Pa besök högt upp i bergen

I slutet av förra veckan akte jag och Asa för att hälsa pa Johanna och Linnéa i deras byar högt uppe i Chimborazos berg. Vi blev varmt välkomnade av Linnéas familj och när vi den tidiga torsdagsmorgonen stigit av i marknadsstaden Guamote. Efter frukost i en liten lya som de hyr där begav vi oss ut pa marknaden. Gatorna var nagorlunda tomma men allt som den kyliga morgonluften började försvinna blev folkmyllret och marknadsstanden med hantverk, frukt, bröd, grishudssoppor och prylar tätare. Pa djurmarknaderna klungades människor i hattar runt oxar, far och kycklingar. I ett gatuhörn kunde det ligga ett par gradaskiga far med fastbundna ben och brottas med de rep som snörats runt deras tunna ben.

Asa och jag hade blivit förfragade att ta med de traditionella dräkterna fran Saraguro för att ha pa mötet i Quito tillsammans med de andra handledarna. Da vi tog fram dessa för att visa Linnéas familj blev de myckst imponerade och fick oss att klä pa oss hela utstyrseln och beträda marknaden i. Det var kul att ga timmsammans med familjen i Saragurokläder. Folk vände sog ocm och log samt drog i sina vänner för att även de skulle fa en chans att se den märkliga företeelse med utomprovinciala kläder som dessutom bars av folk i annan hudfärg.

Pa kvällen när vi kom till byn bgöds det pa ris och kycklinggryta i Johannas hus. Da Johanna och Linnéa som själva var vegeterianer innan de kom till Ecuador nu vackert äter av bade komagar och inälvesoppor tyckte jag att en trevligt tillagad kycklinggryta utan farligheter inte var nagot jag med gott samvete kunde tacka nej till, sa at jag. Gott var det, lika sa kycklingen som lag i soppan jag fick till lunch dagen efter. Men köttatandet uppe i dessa höga bergstoppar är nu ett minne blott och det är tack och lov ingen ny vana jag startat.

Linnéas pappa Carlos var sa glad och entuseastisk. Linnéa hade fatt ett paket fran Sverige med godis som hon öppnade i familjens sällskap. Han var helt lyrisk över paketöppningen och när godispasen packades upp var han som ett litet barn. Jag själv är ju rätt trött pa det konsumtionshysteriska samhälle jag kommer ifran men att fa se denna unga pappas spralliga blick över ett paket med godis fick mig ända att se nagot fint studner av materiallt pakatöppnande.

Linnéas hus som jag bodde i var litet, kallt men mysigt. Köket saknade bord och frukosten intogs pa pallar eller upp och nervända hinkar dár en vikt ylleponcho värmde rumpan. Toaletten som man kom till genom att vandra en liten bit pa en lerig stig bestod av ett trangt hus med hal i marken. Det gick förvanandsvárt bra att besöka den och sällskapet av en ungtjur som tittar pa mig när jag besökte den värmde. Händerna blev iskalla nár de tvättades under kranen utanför huset. Hela känslan av att bo sa högt uppe i bergen var som att vara pa en kylig tältsemester. Allt var aningen mer besvärligt men dock sa mysigt och annorlunda.

Kusten i bild

Tänkte dela med mig av nagra vackra stunder fran min underbara kustsemester. Da jag inte vet var bilderna hamnar i förhallande till texten skriver jag pa med förklaringar. Staden med mycket vita hus, pa en halvö är Bahia de Caraquez. Där var klasskillnaderna stora. De rika fladiga husen vätte mot stranden medan det blev allt fattigare ju närmare bärget man kom.

Det mer avslappnade turistparadiset är Canoa där jag firade in det nya aret. Därifran tog jag, Johanna och Linnéa även en kajakutflykt för att utmana havet sagor samt beskada häftiga klippor och grottor. Tva bilder är även fran Guayaquil, allt för att bevisa att jag rest runt:) Den ena är fran ett berg där slummkvarter rustats upp till lyx (ni ser en gatulykta med en stjärna i förgrunden och höghus i bakgrunden). Den andra bilden är fran en park där vi stötte pa ett helt gäng stora ödlor som kravlade runt pa marken och som bodde i träden. Säkert inplanterade stackare som aldrig fick vara ifred.

en restaurnang som stack ut

Efter glada fester och nätter pa natbussar har jag atervant till Saraguro och familjen i byn. Det var härligt att se lillebror Daniels söta leende och fa en varm kram av lillasyster Sisa. Mamma Carmen var mycket imponerad av bilderna jag visade henne fran kustens stränder och klippor. Havets vagor dröjer sig kvar i nattens drömmar och efter 12 timmars sömn är jag berädd att fortsätta det liv i byn som under en veckas tid kännts sa oerhört langt borta.
Tänkte skriva nagra rader om en restaurang som vi at pa i Guayaquil. Den lag centralt i ett fint omrade pa en gata som nagot mer vittnade om fattigdom än den upppiffade paralellgatan. Servitören som tog var beställning var klädd i jeans och skjorta. Skjortan var uppknäppt bade uppe och nere. Han hade langa rosamalade naglar och rörde sig som en kvinna. Jag var mycket imponerad över att han som servitör pa en restaurang i ett omrade där normen för övrigt verkade halla sig till den heterosexuella identiteten kunde vara sa öppen med sin identitet. Denna restaurang som serverade vällagad snabbmat var även väldigt solidarisk. När vi satt och at gick en kvinna i tasiga och smutsiga kläder förbi ett par ganger för att se om vi hade ätit klart. Jag tänkte att da kan vi ju ta med en doggybag pa vägen ut till henne sen. Tva sma killar kommer sedan in för att be om Asas tallrik som hon lämnat med ganska mycket mat pa. Lite tveksamma om hur personalen pa resaturangen skulle reagera räckte vi fram den till dem. Glada satte de sig vid ett bort och strax däresfter stack en annan gäst fram sitt halvdruckna glas dricka till pojkarna. De fick även en till tallrik mat som de bad en annan gäst om. En servitör kom fram till pojkarna med en nyöppnad cola och tva glas. Han tog, med lite protest fran pojkarnas sida, kechupflaskan fran bordet fört att strax atervända med den nypafylld. Jag vet att det inte löser nagra problem att tigga och att det är förnedrande att äta fran andras tallrikar men jag blev ända varm i hjärtat av att se dessa pojkar fa sittappa en restaurant och känna sig välkommna. Jag tror att personalen pa denna restaurant visste hur det var att vara utstött och brottas med normer, sexuel identitet som rikedom. Inte kunde de köra iväg pojkarna som likt dem dagligen blev sparkade pa av personer som själva uppfyllde normen. När jag ätirt klart kom kvinnan i fönstret in. Snabbt tog hon min tallrik och gick till ett annat bord där hon tog en annan tallrik med mat, öste över min och började äta. En servitris kom med en plastpase till kvinnan som stod upp i restaurangen och ósta i sig resterna. Kanske blev det lite för mycket av välgörenhet. Sa hon fick äta sin mat ute. Jag undrar om detta var en engangsföreteelse eller om de som bor pa gatan i nÑärheten aterkommer. I sa fall är det ju ocksa konstigt att inte fler personer kom för att äta rester pa restaurangen, det maste ju finnas ett rykte om dess vänlighet som sprids. Hur som helst var det fint att se hur bade gáster och personal delade med sig till dem som var hungriga.

Ett stopp i storstaden

Det nya aret firades in med dans pa klupp och gitarrsang pa en nattsvart strand. I Canoa har jag solat badad, provat pa att vagsurfa samt paddlat havskajak till klippiga klippor och grottor med faddermoss i. Det var en riktigt haftig tur som jag gjorde med Johanna, Linnéa och en guide. Havets vagor stormade nasr vi skulle ta oss in mot klipporna opch en stor vag svepte med min och Johannas kajak in mot stranden. En bit surfade vi pa vagen och tyckte att det var grymt kul innan vi isag vad som skulle kunna handa om vi sveptes in i en av stenarna som stack upp ur vattnet. Vi hann intre tanka sa langt innan vagen svepte over oss och tumpade oss runt ett par varv i havet. Vi kande botten med vara fotter och dess vassa stenar gjorde att vi forsokte halla oss sa nara ytan som mojligt. Att ta sig upp i kajaken igen var inte latt da det standigt kom nya vagor som svepte undan kajaken for oss da vi vant den till ratta for att kliva upp. Men in till land kom vi tillstlut och dar mottes vi av grottor med fladdermoss samt klippor som med dess gropar sag ut som ett manlandskap. En mycket haftig och aventyrlig resa som var ett bra avslut pa en nyarshelg som annars bara spenderats pa stranden, dansstallen och restauranger.
Nu befinner jag mig i storstaden Guayaquil och ska provva nattlivet har. Fick se standen fran ovan idag och den ar oerhort stor och haftig. Onskar att jag hade mer tid att utforska denna kuststad men saraguro kallar och jag tar nattbussen hem imorgon natt.