Nu är stugan vår

Då var stugan i Bränntorp vår. De tidigare ägarna träffafe oss här ute efter att vi gjort klart de sista papprena hos mäklaren. Nu skulle de visa oss några sista praktiska detaljer kring skötseln av huset. Sen sade de hejdå och stugan var bara vår och ingen annans.

Vi började på en gång att plocka upp de saker vi haft med oss i bilen samt ändra på möblering och ta bort pyssel som ska säljas på Bränntorps loppis den mionde juli. Jag passade även på att inviga min nya rallylydnadsbana tillsammans med Myra. Den var toppen. Gräsmattan var lite ojämn och sluttande men det fick gå. Innan jag ens flyttade in här tog jag kontrakt med styrelsen för att fråga om vi hundmänniskor kunde få ett hörn av gräset på den gemensamma ytan. De skulle ta frågan vidare så nu väntar jag spänt på svar. Skogar att spåra i finns det iallafall gott om så jag och Myra behöver inte sitta sysslolösa.

Movi var den första att hälsa på grannarna. Hon gick ogenerat upp på deras tomt i sökandet efter mat eller kärlek. Jag och Sebastian tapoade bort henne i allt spring med saker från stuga till förråd. Myra var aldrig länge än några meter från oss medans Movi vandeade runt precis som hon ville och hamnade på grannens tomt över gatan. Så det slutafe med att hon fick sitta kopplad i vår nya trädgård. Jag hoppas verkligen att det går att lära gamla hundar varit tomtgränsen går.

Vår första måltid i Bränntorp som bestod av sushi och japanskt the åt vi i trädgården på stolarna som Sebastian precis skruvat ihop. Sen tog jag en promenad med hundarna för att upptäcka närmaste skog. Nu ligger jag på sofflocket och tittar på spetsgardinerna som snart är ett minne blott i detta vardagsrum.

I helgen åker jag och köper färg. Sen blir väggar och tak målade här hemma.

Ingen diciplin på mig

Jag gick in hårt för detta med att träna på gym. Har varit flitig och tränat några gånger i veckan. Idag hade jag packat gympåsen för att träna efter jobbet. Så lös solen så fantastiskt härligt. Dessa sköna sommarkvällar har vi haft få av på sistone. Synd tyckte jag att det skulle vara att sitta inne på ett gym. Jag bestämde mig för att släppa på diciplinen och åka iväg på cykeltur istället. Åkte hem och gjorde goda laxrullar med spenat. Kokade the och fick med mig både Sebastian och hundarna på en fantastisk tur. Benen fick sig en rejäl träning då jag drog kärran med hundarna. Armar och axlar får jag ta på gymmet imorgon bitti istället.

Det närmar sig

Tillträdesdagen till Bränntorp närmar sig, nu är det bara två dagar tills vi gör de sista pappersarbetet och får nycklarna. Tvn går varm här hemma med inspirationsprogram om inredning. Jag var på färgaffären idag och tog hem lite prover på färg. Det var inte lätt för säljaren att försöka guida en färgblind i djungeln av alla färger. Jag fick iallafall hem en färgkarta som Sebastian gillade.

När jag kom hem tog jag med hundarna till skogen. Movi fick en kort promenad och väntade sedan i bilen som stod i skugga medan jag och Myra sprang fem kilometer. Det var underbart att titta på tallarna i Vrinneviskogen och tänka på att jag snart vaknar i liknande miljö.

Ta skogen in i vardagsrummet

Varken jag eller Sebastian har visat något större intresse för inredning. Vi har köpt saker vi tyckt varit fina och placerat ut dem på ledig plats hemma utan att tänka på någon större helhet. Nu när vi funderar på hur vi vill ha det i vår nya stuga börjar intresset för färg och form ta fart.

Till middagen sätter Sebastian på Sommar med Ernst på tv4 play. Han har sett att tanterna tittar på detta på jobbet och att programmet kunde komma med bra tips till oss. Vi som redan var inspirerade blev om möjligt med Ernst ännu mer inspirerade.

Jag har hittat en bild av ett vardagsrummet på Internet som jag ska försöka efterlika lite. Det är de ljusa väggarna, den gröna soffan, tavlorna med växter och de mönstrade kuddarna jag gillar. Jag tror det blir jätte fint att låna gröna nyanser av skogen utanför och inreda med inne i vardagsrummet. En liknande soffa som den på bilden hittade jag på Blocket. Jag tänkte åka och kolla på den och se om det kan vara något.

Till detta vardagsrum ska vi ta med våra finaste böcker hemifrån som handlar om natur, trädgård och utflykter. Dessa ska vara fina detaljer i inredningen samt uppmana till bläddrande och inspiration.

Nya kompisar

Idag fick Myra nya tränings- och lekkompisar. Jag åkte ut till Carina för att träna rallylydnad med henne, Gunilla och Gudrun. Jag har tränat rallylydnad med Movi hemma hos Carina innan jag skaffade Myra. Nu när jag börjat träna med Myra kom vi på att vi kunde träffas igen. Något jag är väldigt glad över. Både jag och Myra trivdes väldigt bra i detta träningssällskap tillsammans med lugna, trygga och kunniga förare. Av de totalt sex hundar som var med var ett par veteraner som kör kör avancerad klass och några relativt nybörjare som Myra. Det var en bra blandning på hundar och kunskapsnivåer. Vi lade ut lite olika små banor med skyltar från alla klasser. Sen var det bara att mingla och träna som vi ville bland alla skyltar och koner.

Jag hade lärt mig från förra gångens misstag och tog nu med mig riktigt gott godis att träna med. Jag värmde upp Myra genom att leka och så tränade vi några skyltar i taget, med mycket belöning och så lek med jämna mellanrum. Jag är så nöjd över vår träning idag. Det var både kul och blev bra. Myra hade fin kontakt och bra uthållighet under de få skyltar vi körde. Bra miljöträning blev det också att komma till en ny plats och träna samt sitta och vara passiv tillsammans med nya hundar. 

Efter träningen släppte vi alla unghundar lösa och de fick leka tillsammans. Vilken härligt flock det var, alla kom väldigt bra överens. Collien Jazza var precis jämngammal med Myra, de lekte väldigt bra och gärna med varandra. Myra och pudeln Nemo som är tio månader hade också skoj och sprang en del ihop. Kelpien Ajax som är tre år tyckte Myra var väldigt spännande att lära känna.

De mer mogna kelipedamerna Undis och Pip fick springa lösa själva efter att unghundarna lekt klart. Då fick Myra äntligen vila i bilen. Trötta och nöjda lämnade vi landet och våra nya träningskompisar bakom oss.

Nemo

Jazza

Ajax

Ajax och Myra

Pip

 Undis

Myra och Nemo

Hela gänget unghundar

Ajax och Myra

Mycket trött Myra

Foto: Jennie Åström

Hem till Bränntorp

I snö, gråväder samt försiktig vårsol har jag sett Bränntorp. Första gången jag besökte tomten på Björnvägen 21 var både jag och Sebastian tveksamma. Sommarens grönska var långt borta från vår föreställningsvärld. För Sebastians del var det första och enda gången han såg Björnvägen 21. Jag hade åkt tillbaka några gånger då jag ändå var nyfiken, fotat och sett att det kanske inte var så tokigt. Sebastian hade sett bilderna och litat på mitt omdöme, allt för upptagen med sina studier för att gå in för detta med att köpa sommarstuga.

Så kom sommaren efter att jag slagit till på denna stuga och tomt. Datum för tillträde närmade sig. De nuvarande ägarna bjöd ut mig och Sebastian på fika för att gå igenom lite praktiska bitar med oss vad gäller stugan. För första gången fick Sebastian se huset inifrån och jag fick se tomten i sommarskrud. Ingen av oss hade kunnat föreställa oss hur fint det skulle vara när blandskogen blomstrade och grönskan visade upp sig i alla nyanser av grönt till ljudet av många fåglars kvitter.

Hundarna bodde in sig direkt och vandrade in och ut ur stugan, tog ett varv runt tomten  och nosade efter mat i köket. De liksom jag och Sebastian fick följa med hem till stan ett par veckor innan stugan blir vår på riktigt. Om någon undrar vart jag kommer finnas i sommar så hittar ni mig i Bränntorp bland fågelkvitter och blåbärsris.

Nu tar jag fredag

Avsutar en intensiv arbetsvecka på gymmet. Idag körde jag både armar och ben istället för att dela upp det. Mina trötta muskler hade fått vila sedan förra gången. Det kändes mycket bättre idag än sist. Kanske ska det bli någon ordning på dessa armar och axlar. Benen är jag inte orolig för.

Nybörjare på träningsplan

Kom just hem efter en kväll på Brukshundsklubben där jag tränat med Sara, Nellie och hundarna. Tillsammans har vi sju vallhundar att träna med. Jag lärde mig värdet av att ha två hundar i träningen idag. När jag började träna Myra, jag hade lagt ut en ralkylydnadsbana, blev hon ofokuserad ganska snabbt. Hon luktade mycket i gräset och hon tittade ofta bort från mig så det var svårt att få hennes uppmärksamhet. Sara gav mig tipset att binda Myra och låta henne sitta still och inte få vara med om hon inte ville koncentrera sig i träning. Jag tränade då istället med Movi och hade kul med henne.

Jag provade att träna Myra några gånger och hon var fortfarande svår att få kontakt med. Hon fick sitta ett tag till och titta på. Efter en stund fick Myra en sista chans. Jag gick bort en bit från de andra och värmde upp med att leka ordentligt med två leksaker. Sen körde jag korta pass med moment av rallylydnad. Medan koncentrationen fortfarande var på topp belönade jag med massa lek. Så kunde vi hålla på en stund och Myra hade mycket bättre kontakt.

Det jag lärt mig från detta pass är att jag måste värma upp ordentligt med roligt lek, att jag ska ha riktigt roliga leksaker, belöna med lek ofta och också ha riktigt gott godis.

Idag var det också nytt träningssälkskap mot det vi tidigare haft på allmänlydnaden. Att på klubben träna tillsammans med de hundar som Myra annars brukar leka och busa med var så klart en ny situation. Jag tänker att detta pass var väldigt nyttigt för Myra.

I skogen sen när alla hundar rastade fick Myra glänsa. Jag gav henne kommandona höger och vänster och hon tog dessa som en klocka. Sen när vi gått en bit kom vi till ett ställe där stigar korsades. Myra stannade en bit innan och stog blixt stilla. Då stördes hon varken av sina lekkamrater som passerade förbi eller av oss människor när vi gick och pratade. Inte förrän jag gav henne ett varsågod for hon iväg som ett skott.

Jag kan erkänna att när det gäller lydnadsträning på plan är både jag och Myra nybörjare. I skogen känner vi oss trygga. Där har vi tränat lydnad utan att tänka på det ända sedan Myra var valp.

Idag fick jag kämpa

Jag fortsätter med min gymträning. Idag gjorde jag mitt andra pass armar och axlar. Första gången utan instruktör. Efter att ha prioriterat bort muskelträning i typ hela mitt liv är detta ganska tufft. Mitt största problem är mina axlar. Vänster axel är mycket svagare än den högra och jag har svårt att få till en bra träning i den maskinen där axlarna jobbar. Den högra axeln vill dra den rörelsen och den vänstra hänger inte riktigt med. Jag vet att fortsatt träning är det enda rätta men det är kämpigt när även den lättaste vikten blir en utmaning.

Efter att ha gått igenom alla maskiner jag tilldelas i programmet för överkroppen gick jag på ett poweryogapass som jag bokat in mig på. Jag kände redan första minutrarna att detta skulle bli tufft. Med armar som nyss fått jobba i maskinerna och med ben som fortfarande var sjukt stela efter senaste träningen var inte min kropp i bästa form för yoga. Dock tänkte jag att det nog är så att när kroppen känns så som den behöver yogan som mest. Så jag kämpade på och utförde rörelserna så gott jag kunde. Ibland var det knappt så att jag klarade hålla armarna över huvudet positionen ut, så slut var dem. Men visst var musklerna mjukare och skönt trötta efter denna timmes yoga.

Nästa pass på gymmet blir ben, mage och rygg. Dessa stora muskler har fått jobba ganska bra genom mitt friluftsliv så de är mycket roligare att träna. Nu ska armar och axlar få vila så önskar jag dem bättre lycka nästa gång!