Dagens långpromenad gick längs åbackarna till Himmelstalund. Movi traskade på koncentrerad och inlyssnande stadens ljud. Vi mötte och gick även om många hundar. Varken Movi eller de andra hundarna gav ifrån sig ett ljud. Ovant för mig som senast haft terriers att det går att möta en annan hund utan att hålla i kopplet tills fingrarna blir blå.
Under promenaden passade vi på att leka lite och inne i en hundrastgård gjorde vi lite övningar. När vi landat i soffan där hemma efter timmarna ute föll Movi i tung vila i mitt knä. Den saknad av kärlek och närhet till ett djur som jag haft den senaste tiden är nu som bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar