Europa för vår dörr. Eller iallafall nästan. Det behöver vara en plats vi kan åka till under de fyra dagar under mitten av mars 2015 som studenten lyckas skrapa ihop.

Reflex och svampburk

Idag på väg hem från jobbet införskaffade jag mig två goda ting. Det ena är en glasburk med lock till kantarellerna som jag haft på torkning i veckan. Jag köpte den på Myrorna för femton kronor. Först hittade jag inte vad jag sökte men sen hittade jag denna burk utan lock och provade en annan burks lock på den. Det blev perfekt. Jag frågade i kassan och jag fick köpa burken med den andra burkens lock. När jag betalade de femton kronorna med kort skämdes jag lite.

Det andra goda tinget är en reflexväst som jag köpte till Movi på Clas Olson för tjugonio kronor. Jag gillar inte kläder på djur men denna väst blev perfekt i höstmörkret.

torsdag 23 oktober 2014

Kvällsyoga

Jag skulle göra några yogaövningar på kvällen för att sträcka ut mina ömma roddmuskler. Det slutade med att jag fick sällskap på mattan av någon som var väldigt sugen på uppmärksamhet så det fick bli meditation istället.

tisdag 21 oktober 2014

En roddtur i strömmen

Idag provade jag på rodd för första gången i mitt liv. Då menar jag inte roddbåt som i en eka och inte heller maskin på gym utan en lång smal båt för en eller flera personer som ror tillsammans. Tekniken liknar den som en använder i roddmaskinen på gymmet och även båten har en rörlig sits som en åker fram och tillbaka med i takt med att en ror. 

Jag hade inte tänkt på att det krävs så mycket teknik till rodd, ska jag vara ärlig hade jag nog inte tänkt mycket alls utan följde bara med min granne Kattis. Det var lite pyssel att krångla sig ner i båten och spänna fast fötterna med kardborreband. Båten var gammal och helt i trä (den röda på bilden) så det var en häftig känsla att sitta där. I denna båt hade varje person en åra var och vi satt omlott. 

Vi lämnade bryggan och styrde ut mot Bråviken. Jag hade fått lite instruktioner innan och det var inte så svårt att förstå hur det utövades ut i praktiken. Det svåra var att hålla koll på rörelserna så att de blev rätt samtidigt som jag skulle hålla takten med Christian som satt framför mig. De gånger jag var för snabb och slarvig i min rodd åkte jag för tidigt ner med min sits mot Kattis som satt bakom mig och allt blev i otakt. Så gällde det också att inte stoppa ner åran för långt i vattnet för då kunde den lätt bli kvar där och min rodd stannade upp.

Några missar blev det men jag är imponerad över hur smidigt det ändå gick. Mitt sällskap var väldigt snälla och tålmodiga. Efter halvtud på turen kände jag hur det brännde i musklerna. Axlar, ljumske och mage var de muskler som kändes mest på mig. På så sätt är rodd tillsammans med andra en fantastiskt bra träning, hur mycket det än brännde i kroppen var det bara att sitta snällt i båten och ro för att inte förstöra för de andra.

Det var en häftig känsla att ro runt Norrköpings hamn denna mörka fuktiga kväll. Trots att koncentrationen var fullt påkopplad hann jag även se lite av omgivningen. Ett fint avslut på denna kväll var att hoppa in i en varm bastu och prata om allt från rodd till längdskidåkning. På Norrköpings roddklubb verkar gemenskapen vara minst lika viktig som rodden. Jag fick en riktig helhetsupplevelse som säkerlugen kommer resultera i rejält ömma muskler imorgon. 

söndag 19 oktober 2014

Nybörjartur

Idag fick jag och Movi med oss våra grannar Ludcy och Dorit till svampskogen. Vi åkte till sjön Svängbågen där jag hittat kantareller förr. Lite kaxigt sade jag till Ludcy och Dorit att vi kommer komma hem med massor av svamp. De skrattade och tänkte säkert att det får vi se.

Det dröjde inte länge innan Ludcy ropade att han hittat svamp och undrade vad det kunde vara. Jag traskade dit och mycket riktigt var det trattkantareller. När Dorit såg trattisarna konstaterade hon att hon redan sett flera stycken sådana som hon gått förbi. Egentligen ville hon plocka "riktiga" kantareller som hon benämnde de gula men båda satte ingång att plocka trattkantarellerna.

Plockandet rullade på men Dorit och jag tappade ganska snabbt bort Ludcy. Vi plockade oss ner mot Tjalvestugan och sjön där vi trodde att vi skulle hitta honom. Han var inte där så vi satte oss själva och åt lite frukt. Så fortsatte vi traska runt i skogen och hittade någon svamp då och då men ingen Ludcy. Vi var ganska säkra på att nan tröttnat och satt sig i bilen när vi hörde någon vissla från avstånd. Så kom Ludcy gående med korgen full av svamp. Han hade lätt hittat långt mer än mig och Dorit tillsammans. Nybörjartur tänkte jag och försökte lägga i ännu en växel för att fylla min korg lite mer. Jag märkte dock snabbt att Ludcy hade ena riktiga hökögon i svampskogen. Flera ställen som både jag och Movi gått förbi ropade Ludcy tillbaka oss till för att plocka. Så snart Movi löpt klart får det bli hårdträning i svampskogen. Då får det bli ett slut på detta förbipasserande av svamp.

Nog för att jag var lite besviken över att jag plockat så mycket mindre än nybörjaren Ludcy så var jag glad över att han och skogen kom så bra överens.

Till middag blev det pasta och kantarellsås hos Ludcy och Dorit och vi fick även njuta av Sebastians sällskap till bords. Efter maten gick jag hem och höjde pysslandet till en dimension två. Nu hänger det svampar och skivade äpplen i hela vårt vardagsrum och doften av höst och skog fyller vårt hem. När svamparna torkat och vi tröttnat på att ha dem framme ska jag lägga dem i en stor fin glasburk. På så sätt kan vi inte bara njuta av svamparnas smak utan även dess doft och skönhet.

lördag 18 oktober 2014

Pyssla pyssla i Linköping

Idag fyller Love år och det firade vi med att packa in mig, Love, Seba och Movi i bilen Humlan och hälsa på Karin Björkis i Linköping. Då vi planerat att pyssla och baka packade jag också in en påse med pysselgrejer.

Karins hem var välkomnande som vanligt och det var otroligt mysigt att sätta sig på kökssoffan med en kopp the och detta sällskap vetandes att vi inte skulle rusa iväg någonstans. Det mesta pysslandet ägnades åt matlagning och bakning. Jag gjorde kärleksmums som dagen till ära fick heta Lovemums. Karin och Love gjorde sparrissoppa på en liter grädde och Seba gjorde vitlöksbröd. Medan kakan var i ugnen hann jag med att pyssla lite, det var tur det för annars hade jag trots det trevliga sällskapet blivit lite besviken. Pysslet jag gjorde var att ge min och Sebastians resedagbok en framsida samt att måla dit emmet som flugit iväg från ordet drömmer. Min förväntan om att Karin, Love och Sebastian skulle sätta sig och rita och skriva vackra budskap i min andra pysselbok blev inte verklighet denna gång men jag lägger mitt hopp på framtiden. 

Efter den smakrika maten passade jag på att ta en lur på sofflocket medan resten av sällskapet gick ut och luftade sig. Sen blev det fika med bakverket Lovemums.

Tidigare under dagen hade vi diskuterat den stora frågan; att ge eller inte ge till dem som sitter utanför affären och tigger. Sen slumpade det sig så att Karins syster Emma skulle köra på en välgörenhetsgala för romer i Rumänien. Som en avslutning på Loves födelsedag gick vi dit. Förutom den frikyrkliga stämningen och den sliskiga melodifestivalsångaren var det en bra och lärorik kväll. Frågan som florerat senast idag kring varför folk väljer att lämna sina hem och sin familj för att tigga på en trottoar i Linköping blev något klarare och jag fick en bättre bild av romernas situation i Rumänien i de områden som de rumänska romerna som nu finns i Linköping  kommer ifrån.

Efter denna fullspäckade Linköpingsdag körde jag hem med min last i mörkret och regnet. Nu ser jag fram emot en riktigt god natts sömn och jag ser också fram emot den dag Love och Sebastian tar körkort.

måndag 13 oktober 2014

Kantarellmåndag

Det är måndag och veckans friskvårdstimme rök ditekt. Ut till skogs traskade jag och Movi med svampkorgen i högsta hugg. Över grenar och ris gick vi och kantareller fanns det gott om även idag. Ljudet från susande träd blandades med ljudet från Movis nos som luktade i mossan. Bättre friskvård än såhär blir det sällan, motion och frisk luft blandades med full koncentration på uppgiften att visa Movi vad det egentligen var vi höll på med. Mycket som jag gör sker ofta i snabbt och effektivt tempo. Att lära en humd leta svamp är dock inget som går att påskynda. Lugnt och metodiskt tog vi oss an vår uppgift och att volymen i korgen ökade var bara en bonus.

Skogen blev långsamt dunklare och vi styrde båda hemåt. På vägen hem passade jag på att palla några äpplen som låg intill ett staket. Även där fick jag användning av Movi då hennes luktande vid staketet blev en ursäkt för att stanna till och vänta in att förbipasserande gått förbi. Dagens friskvårdstimme blev till dryga två och min mage kurrade rejält eftet varm soppa då vi kom hem.

söndag 12 oktober 2014

Kantarellhund

När regnet strilat klart plockade jag och Sebastian fram gummistövlar och svampkorgar och cyklade till skogs. Vi ställde cyklarna vid skogskanten och promenerade till ett ställe där vi plockat förr.

Till en början såg det rätt tomt ut, som det oftast gör när en med ovana ögon kliver in i skogen. Sen började svamparna ploppa upp ur mossan. Movi fick plocka med mig. Vi fortsatte att öva på kantarellsök. Hon hade kommit så långt att hon förstått att hon skulle lägga sig ner när jag hittat en svamp och visat henne den. Inte allt för sällan lade hon sig på svampen utan att ge själva sbampen särskilt mycket uppmärksamhet, hennes insats var alltså inte till så stor hjälp.

Dagens svampsök resulterade i små framgångar. För att få henne att verkligen lukta på svampen lade jag en blodpuddingbit under svampen. Hon luktade då noga på svampen, åt blodpuddingen och luktade lite till. Sen lade hon sig och jag klickade med klickern och hon fick sin belöning. Efter några sådana vändor luktade hon på svampen direkt när jag visade henne den och så lade hon sig, jag klickade och gav belöning. Jag kastade också ut lite blodpudding på måfå i mossan för att hon skulle få roa sig på egen hand lite.

När vi övat några gånger till satte Movi fart med nosen i marken som om hon scannade av skogen. Jag följde efter över mossa och ris och tänkte att nu är det något stort på gång. Movi fick styra oss runt en stund och detta resulterade i att jag hittade en bunt med stora välvuxna kantareller, hon hade dock gått vid sidan av dem. Movi och jag fortsatte att öva på samma sätt som innan några gånger och jag är glad över de framsteg vi gjort. När hon på riktigt luktat på svampen innan hon lägger sig hamnar hon sällan längre på svampen.

Jag är glad att svampsäsongen ännu är lång och att det är betydligt lättare att hitta svamp att träna med nu när trattkantarellerna kommit. Det ska bli väldigt spännande att se vad denna träning resulterar i, om Movi kommer kunna fungera som ett par extra svampögon i skogen. Det skulle också vara roligt att kunna ge även hennes nos en uppgift när jag och Sebastian går runt och njuter av svampletandet.

På vägen hem hade dimman börjat lägga sig över de öppna fälten i skogen. Gul lövskog blandades med dunkla barrträd och solen som långsamt gick ner bakom molnen kastade en strimma av rosarött sken på himlen. Det var magiskt att gå tillbaka genom skogen samt att cykla hem i takt med att mörkret föll över oss.

lördag 11 oktober 2014

Dags för omröstning

Då var Gebbes konstkort på plats i ramarna. Det är fantastiskt att se vad ramar kan göra. Några original är det inte men dock riktigt fina tavlor.

Tre ramar har vi och fyra möjliga kort. Nu behöver jag och Sebastian mina läsares hjälp att välja konstillation. Är det alternativ ett med tre liggande kort under varandra som vi ska spika upp på väggen  eller är det alternativ två med två liggande och ett stående kort som ska få en plats i vårt vardagsrum?

Ni röstar genom att kommentera detta inlägg. Röstningen startar nu!

Foton av naturen

Förmiddagen ägnades åt konst av naturen och på eftermiddagen fick jag se natuens skalelser i dess verkliga skepnad. Den intensiva solen lyste upp skog och ängar och visade hösten från sin bästa sida. 

Jag hade fickan full av blodpudding så Movi och jag lekte oss fram. Vi varvade promenaden med små träningspass. När vi lämnade stigen för att fritt ströva fram i skogen hittade jag trattkantareller. Då fick vi tillfälle att öva på att hitta kantareller, en träning som det tidigare inte blivit så mycket av på grund av bristen på denna delikata svamp. 

Konst av naturen

Idag for jag och Sebastian till Linköping med bilen Humlan för att gå på vernissage. Solen sken över fälten och träden lös i hötens färger. Det var riktigt vackert att köra fram över åkrarna och att glida in i ett soligt Linköping. 

Gebbe Björkman var på plats i galleriet när vi kom. Gebbe uppskattar naturen lika mycket som jag och han har också fömågan att fånga den i sin vackra konst så att naturens magi kan ta plats i vardagsrummet. 

Förutom Gebbe fick jag och Sebastian också krama om och prata med Karins systrar och mamma. Vernissage är en riktig familjehögtid och det var trevligt att träffa alla igen samt att njuta av konsten i minglet av familjen, vännerna och övriga konstintresserade.

Förra gången jag och Sebastian besökte en utställning med Gebbes konst köpte vi med oss en akvarell av en skata. Denna gång köpte vi tre konstkort som vi ska rama in. Jag ser fram emot fler original vid ett tillfälle då vi har mer pengar på sparkontot. Jag skämtade med Karins syster att vi snart har Gebbes konst i hela lägenheten. Dock har vi en bit kvar innan vi har det som familjen där vissa till och med börjat inreda toaletten med Gebbes tavlor.

fredag 10 oktober 2014

Så bev en resedagbok till

Om en månad fyller Sebastian 30 år. Igår fick han reda på vad han skulle få i present, typ en halvtimme efter att jag själv kommit på det. Sebastian får en fyradagars resa till Budapest med femstjärnigt spahotell. Resan är lika mycket present till mig som Sebastian om den blir av som planerat. Som jag längtat efter att resa tillsammans.

Detta är inte första gången Sebastian får en resa av mig om och det är inte första gången vi planerar att åka ut i Europa tillsammans. Dock blev det aldrig av sist, Cecilienresan ställdes in, då ett besked om studier kom emellan.

En resa är så mycket mer än ett paket som öppnas och sedan läggs till handlingarna. Det är en karamell att suga på i månader innan en ska iväg och det är minnen att glädjas och skratta åt för livet. För att maximera vinsten av varje resa vi gör tillsammans har jag gjort en resedagbok som jag gett till mig och Sebastian. Där kan vi samla minnen i form av foton, vykort, teckningar och texter. Vi kan också skriva om planerade resor, som den till Budapest, och resor vi drömmer om. Jag fick verkligen utrymme för pyssel när jag ritade, klippte och klistrade ihop den ikväll. Sebastian fick fylla på med egna bilder och minnen när han fått ta del av gåvan. Jag hoppas att vi orkar hålla Resedagboken levande och inte glömmer bort den i bokhyllan. Ska vi gå i min mor och min mormors fotspår lär det ju bli några böcker.