Jag sprang jag sprang och jag föll

Idag när jag kom hem efter tågförseningar och en lång dag på jobbet bestämde jag mig för att jag skulle springa en sväng i skogen. Klockan var redan halv nio men jag kände att det var värt att springa då jag suttit stillså mycket. Jag tog med mig Movi och drog iväg. På vägen upp till skogen tänkte jag på hur jag andades. Jag koncentrerade mig på att andas med näsan samtidigt som jag höll ett öga på Movi och ropade in henne när hon hamnade för långt bak på grund av att hon skulle stanna och lukta här och där. 

Uppe i skogen sprang vi på stigar. Movi fortsatte att strula runt och hamnade efter så jag fick ropa in henne. Precis när jag svängde av från en stig till en annan, när jag vände mig om för att berömma Movi då hon sprang ifatt mig, klev jag över en rot som stack rakt upp på stigen. Jag föll handlöst och raklång mot marken och slog mig rejält. När jag insett att jag fortfarande levde rullade jag upp på sidan och satte mig på stigen för att samla kraft. Jag scannade av kroppen för att se vad som var på plats. Tänderna känndes hela och satt inte löst men jag kännde att jag hade fina sandkorn i munnen. Käken satt som den skulle trots att tuggmusklerna värkte. Huvudet satt på plats och jag funderade över om jag fått hjärnskakning men beslutade mig för att resa mig upp och prova gå.

Movi fick jag inte mycket stöd av när jag föll handlöst. Det var inte konstigt alls för henne att hon fick sällskap i marknivå en stund. Jag funderade över vad hon hade gjort om jag legat kvar orörlig på marken. Vi hade sprungit förbi ett fotbollslag för bara några meter sedan. Hade hon sprungit till dem och sökt hjälp eller hade hon stått vid min sida och vägrat lämna mig med blicken. Jag blev lite inspirerad att träna henne i att skälla och söka hjälp när någon ramlar ihop i skogen. 

Jag kom iallafall upp på benen och kände mig så stabil att jag började springa lätt. Jag kände att jag fått skrubbsår på knät, låret, höften, bröstet och hakan men känslan av att ha klarat mig så bra gav mig extra energi att springa. Jag fullföljde min runda över småstigar, stockar och stenar och kroppen var stark när jag väl kommit igång. Det som var mest plågsamt var att duscha skrubbsåren samt att sedan få igång de ömma tuggmusklerna när jag skulle äta min kvällsmat. Nu kommer jag gå och lägga mig ganska mör och trött men hoppas vakna med ny energi imorgon. 

Humlan är hemma

Bilen Humlan som havererade på vägen utanför Katrineholm i mitten av juli har nu fått ett nytt liv och är hemma igen efter lång väntan. Autoexperten Nicklas Lundman verkstad tog på sig orsaken till skadan efter att de bytt kamremm så det var hans försäkring som gick in när Söderbergs bil i Norrköping bytte motorn. Vi köpte bilen för ca 55 tusen för ett år sedan och bytet av motorn gick nu på ca 42 tusen som Nicklas försäkrungsbolag betalade. Vi fick en likadan motorn som hade gått lite mindre. Tur att allt löste sig till slut. Ett tag trodde jag att det bara var att köra Humlan till skroten men nu är hon hemma med nytt liv.

Jag, jag, jag och fjällen

Jag har tidigare lagt upp bilder som jag själv tagit från veckan i fjällen. Nu kommer jag lägga upp några bilder som Sebastian tagit där jag, jag, jag är i fokus tillsammans med fjällen. Movi är också med på ett hörn.

Movi: räddaren i nöden

Idag har Movi fått göra en viktig insats. Jag, Seba och Sas var uppe i fjällen vid Stekenjokk och hade gjort slut på all gas till kaffet. Vi var på väg att behöva äta soppa utrörd i iskallt vatten. Seba och Sas kom dock på att vi skulle prova göra en äld. Vi började samla ihop torra rötter och ris. Jag och Sebastian försökte tända äld på detta tillsammans med toapapper med äldstål. Vi försökte och försökte och gnistorna sprätte men det blev ingen äld. Jag frågade då Sas hur han gjort i lumpen för att tända äld. Hans tips var att lägga i kroppshår och ludd.

Sas tog fram sitt navelludd och jag började klappa och dra hår från Movi och rullade tussar av hennes päls somjag lade på älden. Sas provade att tända på och det tog fyr. Håret och luddet tillsammans med stearin som Sas karvat ner brann bra. De torra rötterna och toapapper höll sedan älden vid liv så att vi kunde värma vår soppa och sen vatten till kaffe och the. Jag är helt säker på att det var tack vare Movis päls som vi fick varm soppa. Tur att denna lilla räddare i nöden fällde så att pälsen var så lätt att få bort.

För övrigt hade vi en fin spontan tur i Stekenjokk med utsikt över vackra berg. Vi gick på måfå och hade tänkt gå runt ett stort berg men kom aldrig över det strömmande vattendrag som rann vid bergets fot. Vi följde istället vattnet tills vi kom till ett annat vattendrag som varken jag eller Movi kom över. Vi gick över halva forsen och Movi gick ner så att hon fick det strömmande vattnet över magen eftersom hon ville vara försiktig och inte hoppa. Den lilla kämpen var överlycklig när hon kom upp ur strömmen och kunde skaka av sig vattnet ur pälsen ordentligt.

Strömmande vatten är det svåraste med att gå offtrack. När vi följt leder så har det alltid funnits broar eller spänger över de djupare vattendragen. När vi gick offtrack fick vi ta oss över för egen maskin och då är det inte säkert att vi kommer dit vi vill.

På vägen hem träffade vi på ett par killar som bar på skidor. De hade vadat över det stora vattendraget, gått med skidorna upp för det stora fjället och sen åkt ner. Sen hade de vadat tillbaka och trampat den sista biten med blöta kängor. Vattnet hade nått upp till övre delen av låren då de vadade. På detta bar de skidor och en ryggsäck med stora slalompjäxor i.  Dessutom hade den enda killen en skadad fot så den andra bar all packning i en ryggsäck som rymde 130 liter. Jag förundras över hur äventyrliga vissa människor kan vara. Jag var lite avundsjuk på att de varit där uppe med en utsikt som nästan når till havet, hade de sagt. Dock har jag varken viljan eller kraften göra en sådan tur.

Sensommar i fjällen

Idag vaknade jag till et strålade sensommarväder. Några måln på himlen, som sedan blev fler, som sedan försvann. Och helt vindstilla. Vi tog det lugnt på förmiddagen, jag hängde lite i solen på tomten och begrundade utsikten. Sen gick vi ner mot vattnet för att bada.

Vi följde en stig genom skogen mot vattnet och hamnade på en tomt där släktingar till hon vi lånar stugan av bor. Vi blev inbjudna till fika efter doppet. Det var bara jag som badade i det 13 gradiga vattnet men alla fikade och pratade en bra stund med hon som bodde där.

Efter fikat kurrade det i magen för mat. Vi drog till Saxnäs där vi spanat in en restaurang med bra mat. Seba beställde burgare medan vi två vegetarianer slog till på en pizza med kantareller och rökt älgkött. Det var så lokalt så att det nästan var vegetarisk och jisses vad gott det var.

Efter maten hängde vi runt vid vattnet vid Saxnäs och besökte Fiskonfallet. Utsikten från Saxnäs över Kultsjön och Marsfällskedjan är helt enormt vacker, speciellt denna dag när vattnet var spegelblankt och himlen klarblå. I mitt nästa liv ska jag bo i Saxnäs, men då måste jag skaffa mig en snöskoter så jag tar mig fram på vintern.

Marsfjällsmassivet

Marsfjällsmassivet är verkligen massivt, en helt enormt häftig bergskedja. Efter förrgårdagens utflykt till Marsfjället med start i Fatomakke kände jag inte att jag sett nog av denna fjällkedja. Jag övertalade Seba och Sas att vi skulle angripa bergskedjan från ett annat håll med start i Marsliden och vi blev inte besvikna.

Efter redan knappt tre kilometer var vi uppe vid trädgränsen och kunde beskåda de första höga topparna i kedjan. Sedan var det en vacker vandring på kalfjället in i dalen mellan de enorma bergen. Vi besteg klyftan mellan två stora berg i bergskedjan och fick utsikt över den dal som vi gått genom när vi kom från Marsfjällskåtan. Med detta var vi alla nöjda med det vi sett, satte oss och lagade mat i en skreva, och vände sedan tillbaka. Totalt gick vi 1.5 mil och det var lätt den häftigaste turen hittills.

Vildmarksvägen

Idag tog vi bilen längs Vildmarksvägen. Det var häftigt att köra på kalfjället och se ut över snöklädda bergstoppar. Vi svängde av mot den kalkrika Bjurälven och gick en tre kilometer lång stig för att titta på den. Vädret skiftade från regn till uppehåll till sol till regn och till sol igen. Vi blev rätt blöta och hungriga under denna tur.

Vi körde sedan vidare till Stora Blåsjön där vi hittade en restaurang med vällagad italiensk mat. Sjäva restaurangen var i riktig norrländsk stil med furumöbler, bröstpanel av furu och timmrade knutar. Där inne blev vi båda mätta och varma medan stackars hundarna fick sitta ute och vänta.

På vägen tillbaka gjorde vi bland annat ett stopp på kalfjället där vi besteg en topp. Det var rena lyxen att vandra utan packning och att starta ovanför trädgränsen så vi alla hade gott om energi att springa runt där uppe. Sikten var klar och vi hade turen att det inte regnade. Blåsten där uppe var dock väldigt stark. Vi hittade sedan en bit snö som vi var helt lyriska över.

När vi kom hem gjorde jag iordning varm choklad till oss. Vi var nöjda och trötta trots att vi bara gått en mil idag.