Tredje och sista utställningen för denna säsong blev på hemmaplan i Norrköping. Duggregnet hängde i luften. Himmelstalundsfältet kryllade av tält. I vår ring var det 62 lagotto och några andra raser med få hundar innan oss. Vi kom i god tid så det blev en stunds väntan i det ruggiga vädret. Myra låg i mitt knä under en filt och tittade på alla hundar som visade upp sig framför oss.
Strax innan vår tur fick jag hoppa igång mig själv för att få upp värmen. Myra fick på sig sitt utställningskoppel och började genast gå och stå fint. Hon vet vad som gäller när detta kommer på. Väl inne i ringen fick vi konkurrens av en till juniortik som dagen innan blivit bäst i rasen. Jag hade inga större förväntningar på att vinna och det gjorde vi inte heller. Myra skötte sig som vanligt bra. Jag hade svårare än vanligt att ställa henne fint när domaren skulle titta på henne men annars visade hon sig väl.
Totalt var vi bara tre kelpie. De två andra fick båda excellent och var båda mycket grövre än Myra, även den andra junioren som var tre månader yngre.
Vi gick hem med ett very good och en andraplats. Kritiken säger att myra behöver växa till sig. Det har nu alla tre domare denna vår på ett eller annat sätt uttryckt.
Detta med att ställa ut tyckte Sebastian som var med och fotade inte var så där jätte kul. Vi kom överens om att vi inte bryr oss om hur snygg Myra är enligt rasstandarden. En nätt hund kommer hon alltid att vara då vi prioriterar hennes snabbhet och smidighet.
Vi lämnade utställningen med nästa mål i sikte. Jag föreslog till Sebastian att vi skulle åka till Brukshundsklubben och köra lite aguiliti för att avsluta dagen med något skojigare. Han tyckte att det var en bra idé. Bland hopphinder, tunnlar och slalompinnar spelade varken duggregnet eller Myras späda uppenbarelse någon roll. Där fick tempot och glädjen dominera.
Foto: Sebastian Estay
Hund: Australian mates Friska Myra, 13 månader
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar