Sofia bjöd på godmiddag. Palak panner tillagad i slowcoker och glutenfria semlor. Myra fick följa med och hänga hos Sofia medans vi åt. Som hon gick runt och nosade efter katten Luna som satt och gömde sig uppe i sitt katträd.
Sofia tog ner Luna och hade henne i knät. Sist Myra var på besök fick djuren känna in varandra på avstånd när deras mattar höll i dem. Det gick bra då och även idag men Luna var lite mer avvisande idag, ville inte titta på Myra lika mycket. Hon kanske börjar tröttna på att få hundbesök och tycker att det inte får bli någon vana.
Luna flydde från Sofias knä och satte sig i soffan där hon hade uppsikt. Det var en framgång tyckte vi att hon inte gick och gömde sig. Nu blev det spännande för Myra. Katten låg helt synlig mitt i soffan och Myra var så sugen på att undersöka närmare. Jag sa åt Myra när hon kom för nära och hon stannade. Myra tittade på katten på avstånd, gick tillbaka till oss som satt i köket och sökte trygghet. Gick fram mot katten och tillbaka till oss. Så höll hon på. Ibland gick hon lite närmare katten och då låtsades hon nosa på något ungefär som att jag står inte här för att jag vill hälsa på katten utan bara för att det fanns en doft här som jag måste undersöka. Luna låg på sin plats utan att röra en min, det var bara öronen som åkte upp och ner.
Jag gav Myra ett ben som vi hade med oss. Hon fick ligga på mattan nedanför soffan och gnaga på det. Det gick bra. Då kunde katten få vänja sig vid Myras närhet medans Myra var upptagen med annat. När benet var slut gick Myra och undersökte mattan, hela tiden i Lunas närhet.
Vi kom och gjorde djuren sällskap. Myra fjäskade och sökte skydd hos oss människor. Det syntes på Luna att hon blev mer och mer bekväm med situationen. Hon låg och blinkade och ögonen åkte ihop längre och längre stunder. En katt som blundar är en katt som trivs.
Här någonstans tror jag att Luna insåg att det var hon som hade övertaget. Under denna kväll fräste Luna åt Myra ett par gånger då Myra kom för nära, Myra reagerade så klart direkt. Myra utmanade gränser under hela kvällen. Tillslut vågade Myra till och med passera precis förbi soffan men hon gjorde det försiktigt och ändå lagom snabbt utan att titta upp. Vid dessa tillfällen lätt Luna Myra passera utan att fräsa. Maktbalansen var ganska tydlig på slutet. Katten låg där den låg med sitt nyvunna självförtroende. Hunden var skraj men otroligt nyfiken.
Sofia tog fram godis och matade både Myra och Luna. Båda åt med god aptit, Luna från sin plats på soffan och Myra satt nedanför och tog emot karameller. Så var det dags för oss att gå. Vi vinkade av Sofia och tackade för en fantastisk god tisdagsmiddag. Katten låg kvar på sin plats i soffan utan att röra en min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar