När jag och Movi kommer hem från kvällspromenaden slås vi av en söt och fräsch doft från köket. Det luktar dill och salt från gurkan som Sebastian håller på att lägga in. Av moset som kokats i omgångar under kvällen doftar det sött, syrligt och kryddigt.
Vi hade med oss en rågad ica-kasse med äpplen från stugan. Jag började skala och skära äpplen medan Sebastian gjorde middagen. När vi sedan ätit framför tvn plockade jag fram äpplena och fortsatte skala. Sebastian skar upp de skalade äpplena. Så mycket av tvserien Penny dreadful som vi började kolla på kunde jag dock inte snappa upp men jag uppskattade samarbetet. Att skala äpplen var nästan lika terapeutiskt och avslappnande som att sticka. Kanske lika bedövande i fingrarna också då pekfingret jag skriver med nu är halvt avdomnat.
Nu har vi mos så att vi klarar oss, kanske inte tills döden skiljer oss åt men om jag och Sebastian fortsätter i vår goda husmorsanda kommer burkarna av mos, sylt och marmelad att avlösa varandra så länge vi lever. Det kommer alltid att finnas en burk kvar från föregående år som är så god så att ingen vågar öppna den. Detta år är det en stor burk hjortronsylt som ensam står kvar i skafferiet innan årets skörd förvarats. Det blir spännande att se vilken burk som tagit dess plats nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar