Det blev en vacker och känslofylld resa "hem" till Norrköping. Det riktiga syftet med resan var att skriva på tillträdespapper för försäljningen av min stuga tillsammans med mäklaren och köparna. Men inte kunde jag åka till Östergötland utan att träffa mina vänner så jag bokade träff med några av dem. Egentligen hade jag velat träffa fler men det fick bli så många jag hann med på en helg. Jag är väldigt nöjd med upplägget av denna resa och den hjälp jag fick av mina vänner så att det även blev bra för hundarna.
När jag rullade in i Norrköping med bilen fylldes mina ögon med tårar. Det var inte staden i sig som väckte mina känslor utan minnet av alla fina upplevelser och äventyr som jag har därifrån. Det är mycket som förändrats den senaste tiden med corona och med att Sebastian har börjat på ett jobb där han inte trivs. Det blev så nostalgiskt att komma till en plats där vi var något andra personer. Där vi levde mer. Där drömmarna var just drömmar och där det räckte med det.
Jag torkade tårarna och sen fick jag tre dagars kvalitetstid med några av mina vänner. Hundarna fick följa med på de vackraste av utflykter och jag fick göra något jag inte gjort på länge. Jag fick åka på utflykt i grupp. Samla några vänner och ett par vänner till vännen. Ja vi var utomhus och vi var försiktiga. Oj vad jag trivs med att åka till skogen med ett gäng kompisar. Bara vara, njuta av naturen och som pricken över iet bada i en skogssjö. Till och med Myra hoppade i och simmade självmant. Det har hon varit mer försiktig med sedan hon fick ett krampanfall i vattnet. Nu kände hon sig säkert trygg med hela situationen. Hon hade på sig sin flytväst och blev sugen när jag och Jakob badade. Myra hoppade även från bryggan i Bränntorp när vi åkte dit för att ta adjö av sjön där. Det värmer verkligen mitt hjärta. Så många fina badupplevelser vi har därifrån. Det var där Myra lärde sig att uppskatta ett hopp från bryggan och en uppfriskande simtur tillsammans med mig och Sebastian.
I Linköping fick jag och hundarna träffa min kära vän Sofia som jag pluggat ihop med och bott med i Chile. Sist vi sågs var under ett bastubad med tillhörande vinterbad någon gång i februari. Sen kom flytt och corona och nu fick vi äntligen träffas igen. Vattnet hade blivit några grader varmare och vi några erfarenheter rikare. Redi älskade gården där Sofia hyr ett torp. Han spenderade mycket tid på trappan eller ute på gräsmattan där han sög in sig intryck från katter, barn, vuxna, kor, fåglar och andra liv som fanns på gården. Detta besök fick min längtan ut på landet att växa. Det är bara att börja leta hus till Redisan.
Till vår förra hund Movi köpte jag en bil så att vi skulle kunna ta oss ut i naturen lättare. Till Myra köpte jag en sommarstuga för att kunna spendera mer tid på landet. Till Redi kommer jag kanske att köpa ett hus så att han kan sitta på trappan och filosofera. Movis bil börjar sjunga på sista versen. Myras stuga är nu såld. När Redi fått sitt hus ska Myra få en bättre bil än den Movi fick så att vi kan fortsätta komma ut på roliga äventyr och slipper åka runt med korsdrag på sommaren som vi fått göra denna semester.
Ja det är viktigt att ha lite mål och mening med livet. Jag sa det till min vän Jakob här i helgen att jag har insett att det nog inte spelar så stor roll vart jag bor. Bara jag får möjlighet att utöva mina fritidsintressen i form av någon slags friluftsliv, umgås med mina hundar, få någon form av socialt umgänge ibland och ha ett jobb som känns helt okej. Jag har insett att jag trivs väldigt bra med mina hundar. De berikar mitt liv. Att träffa vänner ibland, både enskilt och i grupp. Det mår jag också väldigt gott av. Och när jag och Sebastian gör mysiga utflykter tillsammans.
När jag kom hem till Gävle kom en släng av sorg över mig igen. Jag var tvungen att gråta några skvättar över allt jag fått uppleva denna helg och de minnen som väckts från ett tidigare liv. Norrköping och Östergötland finns kvar. Vännerna finns kvar men det liv jag och Sebastian levde där och då är nu historia.
Dagen efter min resa såg jag till att fylla mitt nuvarande liv med hemtrevnad och glädje. Jag fyllde lägenheten med doften av nybakat. Jag och Sebastian kunde njuta av rabarberbullar med kardemumma och vanilj efter en vällagad paj och en sallad gjrd på gröna blad från balkongen. Jag fick välja tvprogram så det blev kvalitetstv på svtplay. Jag hittade en serie om unga personer som levde under andra världskriget. Den var spännande och välgjord. Svt play levererar som så ofta annars och detta gick hem både hos mig och Sebastian. Annars har vi fått ganska olika preferenser vad gäller tv på sista tiden. Annat var det när vi båda såg fram emot ett nytt avsnitt av Sommar med Ernst, Antikrundan, Det rätta virket, Husdrömmar eller Vem bor här? Netflix har på något sätt rört om i grytan av utbud. För mig blir det för mycket att välja på och då kan jag inte välja alls. Jag väljer bara Trädgårdstider på Svt när jag får välja. Sebastian väljer någon konstig rymdserie på Netflix. Då var det på något sätt fint att vi kunde mötas i denna hemska men välgjorda serie om andra världskriget. Less is more har alltid varit mitt måtto när det gäller både radio och tv. Det kommer jag nog alltid att stå fast vid. Men det är väl på något sätt bra att vi är olika. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blivit överraskad ett antal gånger av några riktigt bra filmer på Netflix som Sebastian letat fram.
Två dagar återstår av min semester. Nu börjar dagarna bli mer avslappnande. Behovet av rastningar duggar inte lika tätt och jag får sova hela nätter. Tur att jag har två veckor kvar i augusti, det är då jag ska ha semester på riktigt. Det har iallafall varit så värt att lägga denna tid på en valp. Flocken här hemma har blivit komplett och vi trivs alla så bra med vår minsta familjemedlem. På ett sätt känns det som att han varit en del av familjen alltid. Det är så självklart att det var just han som skulle komma in i vårat liv. Vår lilla rödräv Redisan. Red, Redi och Redis går också bra om en föredrar det.
