onsdag 29 juni 2016

Den hysteriska loppan

Ibland händer det att Myra blir helt hysteriskt busig, kan inte låta Movi vara, skäller, hoppar runt och biter på allt. Det är oftast när hon har varit vaken en stund, kanske är övertrött och gör ett sista ryck innan hon kan komma till ro och somna. Dessa tillfällen gäller det att lära sig hantera. Att hålla sig lugn och att inte uppmuntra Myra med mera lek. Att försöka avleda istället för att straffa.

Sebastian försökte i all stress igår när Myra var i sitt esse att flytta på Movi. Han tänkte att om jag tar bort Movi som Myra skäller på så blir det bra. Movi förstod inte varför hon inte fick vara med. Hon hade ju inte gjort något fel. Movi vill ju vara där vi är. Hon kan också själv säga ifrån eller flytta sig till sängen hon tycker att det blir för mycket.

Jag tänkte att Movi skulle få vara där hon ville så länge inte hon var besvärad. Skällde inte Myra på Movi skullehon lika gärna skälla på vattenskålen, stolsbenet eller något annat föremål som hon inte tyckte gav henne tillräcklig respons för stunden. Att ge Myra lugnande klappar i detta tillstånd hjälper inte riktigt, då äter hon upp ens armar för äntligen kom det något som rörde sig som hon kan bita på. Att avleda och erbjuda något annat när hon tuggar på något hon inte får hjälper för stunden men Myra tröttnar lätt på saken hon får tugga på vid dessa tillfällen och hamnar sen åter med tänderna i mattan eller på möblerna. Att avleda genom att knäppa med fingrarna eller genom rösten tillkalla Myras uppmärksamhet fungerar också för stunden men inte i längden.

Ibland när Myra är som vildast kan det vara så att hon behöver ut och rasta. Andra gånger kan hon inte alls komma till ro och rasta utan fortsätter bara att vara vild ute. Igår när Myra var så här vild hade hon nyligen rastat. Jag gick fram till henne och klappade henne lugnande med båda händerna och ett ganska fast grepp så att jag samtidigt tryckte ner henne mot golvet för att visa att nu är det bra. Myra gillade inte att bli nedtryckt men blev något lugnare. Jag tog upp henne i famnen och bar henne nära mitt bröst. Helt plötsligt var det inte en hal ål jag hade i händerna utan en mjuk och avslappnad liten säl.

Det är som sagt inte ofta Myra blir odrägligt vild. Oftast leker hon med mig, Sebastian eller självständigt med lagom energinivå. Myra är duktig på att underhålla sig själv med ett ben eller annan leksak. Som jag skrivit om tidigare är hon också duktig på att komma till ro och vila när hon behöver. Ibland som vid detta tillfälle igår behöver Myra lite hjälp på traven för att lugna ner sig. Då gäller det att husse och matte har rätt metoder.

Myra är Sebastians första valp och min första valp på tjugo år. Vi provar oss fram och lär oss varje dag. Jag har lärt mig otroligt mycket av att prata med andra hund människor som jag bland annat lärt känna när jag tränat med Movi.

Jag tycker fortfarande att är en fantastisk lätt valp att ha att göra med. Hon anpassar sig lätt till alla situationer, gör för det mesta ifrån sig ute utan krångel,  sover på nätterna i sin låda utan att behöva gå ut, är glad, sprallig, lugn, social, lyhörd, tillgiven, kärleksfull och nyfiken. Dessa stunder då hon är övervild är få och korta och med rätt hand är det inga problem att avleda dem.

Jag tjatar varje dag inför Sebastian med att upprepa att säga hur duktig jag tycker att Myra är och hur nöjd jag är med henne. Även fast det är mycket jobb med en valp trodde jag inte att det skulle vara så enkelt som jag tycker att det är. Jag trodde att jag skulle slita mitt hår i undran över vad jag ska göra för att det skulle bli rätt. Men Myra har jag aldrig behövt fundera särskilt länge innan jag kommit på vad jag ska göra för att få henne dit jag vill. Nu har vi bara haft henne en och en halv vecka men det är en bra början.

Igår skrev uppfödaren Mari Lindström på Facebook att hon kommer åka till Holland om ett år och para Myras mamma Hedda med Myras pappa Blinq igen. Jag blev så glad när jag såg det. Mari är lika stolt och glad över Myra och hennes fem syskon som jag är och hon är väldigt förtjust i dessa föräldrar som otroligt nog inte använts i avel tidigare. Jag ser med glädje fram emot att se Myra och hennes syskon växa upp samt att få välkomna fler valpar av denna kombination till världen. 

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

Inga kommentarer: