Vajlo lämnade oss. Jag och Sebastian blev ensamma med Movi igen. Jag hade med lätt sorg tänkt på denna dag och att det skulle vara så tomt. Saken är den att när en hund åker kan den som är kvar fylla upp tomrummet. Den plats i ett rum som två hundar delat på tar nu den hunden som är själv. Den kärlek som två hundar delat på slukar den som är själv gladeligen i sig. Och ja, Movi fyllde platsen, det var inte tomt. Movi var ju hemma.
Den största skillnaden var när vi gick ut. Att gå med Movi i koppel är som att bära på luft. En promenad med Vajlo och Movi i koppel var som att paddla i en båt med olika personer som paddlade åt olika håll. Jag hade fullt upp att snurra mig runt deras koppel då de gick om varandra och att dra bort Movi då de stått och luktat på samma fläck och Vajlo helt plötsligt lyft på benet medan Movi fortsatt lukta. Jag tycker att det är kul med lite motstånd i kopplet och dessa promenader med två roade mig. Det var också en härlig känsla att vara ute med Movi själv och kunna ha full koll på bara henne samt göra aktiviteter på hennes nivå. Allt som skapar kontakt mellan människa och hund tycker jag är roligt.
Det känns på något vis tryggt att det finns fördelar både med att ha en och två hundar. Det känns också tryggt att en hund på något vis tar större plats då den blir ensam så att hemmet och livet i allmänhet inte riktigt blir lika tomt när den andra lämnar. Det är ingen slump att jag och Sebastian väljer att skaffa en valp till våren. Movi är drygt tolv år och vi vet inte hur länge hon kommer stanna med oss. Förhoppningsvis länge till.
Varken jag eller Sebastian kan tänka oss ett liv utan hund. Vi vill också att den hund vi skaffar ska få växa upp och färgas av Movi. Jag och Sebastian kommer göra allt vi kan för att uppfostra en valp till en god samarbetspartner och en livskamrat. Dock finns det ingen som är bättre lämpad att uppfostra en valp än Movi. Kan hon dela med sig lite av sitt trygga, stabila och samarbetsvilliga jag så är vi nöjda. Kommer vi kunna se en liten bit av Movi i en valp som växer upp är vi lyckliga.
Jag tycker också att det känns bra att ha dessa månader fram till i vår tillsammans med bara Movi. Jag ska ta till vara på den tiden. På ett sätt känns det lite sorgligt att denna tid med bara henne snart är över. Det känns sorglig men också rätt. Det är rätt tid för Movi att anta denna viktiga uppgift. Än är hon pigg och stark. Jag hoppas kunna ha egentid med hundarna även om de är två. Sebastian och jag väntar och längtar med spänning. Det ska bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar