När jag vaknar på morgonen har jag hela dagen framför mig. För en dryg vecka sedan när jag började min semester del två kunde det stressa mig. Vad skulle jag fylla alla dessa oändliga minuter med. Vad ville jag göra. Vad orkade jag göra. Ville jag ens göra något.
Nu sitter jag här vid min täppa. Tänker på allt jag kan göra idag. Jag kan cykla, plocka bär, gå en långpromenad med hundarna, lägga spår i skogen till Myra, såga ved, läsa, fika och massa annat. Jag kan göra allt det. Eller så kan jag göra ingenting. Just nu denna minut (innan jag skriver blogg) gör jag ingenting. Jag sitter och tittar på vinden i träden. Bredvid mig ligger en bok som jag läser med många och långa pauser.
Jag är i botten en rastlös själ. Jag kan vara mitt uppe i en syssla när jag tänker på vad jag ska göra härnäst. Som igår när jag plockade bär i skogen. Tänkte jag på att jag sen skulle ta ut hundarna och vart vi skulle gå. I tankarna var jag stundvis inte med bären. Jag var inte där i skogen och njöt av grönskan och de stilla vattnet som bredde ut sig bakom träden. Jag var hela tiden på väg hem, samtidigt som jag inte kunde slita mig från min uppgift att få ihop lite bär inför vintern. Så kom en tant som också skulle plocka lite bär. Jag pratade med henne. Vi gick nära varandra och växlade meningar och ord. Jag fick veta om hennes liv. Hon om mitt. Hon var änka sedan två månader tillbaka. Hade också haft hund. Nu var hon helt ensam med massa blommor på tomten att sköta. Det var mysigt att gå där och prata med tanten. Jag var där och ingen annanstans.
Och nu sitter jag här vid min stuga. Stundvis på väg på en långpromenad med hundarna. Men de har ju redan rastat sig själva. Movi på tomten och Myra fem meter utanför. Hon tittar på mig och ber mig följa med en bit in i skogen. Jag följer henne och hon går in i grönskan och rastar sig själv. Hundarna är nöjda och helt avslappnande. Jag lutar mig tillbaka och sitter ett tag till. Tittar på träden och på bokstäverna i min bok. Idag kan jag göra allt och ingenting. Jag är tillfreds med den tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar