Denna helg har vi haft gäster och det har inte blivit så mycket träning med hundarna. Dock blir det alltid lite koppelträning under våra rastningsrundor. Igår tog jag på Myra halsbandet och gick ut. Jag har fått tipset att träna i halsband och låta henne dra i selen. När hon drar i halsbandet ska jag stanna och vänta in hennes kontakt. Sen belönar jag nära mig och går vidare.
Myra förstår detta väldigt snabbt. Det funkade även när jag följde mina gäster till affären. Myra gick i halsband och när de svängde av mot affären och vi skulle till parken drog hon massor i halsbandet mot dem. Jag stod still och väntade, fick vänta lite längre än vanligt. Men efter en stund vände hon sig mot mig, fick sin belöning och vi kunde gå vidare. Efter att Myra tagit första kontakten när vi tränar har hon mycket närmare till hands att vända sig om och ta en andra och tredje kontakt. Sen går hon fint vid min sida med ögonkontakt utan att jag tjatat på henne alls. Problemet här är att hon är så duktig att belönibgsgodiset tar slut på nolltid trots att jag stoppat fickan full. Jag måste nu ta steget att börja belöna mer sällan för att vi ska kunna gå fint längre sträckor.
Jag har kommit på att det går bra att även ha med Movi när vi tränar. Är vi i parken kan Movi gå lös nära oss. Är hon kopplad funkar även det, hon har inget emot att stanna till ett antal gånger men är då väldigt angelägen om att äta av godiset.
Det märks att denna kopoelträning gjort att hon oftare tar spontan kontakt och då går fint även i sele. När detta sker belönar jag med godis och röst. Annars fortsätter hon att dra ganska duktigt i selen, vissa sträckor mer och andra mindre. Jag har kommit på att jag ska köpa en sele med fäste fram så att jag kan koppla om så att hon inte får kraft de tillfällen hon drar som en tok. Det blir mer skonsamt för både mig, Myra och lättare att gå. Jag känner också att om vi går en längre promenad och Myra ligger på och drar större delen av sträckan så räcker inte mitt tålamod hela vägen hem. Att jag är irriterad och på slutet går och drar henne bakåt trots att jag vet att det inte hjälper förbättrar ju inte den fina grundträning vi lagt.
Idag fick hundarna springa lösa när vi kom upp i skogen. Myra har sån energi när hon sätter fart framåt. Efter en bit stannar hon tvärt och ställer sig med sidan mot mig för att vänta in mig och Movi. Ibland springer hon fart framåt med extra fart och jag tror att det ska vara något där framme. Men så vänder hon sig om igen och framför oss är bara tomma stigen. Hittills har vi lyckats välja de stigar som i princip är folktomma. Idag såg jag att Myra hopoade på ett speciellt sätt och gick och tittade framåt. Dum som jag var ropade jag inte in henne direkt. När jag insåg att det var en annan hund hade hon redan sprungit fram.
Som tur var så var både hunden och matte snälla. Jag försökte gå åt andra hållet medans jag ropade med i det läget funkade inte den tekniken. Det var bara att gå fram och ta Myra i selen så de andra kunde passera. Efteråt kunde jag släppa Myra utan att hon följde efter dem. Jag vill ju så klart att Myra inte ska springa fram till andra hundar men det måste jag också träna mer på. Annars är jag glad att inte Myra började skälla samt att hon ganska snabbt accepterade att de inte skulle hälsa.
Mycket finns det att träna på inser jag. Det är tur att hundlivet är långt så att vi kan ta en sak i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar