Det blev en välsignad jul och lite trauma

Julaftonsmorgonen bjöd på ett par efterlängtade minusgrader. Igår kväll såg vi stjärnorna på första gången på månader. Det är en mäktig upplevelse att stå här uppe på en sluttning bakom stugan vi hyr i Bjursås. Framför oss ser vi staden nere i dalen som i sig lyser som en hel stjärnhimmel och bakom oss lyser vintergatan upp himlen.

Tack vare den klara natten och kylan frös allt vatten som låg uppe på isen på sjöarna ihop. Vi kunde på självaste julafton ta en ordentlig skridskotur utan att bli blöta om fötterna. Redan klockan halv tio var vi ute på isen och åkte. En dryg mil på sjön Bjursen och sen en knapp mil inne i vikarna på den större sjön Rogsjön. Sen var det dags att åka hem och göra iordning julmaten. Den satt riktigt fint efter skridskoturen.

Jag och mamma erbjöd oss att rasta hundarna medans Sofie och Sebastian plockade undan maten. Jag tog den vita som var kopplad så att mamma kunde koncentrera sig på att gå med stavar på den hala vägen. Grannens bulldog som Myra hälsat på första kvällen kom springande emot oss. Den lilla vita som jag höll i tål inte andra hundar så han gick igång och skällde. Vi höll oss en bit bort från de andra så jag lät honom skälla. Vad jag glömt bort är att en rädd och arg hund väljer att bita det som är närmast och det var så klart mitt ben. Två gånger gjorde han det dessutom och det med besked. Jag blev så arg på hunden att jag tog ett grepp om honom och skakade honom. Sen gick jag in i stugan där julefriden ännu låg som ett varmt täcke över allt och lämnade tillbaka den vita till hans matte.

Efter Kalle bestämdes det att vi skulle sova middag i tjugo minuter och det var ganska passade. Jag kröp med svidande ben ner i sängen tillsammans med Myra och Sebastian och började genast drömma att jag föll. Jag ryckte till, vaknade och försvann bort i en okontrollerad dröm igen. Sen kom mamma upp och deklarerade att det hade passerat femtio minuter och att det var dags för fika och julklappsöppning. Julefriden infann sig snabbt i stugan igen. Jag och den lilla vita hade lagt eftermiddagens trauman bakom oss. Vi har för visso gjort slut eftersom båda konstaterat att vi inte är bra för varandra men eftersom vi tillhör samma familj och eftersom det trots allt är jul behöll vi en professionell relation till varandra.

Julklappar delades ut till höger och vänster. Myra är nog den som väntat mest på att få öppna paketen. Hon gick helt sonika fram till julklaposhögen igår och började slita i ett hörn av paketen. Myra fick så klart hjälpa mig att öppna just det paketet som var till mig från mamma. Varför hon varit så intresserad av det kan jag inte begripa då det innehöll en näskanna i plast. Jag har dock förstått att Myra tycker om att öppna paket för paketöppnandets skull så denna dag var minst sagt rena julafton för henne.

I ett av paketen låg ett sällskapsspel och vad är inte mer passade än att avsluta en så händelserik dag med kvalitetstid i form av ett sällskapsspel. Ingen av oss hade spelat Ticket to ride förut men när vi efter ett bra tag läst in oss på reglerna blev vi alla rejält engagerade i spelet. För att sammanfatta det hela kan jag säga att det blev en välsignad jul trots lite trauma. Det blev skridskor på fina isar, god mat, klappar till alla och till och med kom det snö på eftermiddagen. Jag hade så klart inte förväntat mig något annat än att en jul i Dalarna skulle bli fantastisk.

Efter en regnpromenad

Husse och matte släpade med mig på en ordentlig vandring i en regnig skog. Trots att det var väldigt blött var det ändå mysigt och skogen blir så vacker när det regnar. Vi grillade vid ett vindskydd och husse stekte pannkakor på trangiaköket. Till slut när alla ätit klart fick jag och min hundkompis Mo dela på en riktigt tjock pannkaka. Vi svalde våra bitar i ett nafs så ingen av oss kände smaken. Men jag tror att det var gott för matte tjatade hela tiden när hon åt hur gott det var med nystekta pannkakor utomhus och hur hungrig hon var. Jag som var ännu mer hungrig fick sitta som en hund och bara titta på när de åt. När vi kom hem gick jag och matte till hundvakten och lämnade en julgåva. Det var trevligt för då fick jag både pussar och godis. Nu är jag tillbaka hemma och tänker inte röra en tass resten av kvällen

Drömma stort och tänka detaljerat

För en tid sedan skrev jag om att jag var rastlös och ostimulerad. Jag hade nyligen landat på nygamla jobbet och kände att livet i allmänhet var trist. Nu har jag tagit mig ut på andra sidan dimman och in i ett kreativt rus fullt av drömmar. Jobbet är fortfarande som det är. Jag går dit, gör det jag ska och umgås med trevliga kollegor. Arbetsuppgifterna ger min ingen energi men de sänker mig inte heller. När jag valde att komma tillbaka till mitt nygamla jobb gjorde jag det för att få tillbaka en mer rik fritid. Pengarna jag sparar då jag slutat pendla samt gått upp till min vanliga lön är så klart också betydande för förverkligande av framtida drömmar. Det är en omställning att tidigare ha haft en tillvaro där den mesta av min vardagliga stimulans inhämtas via jobbet till att gå in i en tillvaro där stimulansen tvärt om till största del ska komma från fritidssysslor. När jag tidigare arbetade med vägledning och med samverkan kunde jag komma hem och känna att min hjärna fått jobba så pass mycket att det räckte med en löprunda, en cykeltur eller en promenad efter jobbet för att jag skulle vara nöjd sen resten av kvällen eller helgen. Nu när jag bara utför arbetsuppgifter som i övrigt inte ger mig speciellt mycket tillbka är inte en tur i naturen tillräckligt för att råda bot på min rastlöshet.

Friluftsliv är min främsta medicin för att må bra, men i vissa lägen som i detta så krävs något mer. Denna situation har fått mig att fundera ännu mer på vad som egentligen är mina drömmar och mål i livet. Detta vakuum av tristess har på ett sätt varit bra för mig. Diffusa drömmar som jag tidigare har tänkt att jag tar tag i när tillfälle ges har jag istället behövt konkretisera och greppa för att sätta ord på vad jag själv vill göra med mitt liv. Det är egentligen det som jag har stöttat kvinnorna jag jobbat med i projektet att göra under två års tid. Nu har jag fått göra det med mig själv. Visst har jag haft drömmar innan, det har jag verkligen. Men nu har jag fått fundera närmare vilka alternativ som finns och hur jag faktiskt kan ta mig dit. Jag har länge tänkt på att jag skulle kunna tänka mig att skola om mig men jag har inte vetat inom vad. Nu när mina tankar fått snurra ett extra varv kring ordet framtid dök det plötsligt upp en idé i mitt huvud om att jag skulle kunna jobba som lärare. Det är konstigt nog inget yrke som kommit till mig innan, även fast jag länge vetat att jag trivs med att föreläsa, inspirera och möta människor. När jag sedan diskuterat detta med olika personer som känner mig har jag landat  i att lärare för vuxna passar mig bra. Jag har haft kontakt med en studievägledare på Linköpings universitet och fått bekräftat att jag med den utbildning jag har sedan tidigare är behörig att söka in på en ettårig påbyggnadsutbildning till folkhögskollärare. Nu återstår bara att undersöka arbetsmarknaden lite och ta kontakt med några folkhögskolor där jag skulle kunna tänka mig jobba för att se hur möjligheterna ser ut där.

Att ha kommit till denna insikt att det finns ett yrke som intresserar mig och att det finns en praktisk plan för hur jag skulle kunna ta mig dit, gör mig lugnare. Vetskapen om att det finns ett konkret alternativ och tankarna på hur jag på bästa sätt kan förbereda mig. Jag har redan börjat läsa min väns nyskrivna avhandling för att träna min hjärna på vetenskaplig litteratur. Jag har även börjat läsa skönlitteratur med nya ögon och återuppväckt mitt intresse att skriva med hjälp av drömmen om att kunna undervisa andra i språk och skrivande. Jag har alltid trivts i skolans miljö. När jag gick i tvåan på gymnasiet och vinkade av de kamrater som gått året över mig då de tog studenten tänkte jag "stackars dem som inte får fortsätta gymnasiet och lycklig är jag som har ett år kvar". Under tiden jag funderade på vad jag ville bli och vad jag skulle läsa på universitetet, något jag fortfarande inte helt bestämt mig för tydligen, pluggade jag engelska på Irland. När jag sedan var klar med min fyraåriga universitetsutbildning och fortfarande inte hade någon aning om vad jag ville jobba med pluggade jag två år på folkhögskola. Jag har hela tiden trivts i den pedagogiska miljön och jag har hela tiden sökt mig tillbaka till den. Att tänka på att jag skulle kunna plugga igen känns spännande. När jag tänker på att den pedagogiska miljön skulle kunna bli min arbetsplats känner jag mig som hemma.

Detta är en plan och en dröm som kan ligga i en mer eller mindre snar framtid. En annan dröm som funnits med mig under en längre tid och som inte är lika greppbar är den om ekoturism och företagande. Jag och Sebastian har länge pratat om att vi skulle vilja köpa mark, bygga hus, ha djur och en verksamhet inom turism på en vacker plats i Sverige som både är nära men ändå landet. Sörmland eller Dalarna. Nu är det Sörmland som gäller men efter jul då vi vistats en vecka i Dalarna finns det en risk att vi bytt åsikt. Ikväll kom vi på en ny slogan för landskapet Sörmland, det kan heta "Ett nära Dalarna". Alla längtar till Dalarna men dess böljande kullar, skog och många sjöar men detta återfinner en i ett minda format i Sörmland på ett för många närmre avstånd. Det må vara lite mindre snö på vintern kanske men för oss Östgötar är det ett säkrare alternativ för vintersporter och skridskoisar finns det gått om när snön lyser med sin frånvaro. På sommaren är det ingen skillnad, då är "ett nära Dalarna" det bästa alternativet om en inte vill spendera halva semestern med att kontaminera klimatet och kasta bort timmar i en bil norrut. Ja som ni ser finns det mycket tankar att ta av men än så länge fattas både konkret förslag på verksamhet och budget för att denna dröm ska gå i uppfyllelse. På ett sätt har vi redan börjat nosa på denna idé genom att hyra ut sommarstugan via Airbnb. Det har varit både roligt och lärorikt och har gett oss mersmak för att jobba med turism.

Ett litet dilemma som väckts inom min är dock om jag ska lägga tid och pengar på att skola om mig, för att kanske också behöva gå ner i lön. Eller om jag ska bita ihop och jobba kvar inom staten för att sedan helhjärtat kunna satsa på ekoturism. Där har jag inte landat i än men tanken har slagit mig att det inte heller är fel att jobba deltid som folkhögskolelärare parallellt med att jag och Sebastian så smått startar upp en verksamhet. Det har jag iallafall kollat upp sedan tidigare att det finns ett antal utbildningar inom ekoturism på folkhögskola, bland annat en på distans i Österlen som heter just ekoturism och företagande. Vill det sig riktigt väl kanske jag till och med får möjlighet att undervisa på en sån utbildning. Jag nu gäller det att drömma stort och tänka detaljerat.

Det var lite av allt som pågår och har pågått i mitt huvud just nu. När jag har gått utbildningar inom vägledning har jag lärt mig att ett sätt att få personer att komma igång och ta tag i sina drömmar är att få dem prata om dem, sätta ord på dem och få höra sig själv prata om drömmarna. Det är det jag håller på med nu. Bara om det är någon som undrar.

En annan sak som jag tänkt mycket på den senaste tiden och som är den dröm som ligger närmast är en valp som förhoppningsvis kommer till våren. Nu är det mycket tankar kring det här med logiskt, hur vi får ihop med med jobb och eventuella studier om en valp kommer. Sebastian kommer precis att vara klar med sina studier och kasta sig in i nytt jobb. Jag kommer eventuellt att avrunda min anställning för att förbereda mig inför studier. Så ska det planeras in eventuell valpledighet och jag håller på att utforska terrängen vad gäller djurintresserade grannar som är tillgängliga på dagtid som skulle kunna hjälpa till den tid som blir mellan att jag kan vara ledig tills eventuella studier börjar. Ja för det har jag så klart också kollat upp att den utbildning jag är intresserad av i höst tre dagar i veckan bedrivs på distans och övriga två dagar på plats på universitetet i Linköping. Så för den delen skulle det passa väldigt bra att både plugga och skaffa valp. Det är bara ekonomin som får stå tillbaka och det kommer dröja ytterligare några år innan vi skrapat ihop pengar till den där eventuella gården. Livet är ett stort pussel men vill en något riktigt mycket så går det alltid att lösa. Det är min ständiga uppfattning. Nu säger jag tack och hej så länge från drömfabriken.

Bild från Sörmland "Ett nära Dalarna"