Efter jobbet hoppade vi in i Humlan och drog till Söderköping. Love var inte sen med att följa med och när han plockade fram klätterboken förstod jag varför. På väg ner till Sörping satt vi och raljerade över alla som klagar över bilköer genom staden. Det kan inte vara så farligt sade vi, aldrig har vi väl sett någon kö att tala om. Dock satte vi orden i halsen när vi körde ifatt en lång rad av bilar som stod stilla. Den sista kilometern ner blev en riktigt kryparsträcka och vi ångrade att vi inte tagit cyklarna.
Väl i Sörping letade vi upp en pizzeria och jag lurade med mitt sällskap upp på Ramunderberget. Det var lite kämpigt att släpa sig upp för alla trapporna med pizzakartongerna i högsta hugg. Väl uppe var utsikten en bra betalning men det var sorgligt att se allt skräp som låg uppe på berget. Det påpekade inte bara tanten jag.
Till efterrätt blev det spaning efter klätterväggar och Love gick med näsan i sin klätterbok. Tydligen var inte väggarna så imponerande men helhetsupplevelsen av denna septemberkväll får av mig ett gott betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar