På eftermiddagen åkte jag med hundarna till Ågelsjön för att promenera en sväng. För er som inte har varit vid Ågelsjön kan jag säga att det är som Östergötlands Höga kusten. För visso har jag själv aldrig varit vid Höga kusten men av vänner som varit där har jag förstått att det finns likheter samt att jag själv har en bild av hur Höga kusten ser ut.
Hur som helst så förstår ni kanske att detta är en underbar miljö för en sju månaders kelpievalp att springa runt i. Myra är verkligen en bergsget. Ena sekunden jag ser henne står hon på stigen. Nästa sekund har hon hoppat upp för ett berg och står ett par meter ovanför mig. Ibland tycker jag att hon bara kastar sig upp jämfota. Som att hon har fjädrar i benen och bara svingar sig upp.
Ni som jag kanske tänker att denna miljö inte är riktigt anpassad till en trettonårig aussietant. Vid ett par tillfällen stod Movi bara nedanför ett berg och tittade på mig som att jag var dum i huvudet, inte tänkte hon ta sig upp där. Men så visade jag henne en spricka där det växte rötter där både hon och jag kunde få fäste och ta sig upp. Jag var beredd bakom Movi så jag kunde skjuta på men när hon väl bestämt sig har hon en fantastisk förmåga att dra sig upp för klippor. Det slutade så klart med att det var jag som var sist upp då jag stod och drog mig upp för den fuktiga klippan. Mina händer och skor är långt ifrån lika anpassade till stenklättring som hundarnas tassar.
Likadant är det när vi ska ner för en brant. Myra är nere innan jag hunnit blinka. Movi slänger mig en blick för att bekräfta att jag verkligen tänkt att hon ska ta sig ner där. Så visar jag henne bästa vägen och hon kastar sig ner med all kraft. De fyra benen springer nedåt över bergsväggen och landar i marken långt innan jag ens hunnit tänka om jag ska försöka ta mig ned sittandes eller ej.
Om Myra är bergsgeten så är Movi ståltanten. Hennes självförtroende och kroppskontroll får sig verkligen en kick efter äventyr som detta. När Movi är nere på lägre höjder närmare sjövattennivån skuttar hon fram med hög svans. Säkert väldigt lycklig över att hon tagit sig fram helskinnad i denna terräng.
Så i smidighetsgrad kommer Myra på odelade första plats. Movi kvalar in på en välförtjänt andraplats och sist av alla kommer jag med blöta handskar och blöt stjärt. Fyra tassar är verkligen inte ivägen någon stans, inte ens om de sitter på en trettonårig aussietant.
Bild från Ågelsjön tagen för ett år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar