Sebastian var halvsjuk och jag var inte mycket piggare. Men något skoj skulle vi väl iallafall få denna lördag. Jag kokade en termos ingefärsthe och vi packade in hundarna, picknick och oss människor i bilen. Nu skulle vi på piratvisning i Åby och Finspång. Äntligen få se två hus jag sparat in via Hemnet i verkligheten.
Sebastian började att köra. Med övningskörningsskylten på drog Humlan iväg till Åby. Sebastian fick för första gången köra i riktig stadsmiljö, ut ur Norrköping genom rödljus och rondeller. Han klarade det galant. I Åby fick han också tillfälle att öva på att starta i brant uppförsbacke. Även det gick galant. På vägen till huset körde vi förbi en sjö där isen var på väg att lägga sig. Glada hurrarop fyllde vår bil. Snart kan vi ta fram långfärdsskridskorna.
Även fast övningskörningslyckan och islyckan var god fann vi inte huslyckan i Åby. Vi bestämde oss för att dra vidare till Finspång. Från ett nybygge eller ombygge på en höjd till ett sutteränghus från 70-talet. Sebastian hade redan innan blivit lite kär i det senast. Det är sällan de hus jag trycker upp framför näsan på honom i mobilen går hem men här kände vi att det kunde vara något. Att jag ens fick med mig Sebastian på husspaning en blåsig lördag när han igår höll på att dö av halsfluss visar ju att detta kunde vara något stort.
På pricken tre mil bortom Norrköping stannade vi bilen på en lugn villagata i Lotorp utanför Finspång. Jag har inte direkt tänkt att jag vill bo i ett villaområde men ser fördelarna med att ha grannar. Bara det att det inte är bäcksvart utanför fönstret på vintern, att det lyser i några hus bredvid och gatlyktor är tända gör omgivningen trevligare. Sen är det en förutsättning för mig att villan ligger i utkanten av alla villor vilket denna gjorde. Bakom huset fanns ett stort fält och så skog och åter skog.
Vi klev ur bilen och började direkt att spana in omgivningarna. Hundarna fick provspringa på fältet och de gillade det. Bortom fältet fanns en sjö och vi var så klart tvungna att testa om bryggorna dög att gå ut på. Efter denna korta promenad under årets blåsigarste och ruggigaste dag kunde vi konstatera att här skulle vi vilja bo. Vi gick tillbaka till bilen och åt vårt fika med utsikt över huset och dess gata med alla intilliggande grannhus. Längtande tittade vi in mot fönstren i huset där varmt ljus spred sig. En dag kanske vi sitter där inne och tittar ut över björkarna, skogen och fältet. Eller så gör vi inte det men tanken, blotta tanken gör att vi kunde njuta idag.
Så kommer vi till detta med avståndet. Jag och Sebastian tror att vi kommit fram till en kontenta efter dagens två piratvisningar. Att pendla femton, tjugo minuter till stan är så klart närmare och smidigare än att pendla en halvtimme. Dock gör sig staden mer påtaglig inom tjugo minuters gångavstånd. Bruset från motorvägar hörs, områden byggs ut, vägar och industrier syns från höjder som annars skulle vara vackra utsiktsplatser. Åby är en växande stadsdel mitt emellan väg 56 mot Katrineholm och E18 mot Stockholm. Det finns för visso massor av fin skog att vandra i och sjöar att bada i men vägarnas brus är nästan alltid närvarande.
Lägger vi på cirka tio minuter av vår resväg hamnar vi i Lotorp. Där är det tyst men dock inte öde. Tio minuter enkel väg blir tjugo minuter tur och retur varje dag. Det är tjugo minuter som försvinner i extra pendling varje dag. Men som jag känner just nu så pendlar jag hellre några minuter extra för att komma till en plats i tystnad där jag tror att jag kan trivas än att åka kortare och hamna halvt i bruset iallafall. Dessutom får en mer hus för pengarna ju längre bort från staden en kommer.
Det var allt från mig för denna gång. På återseende från husdrömmaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar