Gul fram till jul

Idag promenerade vi till djuraffären i Hageby och köpte en julklapp till Myra. På vägen dit koppeltränade vi och Myra gick ungefär en kilometer i halsbandet på en cykel och gångbana som var hyfsat trafikerad. Så fort Myra drog iväg stannade jag. Jag behövde knappt stanna till och kopplet blev precis sträckt när hon vände sig om och tog kontakt med mig. Så gick vi hela denna kilometer, Myra fram, jag stannar, Myra tillbaka vid min sida och vi går. Myra fram, jag stannar, Myra tillbaka vid min sida och vi går. Och så vidare och så vidare. Sista biten fick Myra gå och dra i selen.

Det var inte förrän på vägen tillbaka, när Myra hade nya selen på, som poletten föll ner helt och hållet och Myra gick stadigt vid min sida med ögonkontakt utan att gå fram med sträckt koppel. Men jag tror att miljön har ganska bra påverkan. På vägen till affären var det rätt mycket störning och det var tydligt att det var när vi kom in i en lugnare park som hon gick superfint vid min sida. Då hade hon inte halsbandet påkopplat så vi tränade inte på riktigt. Då var det hon själv som tog kontakt och fick så klart belöning så länge hon gick fint vid min sida.

Den nya selen har tre fästpunkter för kopplet. Dels den vanliga på ryggen som hon kan dra i. Sen en framme vid bröstet som gör att hon inte får kraft att dra. Nu är dock selen en aning stor, något att växa lite i, så den hamnar snett när vi fäster där fram. Sen finns det också ett fäste under magen som jag tänker är till för när hunden ska spåra. Det blir spännande att se hur långe Myra kan ha denna sele innan hon vuxit ur den, hoppas iallafall att den räcker fram till jul.