Efter en lugn morgon var både jag och Myra sugna på lite äventyr. Jag kände att det var för länge sedan vi cyklat och bjöd med henne på en tur. Movi fick stanna hemma då jag inte hade lust att dra runt på någon kärra med nitton kilo i denna gång.
Vi tog en runda som är cirka sex kilometer med mestadels grusväg i skogen. Denna runda, som jag nyligen upptäckt, är perfekt då den hallvägs går förbi en sjö där Myra kan dricka.
Myra springer fint vid min sida då vi cyklar på en grusväg där det kan komma bilar. När vi sedan svänger av på en skogsväg får hon springa fritt och far iväg som en raket. Myra springer flera meter framför mig och vänder ofta om för att möta upp mig, jag som cyklar så långsamt tycker hon.
Då vi pausade vid sjön flåsade Myra som en tok. Hon drack några klunkar vatten och for sedan vidare på vägen som nu blivit en stig som ett skott. Jag ropade in henne och talade om att vi minnsann skulle pausa lite längre. Jag satte mig på en rot och tittade ut över vattnet. Myra stod otåligt vid min sida, fortfarande med flåsande andetag. Jisses vilken arbetsmyra denna hund är när det kommer till att springa.
Väl hemma efter denna trevliga tur däckade Myra på soffan. Movi som snällt väntat i stugan fick göra mig sällskap i trädgården när jag plockade lingon. Nu var det hennes tur att komma ut i den friska luften. Hon var så nöjd med att ligga på tomten, behöver inte alls kuta sig trött i skogen hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar