söndag 28 april 2019

Mycket MTB i helgen

Detta har varit en toppenhelg. I fredags jobbade jag hemifrån i Norrköping och hade då en lunchdejt med Ximena som är min tidigare kollega på Arbetsförmedlingen. Det var jätte mysigt att träffa henne och prata om jobb, liv och drömmar. Vi satt på en uteservering och åt, Myra var också med. På kvällen ville Sas och Jakob ut och cykla så jag och Myra hängde på. Det blev MTB spåret i Vrinnevi som är åtta kilometer samt dit och tillbaka så det blev totalt cirka 11 kilometer.

På lördagen tog jag och Sebastian en kortare promenad vid Övre Glottern tillsammans med Myra. Vi satt på en klippa och njöt av solen, fikade och vädrade våra näsor i vårvinden. På eftermiddagen cyklade jag med Nellie, Olof och Sebastian samt hundarna på MTB spåret i Vrinnevi. Det är ganska trixigt och för varje gång jag kör det klarar jag någon mer trixig uppförs eller nedförsbacke som jag tidigare inte klarat. På kvällen gjorde vi alla pizza hemma hos oss. Då kom Jakob också som haft städdag istället för att cykla. Myra som var ganska trött och nöjd efter promenad och cykling kunde ändå inte låta bli att hälsa på varje gäst tio gånger under kvällen.

Idag söndag blev det en längre tur på cykeln tillsammans med Titouan, Olof, Nellie, Sebastian och Jakob samt hundarna. Vi åkte till Ågelsjön och började med världens längsta uppförsbacke på en grusväg. Sen kom vi ner vid scoutstugan vid Gransjön och åkte i skogarna mot Sörsjön innan vi vände tillbaka och kom på andra sidan Ågelsjön. Det var en bitvis tuff tur. Lite grusväg och mycket stigcykling. Mycket stigning uppför och både härliga och svåra nedförsbackar, vilka jag gick nedför ibland. Bitvis var det ett skönt flow på stigarna och bitvis var det mycket stenar och rötter att studsa över. Jag märkte att jag utvecklats på cykeln då jag tar mig över många fler ojämnheter och svåra partier än vad jag gjorde förra säsongen. Dock finns det alltid möjlighet att utvecklas och jag har vant mig vid att alltid hamna sist i det sällskap jag cyklar med. 

Dagens tur blev dryga 23 kilometer så totalt har Myra och jag cyklat cirka 45 kilometer denna helg. Jag var väldigt nöjd efter dagens tur och det var Myra med. Hon har nog besökt varenda dike, göl och sjö på sträckan mellan Ågelsjön och Sörsjön. Det är så bra att hon har vätt att fukta ner sig. När vi andra pausar och dricker vatten så passar hon på att stå eller ligga i det blöta en stund för att svalka magen ordentligt.

Nu har jag och Myra kört till Västerår och är redo för en ny spännande vecka. Cykeln lämnade vi i Norrköping så nu blir det promenader och kanske någon springtur tillsammans istället. Jag ser fram emot att låta stjärten och cykelmusklerna vila.



torsdag 25 april 2019

Fylld av energi

Vilken dag jag har haft så spännande. Igår satt jag i lägenheten i Västerås och jobbade. Jag deltog på två skypemöten och var även iväg på ett kort samverkansmöte med en kvinna som jobbar på kommunen. Utöver det ringde jag min chef telefonen två gånger med olika frågor och vår administratör en gång. Jag hade också mänsklig kontakt med en kvinna på apoteket som jag köpte allergimedicin av. För övrigt så känner jag mig så hemma när hon pratar med sin västeråsdialekt. Jag har redan handlat av henne två gånger sedan jag flyttade in. Och så hade jag mänsklig kontakt med en kvinna i skoaffären där jag köpte nya sneakers. Sen kom min syster förbi på vägen hem från sitt jobb för att vara smakråd. Jag berättade för henne om min dag och bristen på mänsklig kontakt. Fast egentligen hade jag haft kontakt med jätte många. Det bara inte kändes så då. Jag tror att jag väldigt mycket saknade att ha en kollega att bolla alla intryck med.

Gårdagen blev bäst när jag fick komma ut på en långpromenad, tyvärr utan min hund som var i Norrköping, men det var fint ändå. Jag gick längs svartån så långt jag orkade och kom ut på de öppna landskapen bortom Billsta kolonilotter. Det var en så vacker kväll med solsken och frisk luft. Bortom Billsta tittade jag ut över åkrarna och anade en rörelse i landskapet. Jag har ju fått en sån fobi mot platta landskapet efter att ha vidgat mina vyer så jag tycker att det är så tråkigt med bara platta åkrar. Men där jag stod såg jag iallafall en antydan till kullar. Det gick upp och ner och fanns en rörelse och dynamik. Då tänkte jag att det kanske finns hopp för mig och Västerås iallafall. Vi kommer nog kunna hitta varandra på något sätt.

Kvällen blev ännu bättre när jag kom hem och hade så pass mycket inspiration att jag orkade mixtra med datorns koppling till tvn och fick igång det. Jag kunde titta på vad jag ville på svtplay. Jag har verkligen sett fram emot att dyka ner i en massa samhällsdokumentärer som Sebastian inte är lika intresserad av. Jag började med Uppdrag gransknings reportage om hur psykiskt sjuka som också har missbruk bollas mellan olika vårdinsatser utan att få den hjälp de behöver. Otroligt spännande och hemskt.

Idag var en fantastisk dag. Det var fullt av kollegor, hela fem med mig, från Rädda barnen på vårat tillfälliga kontor. Min chef hade kommit för att hålla i ett par intervjuer varav jag jar med på en. Min kollega som jobbar i Eskilstuna kom för att stötta mig vid ett par samverkansmöten. Dessa blev jätte bra. Vi satt nästan en timme med båda parterna och tog oss tid att både berätta om projektet och lyssna in hur de jobbar i sina verksamheter. Så pratade vi också hur vi kan samverka för individernas bästa. Det var så skönt att vara två, inte minst för att kunna reflektera efter mötet över vad som sagts.

Om jag kände mig ensam igår så känner jag mig fylld av energi och härliga möten idag. Det finns många människor där ute som möter den målgrupp jag ska jobba med. Jag har hunnit träffa en knapp handfull av dem. Det ska bli så spännande att fortsätta lära känna Västerås, våra samverkanspartners, ungdomarna och min framtida kollega vem det nu blir.

onsdag 24 april 2019

Min valp fyller tre år

Idag fyller Myra tre år. Hipp hurra! Så mycket roligt vi har varit med om och så mycket roligt som väntar. Idag får jag inte pussa på min Myra för hon är hemma hos husse men hon har dte bra för borta är bra men hemma är bäst tycker Myra.

Här kommer några bilder från när Myra var valp och unghund. På den första är hon med Movi, sen med Dunder och sist med syster Foxy.





måndag 22 april 2019

Jag hatar reklamtv

Här om dagen satt jag uppe till halv två på natten  för att titta på en film som jag redan sett oräkneliga gånger. Jäkla tv4. Filmen som var Änglagård andra sommaren, jag vet massa nostalgi, började kl 22.20. Jag tänkte att jag kan börja titta på den och iallafall se fram till att de åker till New York för där blir det inte lika kul. Jag vill ju se alla relationerna i den lilla byn. Så snurra filmen på med ett antal stopp för reklampauser. Jag sitter där med stora ögon, passiv, och bara glor. Sväljer allt de matar mig ned. Sen kommer delen i New York. Jag tänker att när jag redan börjat titta kan jag likaväl se klart. Jag minns ju inte exakt hur det slutar. Reklampauserna fortsätter att hagla tätt. Jag har ingen idé om vad klockan kan vara. Till och med pappa går och lägger sig. När filmen äntligen var slut kollade jag på klockan och den var halv två. Jag vet inte när jag lade mig så sent sist. Hur lyckas tv4 dra ut på en film som kanske är 1 och 40 minuter till över tre timmar?! Hur luckades de stjäla en och en halv timme av mitt liv till skitreklam?

Och nu sitter jag här igen. Skulle titta på Solsidan. När det är 15 minuter kvar av filmen klämmer de in en nyhetsuppdatering som bakas in som en hamburgare i bröd med reklam på varsin sida om sig. Nu har jag iallafall haft vett att stänga av ljudet men herregud det här går inte. Reklamtv stjäl av min tid. Jag måste lova mig själv att aldrig mer utsätta mig för reklamtvträsket. Det spelar ingen roll vilka filmer de försöker fresta mig med. Detta får bli sista gången. Reklamtv. Du fick sex timmar av min tid. Nu gör jag slut. Vårat förhållande upphör här och nu, till eftertexten av Solsidan. Tack och hej. Jag hatar dig.

söndag 21 april 2019

Ståplats i kajaken

Vilken påsk vi fick. Huset fullt av familjemedlemmar men trots det blev det aldrig för trångt eller för mycket. Det var nog tack vare det fina vädret. När solen skiner och det är varmt blir stugan rymligare eftersom den mesta av tiden spenderas på tomten om vi inte är nere vid sjön eller på äventyr. 

Jag får väl tacka klimatförändringarna för detta. Jag vet att bönderna kommer få det tufft i sommar, att gräset är brunt innan det ens har hunnit bli grönt, att jag kommer ligga som en blöt trasa i skuggan i juli om det fortsätter så här men trots det kunde jag verkligen koppla av denna helg. 

Idag var sista dagen i stugan som jag har med pappa och Sofie. Jag bjöd med mig Sebastian och Myra på en kajaktur efter en tidig frukost. Älven låg blank, luften var frisk och ingen av dem var sena att tacka ja. Myra åkte i vattnet efter bara ett par minuter till sjöss. Jag hade stoppat ner henne i en packlucka då jag tänkte att hon skulle sitta i hålet. Det tyckte inte Myra var någon bra idé. Hon skulle sitta på kajaken, och gärna kunna ställa sig upp. Så hon höll på där och krånglade mitt på sjön. Sen kom husse och skulle hjälpa till och då skulle hon hoppa mellan kajakerna så vips var hon i vattnet. 

Det är av misstag en lär sig. Jag stängde packluckan och lät Myra stå på kajaken. Vi tog ett varv upp i ån och Myra badade inte mer. Dock blev hon ganska trött av att inte kunna lägga sig så ett tag stod hon upp och halvsov med huvudet på min axel. Sådana stunder med frivillig närhet från Myra gäller det att ta vara på. Jag njöt till fullo av sällskapet och naturen.

På hemvägen fick Myra åka bakom husse. Då märkte jag att jag kunde ta i mycket mer eftersom jag kunde tillåta att kajaken gungade. Myra får väl lära sig även det att hålla balansen när kajaken rör sig men det blir nästa steg. 

Efter lunch åkte vi hem till Norrköping. Imorgon planerar vi ta en tur till Bränntorp och passa på att vädra täcken och kuddar i solen. Då kommer jag att ha besökt alla mina fyra boenden inom loppet av en vecka. Västerås, Östa, Norrköping och Bränntorp. Det känns som att det kommer bli en hel del åkande denna vår men jag lär ju inte lida någon brist på miljöombyte.






lördag 20 april 2019

Råttan i spisen

I det stora hela är denna påsk fridfull och trivsam. Det är bara en liten sak som har legat och gnagt. En syrlig unken och söt doft i näsan varje gång vi haft ugnen på och lagat mat. Det är en sån där frän doft som etsar sig in i näshåren. Som ligger kvar och pyr i näsväggarna långt efter att ugnen stängts av, middagslaxen är uppäten och när jag är ute på en frisk kvällspromenad i solnedgången.

Pappa och Ritva trodde först att det var en råtta bakom spisen. De hade dragit ut och kollat men inget fanns där. Första kvällen med denna doft var den så stark att de inte kunde sitta i köket och äta sin mat. De hade gått ut och satt sig i husvagnen.

Det är sånt här som gör att jag tvekar inför tanken att köpa hus. Sofie sa att vi måste ta tag i problemet. Någon skulle behöva öppna upp spisen för att se efter om det verkligen låg en råtta där. Denna någon skulle inte bli jag. Som tur är anmälde sig min systers pojkvän frivillig. Eller snarare, han insåg att ingen annan tänkte göra det och offrade sig.

När operationen skedde låg jag som tur var nere på Lisa kusins strand i en solstol efter ett uppfriskande dopp. Jag var helt ovetandes om vad som skedde i mitt kök men fick sedan ett bildbevis i form av en film som går att se på min Instagram. Det hade som vi gissat legat, ja kanske inte en råtta, men iallafall en mus bland sladdar och kopplingar precis under plattorna på spisen. Mathias hade fiskat upp den med en påse på handen efter att ha skruvat upp spisen. Den var torr och stel. Den mest troliga dödsorsaken är en elstöt sen har den tillagats långsamt precis under plattorna på vår spis. Jag gissar, när jag tittar på filmen,  att det var under den platta som jag stekte korv på till lunch så långkoket av musen avslutades i samband med vår lunch.

Nu kan livet gå vidare med påskfirande, ägg och en aningen friskare doft i näshålan när jansson och hela härligheten ska in i ugnen. Jag fick för övrigt leta påskägg på tomten hemma hos Lisa. Det var en skojig upplevelse. Jag ska ta ägget och lägga hundgodis och eupkalupyusdoft i så ska Myra och Murphy också få leta påskägg.


fredag 19 april 2019

Liten cykel över stock och sten

Nu är det påsk i stugan med hela släkten. Lisa och Henrik kusin med familjer, syster Sofie med bonusfamilj, pappa, Ritva Sebastian, farbror, faster och så några grannar som hängt med så länge att de också tillhör familjen. Hundar, barn och vuxna springer mellan tomterna och leker, språkar eller bara hänger en stund med varandra. Det är rena barnen i bullerbyn paradiset fast med mer friluftsliv.

Jag, Sebastian och Sofie skulle ut och cykla i skogen igår kväll. Då var det tre barn som ville följa med oss ut så vi satte fart hela gänget tillsammans med Myra. Den yngsta som är Sofies bonusbarn är sju år. Han cyklade på av bara den med sin lilla cykel över stenar, rötter och upp för backar. Jag som sällan hänger med barn blev så förvånad över vad sådana små ben på en så liten cykel kan prestera. Nioåringarna var jätte duktiga de med. Den ena hade precis fått sin MTB och kämpade på jätte fint, den andra hade cyklat i skogen innan och tog sig fram överallt.

Även idag blev det en cykeltur med barnsällskap. Då cyklade vi till Östa källor och drack vatten. Myra badade i den iskalla bäcken. Efter lunch hade kusinbarnen tagit fram kajakerna och sen turades vi alla om att ta en liten tur utanför kusinernas tomt. Myra skulle så klart följa med och stod där fram på kajaken när jag paddlade. Så råkade jag svaja till samtidigt som hon tappade balansen och hon for i vattnet och fick sig en uppfriskande simtur in till stranden.

När vi kom ut igår sken solen så varmt att jag undrade om det var påsk eller midsommar vi skulle fira. Det vädret har fortsatt även idag och älven ligger blank utan en vindpust. Detta måste vara den bästa tiden med mild fortfarande frisk luft innan sommarens bedövande värme kommer.





onsdag 17 april 2019

I och kring mitt huvud

Nu har jag varit i Västerås i tre dagar. Jag tänkte på det när jag gick genom staden till mitt tillfälliga kontor i måndags att de sista jag såg av denna stad var egentligen när jag tog studenten. Jag har inga starka minnen från efter studenten till att jag sedan lämnade staden och flyttade till Irland. Antingen var det väldigt få veckor däremellan eller så hände inte mycket.

När jag går genom staden vandrar mina tankar till min gymnasietid. Jag ser huset där en av mina bästa vänner bodde och tänker på hur mycket varma mackor vi lagat i det köket. Jag har inte ägnat många tankar åt min gymasietid och alla vänner jag hade då sedan jag lämnade denna stad. Nu är jag tillbaka femton år senare och ska passande nog jobba med ungdomar i gymnasieåldern. Nästa vecka ska jag till mitt gamla gymnasium och samverka. Där har jag inte varit sedan jag i täten med hela min klass bakom mig sprang ut på trappan med betygen i handen.

I det material jag läser in mig på nu som är kopplat till den metod vi ska använda när vi stärker ungdomars egenmakt finns en fråga för reflektion. Jag minns inte frågan ordagrant men det går ut på att tänka på en vuxen person som bidragit till att stärka min egenmakt när jag var ung och fundera över vad den sagt eller gjort. När det gäller skolans värld tänker jag på två personer.

Den första är en studie och yrkesvägledare som jag mötte på högstadiet då jag skulle välja gymnasium. Jag minns inte alls hur personen såg ut, om det var en man eller kvinna eller övrigt vi pratade om. Jag minns bara att hen gav mig rådet att välja gymnasieprogram utifrån intresse. Jag valde då teater och blev uppmuntrad i det valet. Det var det bästa jag gjort. Mina tre år på gymnasiet var fantastiska.

Detta får mig utsökt in på nästa vuxna person i skolvärlden som bidragit till att stärka min egenmakt. Eller snarare självförtroende och självkännedom men med detta kommer egenmakt. Det är en person som jag har en mycket tydlig bild av i mitt huvud och det är min teaterlärare Kjell som jag hade både under min gymnasietid och även på fritiden under högstadiet och gymnasiet. Den inre resa som han guidade mig och mina klasskamrater igenom är något helt otroligt. Alla fantastiska samarbetsövningar, improvisationsövningar, röst- och rörelseövningar. Utan dessa erfarenheter hade jag garanterat inte varit den person jag är idag.

Jag skulle ju inte försjunka mig i för mycket nostalgi. Nu är jag här och nu och jag har börjat ett nytt jobb. Det känns väldigt spännande att börja samverka med skolor,  kommun och föreningar bland annat och sedan starta upp vetksamheten med ungdomar i vårat projekt. Just nu är jag själv i Västerås då jag väntar på att en kollega ska rekryteras. Det är en enorm skillnad att vara ensam från att ha haft ett par hundra kollegor.

På mitt tillfälliga kontor i Västerås ska det finnas en till person som jobbar på Rädda barnen, hon har dock varit ledig denna vecka. Så jag har valt att jobba hemifrån större delen av veckan med Myra som närmsta kollega. Det har varit väldigt lyxigt att kunna ta rasterna på balkongen och lunchpromenader i solen samtidigt som det har varit ganska ensamt. Min syster berättade att hon blivit bjuden på påsktårta på sitt jobb. Hemma hos mig bjöd ingen på påsktårta sa jag men däremot gick jag till butiken över gatan och köpte skorpor till förmiddagsfikat. Det fick duga det med.

Ja det var lite gott och blandat kring vad som händer i och kring mitt huvud denna vecka. Jag glömde dock att skriva att jag även testat två MTB spår här i krokarna. Ett som syster yster tog mig med till som var ett väldigt snällt och trevligt spår fast en bit bort från mig. Och ett som jag körde idag som ligger bara några minuter härifrån men som har svårighetsgraden svår och som var väldigt svårt. Men det ska tydligen också finns ett mindre svårt spår bortom det svåra som också är lätt att ta sig till från mig. Det ser jag verkligen fram emot att prova.

Jag skulle skriva en rad om hur det känns att vara inneboende igen. Det har jag inte varit sedan tiden då jag bodde i Chile och i Stockholm och flyttade runt mellan tillfälliga boenden. Det är speciellt ska jag säga. Som att vara student på nytt. Det bara kliar i fingrarna på mig att rensa ut och flytta om möbler men jag är bara inneboende i någon annans hem, min pappa i detta fall, så jag ska inget röra. Det är en utmaning för en kräfta som mig att inte boa in sig med sina egna saker.

Jag tänker på den tiden när jag skulle flytta in på den folkhögskola som jag läste ett år på efter att jag pluggat och bott fyra år på universitetet i Norrköping. Trots att jag bara skulle bo där några månader, eftersom en del av kursen var förlagd i Ecuador, stod jag där på grusgången framför skolan med både tre flyttkartonger, blommor och en cykel. Mina kurskamrater hade inte mer saker med sig än de själva kunde bära. Jag hade fyllt en hel bil. Men det steget var stort från att ha bott fyra år i en och samma etta till att flytta in på ett rum på en folkhögskola. Jag älskar nya utmaningar samtidigt som jag har svårt för att bryta upp och lämna en trygghet och ett sammanhang jag haft. Det är en paradox men också en möjlighet att utmana mig själv.

Fet är ungefär den resan jag gör nu som när jag lämnade Norrköping första gången. Fast denna gång är inredningen nerbantad från tre flyttkartonger till tre saker. En thekopp i keramik som mamma och Sebastian köpte till mig när vi var i Skåne och hämtade Myra, en liten växt jag fått av en kollega och en prydnadshäst  som jag fått av en av kvinnorna som deltagit i projekt Mirjam. Tre små saker som är mina, varken mer eller mindre.

Med detta säger jag god natt, det är en dag imorgon också.



onsdag 10 april 2019

Nya ögon på bus

Idag var det näst sista gången på noseworkkursen. Både jag och Myra har utvecklats väldigt mycket under denna fortsättningskurs. Myra har fått fler erfarenheter och är säkrare på doften. Jag har blivit bättre på att lita på Myra och vänta in henne.

Idag hade vi en ny ledare  då våra vanliga ledare hade förhinder. Det passade bra så här i slutet av kursen att få lite nya ögon på mig och Myras sökteknik. Jag fick med mig tre tips att träna vidare på.

Det första tipset jag fick var kopplat till hur jag startar Myra. Hon är otroligt laddad och kastar sig in i söket med en energi som får taket att lyfta. Med detta missar hon att söka av den första delen av rummet och kopplar på nosen först inne i halva rummet. Nu fick jag tipset att hålla Myra i kopplet, visa med handen vart hon ska söka, säga kommandot och räta på mig. Sen ska jag stå still, upprätt, avslappnad med axlarna ner och andas. Myra står och stretar och springer med benen ett tag men kommer ingenstans då jag håller emot. Först när även Myra slappnar av och kopplar på nosen då släpper jag ut kopplet och låter Myra jobba. Då kopplar hon på nosen direkt efter att vi klivit in i rummet och jobbar jätte fint. Sitter doften precis innanför ingången missar hon den inte. Jag skulle också testa att byta kommando eller att inte säga det alls utan bara visa då ordet "leta" som jag använt blivit för laddat.

Nästa tips jag fick handlar om hur jag rör mig i rummet när Myra jobbar. Jag har märkt sedan innan att Myra jobbar bäst när jag tar ett steg tillbaka och hon för gå runt lös och leta självständigt. Denna gång fick jag dock inte jobba så. Instruktören ville se hur det blev när jag följde Myra i rummet med koppel på. Så fick jag lugn och tydlig handledning under tiden, håll upp kopplet från marken, sänk axlarna, andas, rör på fötterna, flytta dig åt höger. Det gick jättebra. När jag förde mig i rummet på rätt sätt störde det inte Myra. Det jag ska tänka på är att vara lugn men också att hela tiden vara i rörelse samtidigt som jag inte ska stå i vägen för Myra. Står jag still och bara väntar in henne kan hon få en signal av att doften borde vara här eftersom matte ställt sig här. Låter jag fötterna röra sig försiktigt är det istället Myra som bestämmer när hon hittat rätt och ska stanna.

Sista tipset är kopplat till Myras markering. Jag har låtit Myra hitta doften sen har jag sagt "visa" och hon pekat ut den åt mig med nosen. Det var tydligen inte jättebra av en anledning jag inte minns. Tipset idag var som följer. Mycket av det har vi gjort under kursen men det sista är nytt. Jag eller den som hjälper mig ska klicka direkt när Myra hittar. Efter det ska jag belöna direkt vid källan och så snabbt som möjligt. Det som var nytt är att jag ska räta på ryggen, vänta in Myra utan att säga något. När hon visar igen upprepas samma procedur med klick och godis vid källan. Klick, godis, räta på ryggen, slappna av och vänta in ny markering. Det kan upprepas ett par tre gånger. Med detta fick vi fram en väldigt lugn och fin markering som vid flera tillfällen närmade sig en frysmarkering.

Det jag tar med mig från idag är att jag är stolt och glad över att Myra och jag har utvecklats så tillsammans under denna kursen. Jag fick idag höra saker som jag vet att jag behöver träna på och fick lite nya infallsvinklar och konkreta tips att träna på. Vid ett sök satt doften lite högre upp bakom ett bord. Alla hundar innan Myra hade sträckt på sig lite extra när de markerade den. Myra valde en annan teknik. När hon fick vittring av doften hoppade hon helt utan tvekan upp på bordet och tog doften uppifrån. Det är väldigt roligt att se Myra när hon arbetar. Hon är trygg, miljösäker och målinriktad. Bäst av allt är att se hennes arbetsglädje.

Vi pratade om det jag och en annan deltagare på kursen. Hur roligt det är att se hundarnas olikheter och att varje hund har olika behov av riktlinjer, förhållningssätt och så vidare. Så väl som hur hunden och matten på denna kurs många gånger har många likheter. När det gäller Myra och mig stämmer det så väl. Precis så mycket som hon och jag ger allt när vi har en uppgift att ta itu med behöver vi också träna på att samla ihop oss, ta ett djupt andetag och fokusera. Hittar vi båda den balansen så kommer vi komma långt.


tisdag 9 april 2019

Det är mycket nu

Två dagar på nya jobbet har passerat. Mycket av tiden har gått åt till inläsning, att sätta mig in i den nya tekniken jag har till låns samt att fråga ut mina kollegor i Norrköping om deras erfarenheter av vad som gjorts hittills i projektet. Dag ett fick jag även följa med på ett samverkansmöte och lyssna in hur dessa kan gå till. Imorgon har jag mitt första samverkansmöte i Västerås och kommer att få sällskap dit av en kollega som arbetar i Eskilstuna. Det ska bli väldigt spännande och roligt att komma igång så smått med mitt eget arbete.

Att vara ny på jobbet tar alltid mycket energi kan jag känna, samtidigt som det är skoj att träffa nya människor, lära sig nya saker och se nya miljöer. Då passar det bra att arbeta så fritt som vi kan göra i projektet. Dessa två dagar har jag spenderat förmiddagarna på kontoret och strax efter lunch har jag fortsatt inläsning och utbildningar hemma. När ögonen och hjärnan blivit trötta har jag slumrat en stund på soffan, sen har jag kunnat fortsätta ta till mig ny information med en fräsch hjärna. Helt perfekt att kunna jobba så. 

Idag efter jobbet sparkade jag iväg mig själv och Sebastian på en springtur. Det satt långt inne hos oss båda men jag kände att jag verkligen behövde röra på mig. Och jag vet att jag inte blir piggare bara av att vila och ta igen mig. Vi gav oss iallafall iväg till Vrinneviskogen med Myra. Vi sprang på fält och småstigar. Sen föreslog jag att vi skulle göra intervallträning så vi körde lite sånt ute på ett fält samt mellan lyktstolparna på vägen hem. Jag var så glad efteråt att jag pallrat mig ut och jag tackade Sebastian för sällskapet flera gånger. Tröttheten i kroppen efter ett träningspass är så mycket skönare än bara allmän trötthet eller pollentrötthet. 

Jag tittade i kalendern och insåg att påsken kommer redan om en vecka. Jag har varit så fokuserad på att böja nytt jobb så jag har inte ens tänkt på att det är ledighet så snart. Det ska bli skönt. Samtidigt som jag insåg att då är april månad snart slut. I maj ska vi hyra ut stugan i Bränntorp en hel månad till fem personer som kommer från Norge och skulle göra någon form av fältarbete. Jag tycker det ska bli roligt att hyra ut. Vi har några till gäster som kommer i sommar men ingen som stannar så länge, de flesta är internationella gäster, någon kommer med hund. Dock är det alltid lite att fixa med inför en uthyrning, städa och se till att saker ligger på rätt ställe så att gästerna kommer på plats ordentligt. Med gäster som stannar så länge har vi tänkt åka ut ett par gånger och titta till toaletten som behöver tömas regelbundet. Förra året hade vi inte möjlighet att träffa de två sällskap som hyrde stugan. Allt hade gått bra och de hade båda lämnat trevliga hälsningar i gästboken men jag saknade att få den personliga kontakten. I år tänker jag att jag ska försöka vara där när gästerna kommer för att kunna visa dem runt och hälsa dem välkomna. Jag trivs med att vara värdinna och tycker om att möta nya människor. Extra spännande blir det att möte människor som sökt sig till mitt egen hem.

På bilderna nedan ser ni Myra när hon var på besök på kontoret i Norrköping idag. Sebastian kom förbi med henne strax innan lunch när han var på väg till skolan. Så fick hon hänga med mig en liten stund, jag har en kollega som är väldigt hundkär och som ville träffa Myra. Det är så länge jag drömt om att kunna ta med mig hunden till jobbet. Nu kommer jag inte fortsätta sitta på detta kontorshotell som tillåter hundar men att få ha haft med Myra på jobbet iallafall en gång var en trevlig erfarenhet. På vägen hem från jobbet gick jag förbi min chef Sanja och hämtade en nyckel som jag behövde. Då fick Myra hälsa lite snabbt på hennes hund Smulan. Efter att Smulan skällt en stund och Myra spänt upp sig som en fiolsträng så började båda göra lekinviter och vifta på sina svansar. Det var roligt att se att damerna gick ihop. Jag ser framför mig att de någon gång kommer att rusa fram tillsammans i en korridor och ha jätte kul ihop. Det återstår att se om den dagen kommer.

Nu ska jag göra mig klar för sängen. Imorgon gryr en ny dag och då ska jag sätta mig på tåget till Västerås.


lördag 6 april 2019

Ut i naturen

En solig vårdag med gott sällskap ute i naturen är bästa sättet att ladda batterierna på. Jag gillar vinter och kyla men det är inte heller helt fel att kunna ta en lång fikapaus med vacker utsikt utan att bli kall i hela kroppen. 

Sebastian har fotat, Myra och jag har posat.





fredag 5 april 2019

Tack för allt och på återseende

Häromdagen hade jag en otäck dröm där jag i drömmen förlorade en nära vän på grund av en konflikt som jag själv inte förstod orsaken till. Det var en lättnad att vakna upp och inse att allt var som vanligt, att det bara var en dröm. 

Idag kände jag att drömmen kanske ville säga mig något. Jag har precis stigit ut från min arbetsplats sedan dryga sju år tillbaka och sagt hejdå till massor av fina kollegor. Till alla har jag sagt att våra vägar möts säkert igen. Några vet jag att jag kommer hålla kontakten med, andra hoppas jag hålla kontakten med samtidigt som jag vet att verkligheten oftast kommer emellan. Jag har inte förlorat någon vän på grund av en konflikt, som tur är. Men jag har sagt hejdå till en hel drös med fantastiska vänner. Och hur gärna jag än vill så blir det aldrig detsamma som att spendera dagarna tillsammans på en arbetsplats där vi delar framgångar, motgångar och allmänna vardagsbekymmer.

Men så har det alltid varit och så kommer det fortsätta att vara. Var tid har sin sak. Det är inte första gången jag lämnar ett socialt sammanhang, en tillhörighet, en grupp. Livet går vidare för oss alla, nya sammanhang uppstår och andra tar min plats. Jag ser bakåt på den tid som varit med värme och blickar framåt med nyfikenhet. Tack för allt och på återseende.


torsdag 4 april 2019

Kelpieparadiset

Idag efter jobbet hade jag och Sebastian stämt träff med våra kelpiekompisar som skaffat en valp. Det var något jag sett fram emot länge att träffa denna lilla stjärna som heter Diggeridoo. Hon var som väntat helt underbar. Glad, social och tuff. Valptänderna var överrallt och hon luktade också underbart av valp, de få sekunder jag lyckades få ner min näsa i hennes päls utan att bli uppäten. Det var också mysigt att få kela lite med de tre andra hundarna i flocken medans Diggeridoo tog sig en tupplur. Det var sannerligen ett besök i kelpieparadiset.

När vi kom hem tömde Sebastian brevlådan och där låg ett kuvärt från Rädda barnen. Det var en rolig överraskning. Kuvertat innehöll bland annat anställningsbevis så nu är jag officiellt anställd från och med på måndag. Vilken trevlig avslutning på denna kväll.






måndag 1 april 2019

Jag blev lurad april

Första april och jag trodde att jag tagit mig igenom hela dagen utan att bli lurad. Sen gav jag mig ut och cyklade MTB med mina vänner och jag blev lurad av ingen mindre än solen. Så varm och go hen lös från himlen. Och inte var det mycket vind heller. Men vad jag frös under denna tur. Om händerna frös jag. Om halsen. Om öronen och i allmänhet om hela överkroppen. Det är inte jätte lätt att cykla MTB med kalla händer när en ska kunna styra och bromsa snabbt. Men jag blev varm och go lagom tills det var dags att vända hemåt från skogen och på hemvägen blev jag kall igen. Tack för det aprilskämtet solen.