Seghundarna vaknade till slut, solen kom fram och jag bestämde mig för att ta med mig mina fyrbenta vänner på en promenad. Vi gick till Klingsbergsparken. Myra fick åka ryggsäck fram till parken. Movi fick gå för egen maskin.
I parken fanns några andra hundar som Myra blev intresserad av. Hon hade sin lina på sig, sprang fram tills den tog slut och satt sen och tittade på en skällande lekande hund på håll. Jag gillar det med Myra, att hon när hon märker att hon inte får springa fram, kan nöja sig med att sitta och beskåda på avstånd. Inget gnäll eller drag i linan blir det.
Vi gick upp för kullen. Där fanns inga andra hundar eller människor så båda hundarna fick vara lösa. Jag satte mig på en bänk medan det var fri lek för Myra och fritt slapp för Movi. Myra började direkt tugga på cigarettfimpar. Det var kanske inte tanken. Jag gav henne en pinne istället som var rolig en stund. Sen hittade jag och Myra en urdrucken petflaska som någon slängt under bänken. Myra lekte lite med den men den var inte så kul för den var för still. Jag kom på att jag kunde knyta fast hennes koppel i flaskan och så lekte vi med den som en kattleksak. Det gillade Myra mycket mer.
När jag släppt snöret sprang hon fram och tillbaka med kopplet i munnen och flaskan hängande ner i marken. Hon sprang upp på klippan och ner i gräset. Flaskan lät när den slog i marken. Myra märkte snabbt att den ojämna klippan gjorde att flaskan lät och studsade mer.
Jag tittade på med både skratt och hjärtat i halsgropen när den lilla sprang och hoppade på klippan med kopplet hängande under benen. Klippan var ganska snäll och gräset hon hoppade ner på var mjukt. Sen ställde sig Myra på den högsta avsatsen, tittade ut och hoppade innan jag hunnit blinka ner med en träffsäker landnig på klippavsatsen under. Herregud vilken kontroll hon har på sin lilla valpkropp redan.
Som tur var nöjde sig Myra med ett högt hopp och lekte vidare på den snällare delen av klippan. Jag tänker att denna lek är en bra träning för hennes självkontroll så jag lät henne fortsätta och var beredd att rycka in om hon skulle hoppa igen. För höga hopp tror jag inte är bra för hennes valpkropp då hon inte ens får gå i trappor. När hon var färdig med klippan började vi sakta gå ner för den klippta gräsgången. Myra hade visst en skvätt spring kvar i benen och for fram och tillbaka på gången samt dök in i höggräset, rullade runt, for upp och sprang vidare. Nu när klippt gräs inte är högt nog för att hon ska få hoppa som den loppa hon är så är det höggräset som gäller. Myra kutade in i höggräset, gjorde en lov hoppandes och for ut igen för att sedan ta en ny lov. Jag beskådade en hoppande raket som for in och ut ur gräset med en energi som inte är av denna värld.
Efter denna energiska lek uträttade hon sina behov och sen kunde hon åka väska hem helt utan protester. Väl hemma tyckte båda hundarna att det smakade gott med vatten. Nu ligger de som fallna stjärnor i vardagsrummet.
Som jag väntat idag på att få lite action. Det räcker att ta med Myra ut i parken och konstruera en leksak av en petflaska. Då får jag en uppvisning som heter duga. Denna underhållning är hundra gånger bättre än de filmer jag försökte roa mig med på eftermiddagen. Livet blir inte roligare än en gör det, eller jag menar, livet blir inte roligare än Myra gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar