lördag 31 januari 2015

På ett snöigt berg vid Svängbågen

Idag packade jag, Sebastian och Movi oss iväg med skridskoutrustning i bilen tillsammans med våra grannar och nyvunna skridskovänner Sebastian och hunden Molly. Vi fem var tydligen de enda  som kommit att tänka på att åka skridskor denna snöiga dag och skridskobanan på Svängbågen var blöt och igensnöad. Vi hade ju trots allt åkt dit och det var klart att vi skulle testa att åka. Det blev några tunga meter i slasket innan vi bestämde oss för att gå iland på ett berg och fika.

Vinterlandskapet var fantastiskt och efter fikat väckes leklusten till liv. Vi promenerade, sprang och hoppade fram över snötäckta berg och stubbar. Det blev en fin tur med skridskokängorna på där uppe bland träden. Så vackert som vinterlandskapet är på landet går inte att föreställa sig när en är i stan och det kändes lite tungt att sedan sätta sig i bilen och åka därifrån.

måndag 26 januari 2015

Åkteknik

"Fulländad skridskoåkning är en komplex sammansatt flytande rörelse där kroppens tyngdpunkt med precis tajming accelereras sidledes och balanseras över två eggar på en millimeterbred skena i perfekt kantkontroll. Jag tvekar inför att beskriva den. Den är svår att uttrycka i ord, dessvärre att förstå, nästintill omöjlig att utföra perfekt. Men den kan bli tillräckligt bra.
Bättre än ord är praktisk träning. Öva, pröva och härma. Om och om igen. Bäst tillsammans med en skarpögd och tålmodig tränare. Efter ett par år kanske han (hen: min kommentar) slutar gråta. Ge inte upp!"

Ur Stora boken om långfärdsskridsko av Mårten Anje och Henrik Trygg
Sebastian har gått in för det här med skridskoåkning till hundra procent. Jag är glad över att en gammal kär sport får väckas till liv. Närjag läser citatet ovan blir jag dock självkritisk, kan jag egentligen åka skridskor? Det perfekta skäret som Mårten Anje och Henrik Trygg beskriver är så svårt, komplicerat och perfekt och allt annat är bara tillräckligt. 

Nog ska jag kunna öva med Sebastian och även själv bli en bättre långfärdsskridskoåkare men det verkar ju krävas en hel vetenskap för att förstå hur det ska gå till. 



A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on



söndag 25 januari 2015

Ner och vila

Jag såg på Internet en som tränade med sina hundar på att lägga ner huvudet under ligg. Ikväll när jag och Movi passade på att träna nya och gamla trick testade jag detta. Det är kul att se hur snabbt det går från att inte alls förstå vad jag är ute efter till att allt oftare pricka in rätt position. Klicker, godis och lite tålamod är de stora hemligheterna. På slutet gick det även bra att stanna i denna position som jag kallar "ner".

Det roliga med kvällens träning av positionen "ner" mot slutet resulterade i positionen "vila" som vi tidigare haft ganska svårt för att få till. "Vila" är när Movi ligger platt på sidan. Det är för övrigt också klippa-klo positionen så jag förstår att det finns ett visst motstånd till att göra den avslappnat och fint på kommando. Nu kom "vila" dock väldigt fint tillsammans med en ny position som Movi själv hittade på, vi får väl kalla den "rygg".

Kvällens övning av positionen "ner" gav oss alltså två fina positioner på köpet. Det är fantastiskt vilka överraskningar som hundträning kan komma med.

Tuff start för Sebastian

Att kunna åka skridskor trots att det finns snö är fantastiskt. Jag och Sebastian hade läst på Internet att det nu fanns en plogad bana på Svängbågen så vi bestämde oss för att åka dit. Min erfarenhet av plogade banor är att de inte är speciellt långa och att en får åka runt runt i knaggliga spår. Att så inte var fallet skulle vi allt få erfara.

Ingen av oss hade egentligen någon uppfattning om hur lång banan var. Vi hoppade på banan på sjöns ena ände vid parkeringen på väg 55, så följde vi banan uppåt förbi Tjalvestugan och en bit till. Sebastian hade klagat på att det brännde i fötterna redan från start men efter en stunds åkande kom han igång. Jag tänkte efter ett tag att spåret borde vända och var berädd på att vi skulle svänga om efter varje ö men det bara fortsatte. Vid det här laget började Sebastian nämna att han var trött och han frågade mig om vi kanske var nära parkeringen där vi ställt bilen snart. Nej tyvärr fick jag förklara, vi är så långt från parkeringen vi kan komma.

Så kom vi till banans slut som också var Svängbågens yttersta vik. Banan gick inte runt som jag trott så vi fick vända om. Vi bestämde oss för att åka en bit till innan vi fikade så att det skulle bli närmare tillbaka efter fikat. Sebastian stålsatte sig och kämpade på framåt. Muskler i anklar och fötter som jag byggt upp sedan jag var liten höll han på att bygga upp i åkandets stund.

Fikat avnjöt vi vid Tjalvestugan när vi åkt tre fjärdedelar av vår tur. Det var skönt att sätta sig på bankarna vid den nyligen använda bastun och se ut över den ö vi simmat till i somras. Den medhavda lingonkakan och thet smakade fantastiskt och det gav Sebastian rejäl kraft ända ner i benen. Den sista fjärdedelen tillbaka till parkeringen gick med en fantastisk fart.

När vi kom hem kollade vi tidigare färdrapporter från denna tur och den är 2.5 mil lång. Det är Sebastians längsta tur hittills och vi ser redan fram emot att göra den igen. Då ska vi starta tidigare på dagen och ta med fika till två stopp.

lördag 24 januari 2015

Vrinnevifälten runt

Då var det helt plötsligt skidföre igen. Det finns tydligen ingen dålig vinter utan bara olika typer av vintersporter. Idag knäppte jag och Sebastian på oss skidorna och åkte runt på fälten i Vrinnevi. Det var flera åkare ute i det maskinspårade spåret. Jag och Movi gjorde ett eget spår vid sidan av det andra där hon kunde springa utan att förstöra. Vi åkte fram och tillbaka där och Movi sprang hela tiden bakom mig, hon är ingen dragund hon heller men följer efter så fint. Sebastian fick åka några varv i det färdigspårade. Efter fikapausen som vi tåg på fältet bortom dammen bytte vi så att jag fick testa glidet i det spårade spåret. Det var härligt att kunna ta i lite och glida fram i snabb fart. Sebastian fick det lite kämpigare med Movi som nu var kopplad och sprang runt honom. Hon är inte lika glad i att följa med när jag åker åt annat håll. Vi åkte lite drygt en mil på skidorna. Nu hettar det i kinderna efter denna dag ute.

tisdag 20 januari 2015

Skridskovård

I många år har mina skridskor legat och skramlat på en hylla i källaren i stugan vid Nedre Dalälven och tagits fram för att användas intesivt de de sesonger som vintern bjudit på snöfria isar. Nu får de nya liv i Östergötland. Jag och Sebastian var på introduktionskurs på Friluftsfrämjandets lokala skridskoklubb igår. Där fick vi lära oss om att sridskons skena ska vara som en båge och att den ska brynas ungefär var åttonde mil. De visade olika modeller på skridskor och jag som tyckt att mina var hyfsat moderna insåg att de nu för tiden räknas till de äldre modellerna. Nu har jag iallafall putsat upp mina gamla tjänare, brynat skenorna och skrapat bort lite rost. Kostigt det är när ens grejer åldrs fortare än en själv, det känns ju som att det var nyss som mina i hockeyrör inåkta barnsben för första gången stod på ett par långfärdsskridskor. 

söndag 18 januari 2015

Inget bad i Bleken

Andra turen med Bråvallaskrinnarna blev på sjön Bleken i Finspång. Jag och Sebastian fick äntligen inviga vår utrustning. Isen var hyfsat slät och gick fint att åka på trots att den var tunnare längs kanterna. Tur att vi har en grupp att åka med för annars hade vi aldrig vågat oss ut. Utrustningen fungerade fint och vi behövde inte bada.

Movi fick följa med grannarna Dorit och Ludcy på en promenad i skogen. Sådan lyx för oss alla tre att ha så fina grannar.

Ingen rök utan korveld

I helgen fick jag och Sebastian finbesök av Linnéa från Göteborg. Vi hade planerat att ta med Linnéa på en utflykt i skogen. Detta uppskattades så mycket att Linnéa förslog att vi även skulle göra upp eld och grilla korv. Jag och Sebastian nappade direkt på detta. Kan det bli bättre än när flera friluftstörstande personer och en hund träffas.

Mot Kolmårdenskogarna och Övre Glottern drog vi iväg. Jag och Sebastian hade besökt denna grillplats när vi åkte skridskor här och nu skulle vi även besöka den genom att promenera till fots i skogen. Som väntat av en Kolmårdenskog var denna skog fantastiskt fin. Vi gick förbi höga stenblock, gröna mossor och vackra myrer.

Solen sken på oss när vi gjorde upp eld och korven smakade fantastiskt gott ute i naturen. Sebastian och Linnéa blev lite kalla efter att ha eldat, grillat och ätit men jag var i mitt esse och höll precis på att värma den sista munkbullen över elden när de packade ihop för att gå. Som tur var lyckades jag lura med dem på den längre turen tillbaka så att vi fick se ännu vackrare omgivningar. När vi väl kommit igång igen var alla nöjda och inte minst Movi som hade massor av spring i benen.

onsdag 14 januari 2015

Över isiga banor springer vi fram

Idag kom även pikarna. De hade blivit kvar på Bussgods och jag fick leverans till jobbet. Halt som sjutton var det att gå hem genom stadens parker så jag skulle nästan ha behövt öppna paketet och staka mig fram. Fullt utrustade för långfärdsskridskoåkning väntar jag och Sebastian nu bara på att de gnistrande perfekta isarna ska återvända.

Movi och jag fick denna kväll sällskap till gymmet. Vår granne Dorit följde med på ett varv i elljusspåret med ett stopp vid utegymmet. Vi fick båda inviga våra broddar till springskorna och for fram över isiga banor utan problem. Vore isen lika fin på sjöarna som på stadens gångbanor skulle det se ljust ut för skrådskoåkandet.

tisdag 13 januari 2015

Levereras från pikmakarn

Idag hade paketet jag och Sebastian väntat på en vecka äntligen kommit med Bussgods. Vi åkte iväg på morgonen innan jobbet och hämtade det. Sebastian ville öppna redan när han kom hem men jag övertalade honom att vänta tills jag kom hem från jobbet då det var en överraskning med.

På eftermiddagen öppnade vi paketet och det blev en överraskning för Sebastian att jag även beställt ryggsäckar som han pratat så mycket om. Det blev också en överraskning att inte självaste pikarna var med. Jag kontaktade pikmakarn och de sade att de alltid skickar pikarna i ett separat paket. Det andra är troligen kvar på Bussgods så ännu kan vi inte glädja oss över att ha full utrustning men snart ska det bli åka av.



lördag 10 januari 2015

Så blev det lite snöstorm

Så mycket jag tänkt på att åka skridskor den senaste tiden och så kommer snön. På förmiddagen när jag var ute med Movi var det barmark. Några timmar senare när jag ätit frukost och tittat på tv var det helt vitt ute. Jag hade bestämt mig för att gå ut på en promenad men då var det lika bra att ta på skidorna. När jag kom ut mötte jag min granne Dorit. Hon hade aldrig åkt längdskidor innan men hon nappade på erbjudandet att låna Sebastians grejer och följa med.

Vi drog mot Vrinneviskogen där jag bestämt träff med Love, han hade dock inga skidor men till vårat tempo gick det bra att promenera. Det var så häftigt att vara ute innan alla snöplogar hunnit ut på vägarna. Vi kunde åka nästan överallt förutom på de större bilvägarna. Eftersom det inte var så många som vågat sig ut i detta väder hade vi gatorna och parkererna på vägen till skogen nästan för oss själva.

Efter en stunds åkande i skogen kände vi att snön blev blötare och på vägen hem var det rätt slaskigt. Vi mötte på vägen tillbaka ett par snöplogar. Det vita landskapet som bjöd på möjligheten att ta på sig skidorna utanför dörren och åka rakt upp i skogen varade inte länge men jag är glad att jag fick uppleva det.