tisdag 20 mars 2018

Att bli tre


Du ska veta att det är tomt utan dig Movi. Vardagen är så enkel när vi inte behöver ta hänsyn till en hundpensionär. Men fy så trist och tråkig. Du gjorde inte mycket väsen av dig Movi. Men du tog stor plats iallafall. 

I helgen ska vi åka till Bränntorp och titta till stugan. Jag ser inte fram emot att åka dit utan dig. Du spenderade bara en sommar och en höst där men du hittade verkligen din plats i stugan. Jag kan inte tänka mig att gå in i stugan utan att behöva kliva över din svans när du ligger där på hallmattan och håller koll. Att inte se dig gå runt på tomten i godan ro och nosa. Men jag vet Movi att jag inte ska tänka så. Jag ska tänka på alla minnen vi har tillsammans. Jag ska åka dit och skratta åt minnet när jag och Sebastian varit ute och cyklat i flera timmar och svänger in på vägen utanför stugan och möter dig gåendes i lugn takt på vägen. Då när jag inte för mitt liv kunde begripa hur du tagit dig ut genom stängda dörrar och fönster. När jag sedan kom på att det din tidigare ägare sagt att dörrar alltid måste vara låsta när du är hemma själv faktiskt stämmer och du öppnat dörren själv när jag missat att låsa den på rätt sätt. Hur jag föreställt mig att Myra sagt till dig att du fick gå ut och leta efter oss medans hon stannade kvar i stugan för att hålla koll därifrån om vi kom. Och hur jag undrade vilka stigar du vandrat på när du gick runt och letade efter oss. Jag tänker att Myra måste ha varit stolt över dig när du faktiskt kom upp till stugan tillammans med din husse och matte. Du hittade oss aldelens utanför tomten.

Minns du Movi att du så sent som i somras gick 13 kilometer med oss runt en sjö. Vissa delar av promenaden var på grusvägar och stigar. Andra delar gick vi rakt genom skogen och genom ett väldigt besvärligt kalhygge. Du kämpade på hela vägen. En riktig ståltant var du. Vart jag än gick så följde du alltid efter. De sista månaderna var det jag som fick hålla koll på dig. Tänk att Myra var den som först märkte att du blev dålig. Jag och Sebastian tyckte att hon var så taskig mot dig den senaste tiden. Men nu förstår vi att hon inte heller hade det lätt. Att se sin stora förebild bli sjuk och närma sig slutet. Hade jag förstått då det Myra försökte säga, att du var så svag som du var fast du inte visade det, då hade jag gjort mycket mer för att din sista tid i livet skulle bli ännu bättre. Men det är som det är. Jag är iallafall glad att jag hann säga hejdå till dig. Du blev ju dålig när jag var på jobbresa i Finland. Jag var så ledsen när jag kom hem och och såg dig. Du såg inte alls ut som du brukar. Trots att du knappt hade ork att lyfta på huvudet så viftade du på svansen när jag pratade med dig och klappade dig. Du ska veta Movi att jag grät massor. 

Men du ska inte vara ledsen för oss. Vi har det bra jag, Sebastian och Myra. Myra är en tuff tjej. Hon förstod direkt när vi kom hem efter att ha ta tagit adjö av dig att du inte var med oss tillbaka i bilen. Myras glädje och energi hjälper mig och Sebastian att leva vidare, även fast det är tomt utan dig. Jag tänker att du har gett Myra så mycket. Det är tack vare dig som hon är så trygg. Hon har haft en lugn och klok förebild, du hade så mycket erfarenhet av livet. De flesta som möter Myra skulle inte säga att hon är lugn, när hon är ute och går, när hon tränar, leker med andra hundar eller hälsar på andra människor, då är hon den energiska Myra som både du och jag känner så väl. Men jag tycker ändå att den lugna Myra som du och jag känner från här hemma har blivit ändå lugnare sedan du lämnade oss. Nu är det Myra som måste vara de vuxna hunden i huset, hon skärper sig mer till exempel när vi ska ner för trappan fast hon är exalterad över att komma ut. Nu när du inte längre har koll på vad som händer i köket ser jag oftare Myra stå där och bara vänta på att något ska falla ner. Förut sprang Myra alltid och lade sig i soffan när vi kom in, hon låg i bakgrunden och tittade med sina skarpa ögon och du var den som höll ställningen genom att bara stå och titta och vänta på att något skulle falla ner eller kanske på en klapp. Myra hörde direkt när du hade fått något gott, då kom hon springande som en raket men det var inte hon som utförde det stora jobbet med att hålla vakt. Den rollen får hon testa på nu.

Det är en omställning att bli tre efter att vi har varit fyra. Men det kommer att gå bra. Jag och Sebastian kommer hålla minnet av dig levande. Vi ska också göra allt för att fånga vardagens äventyr och göra saker som vi tycker är roliga. Våren är på intåg, kvällarna är ljusare och det droppar från taken. Det är lättare att leva nu. Jag har tänkt på det Movi och jag är glad för att du valde att lämna oss på våren. När solens strålar får nytt liv att spira under snön, då är det lättare att bära sorgen och att se framåt mot det liv och äventyr som väntar på att bli upplevda.