Termometern visade minus tretton grader när jag och Sebastian packade oss in i bilen för att möta upp resten av skridskogänget. Vi åkte denna trettondagsafton till Hällestadsjön, en sjö som på kartan ser ut som en björn.
Jag cyklade i somras till denna sjö, inte hemifrån utan från annat ställe på landet, just för dess roliga form. Det var jag, Sofie och Sas som skulle sällskapa Sebastian en bit på vägen till jobbet och så ville vi fika vid björnen. Den gången kom vi bara till privat strand, snårig skog eller knottrika ängar så vi fick vända om och ta fikat vid kanten av en grusväg med utsikt över sjön på håll. Sjön såg alls inte ut som en björn på håll och benen kliade av svett, insektsbett och rivsår från den snåriga terrängen. Ett dopp denna heta sommardag kunde vi bara drömma om.
Idag var det förtio grader kallare än det var sist jag besökte Hällestadsjön. Den såg fortfarande inte ut som en björn men upplevelsen var betydligt trevligare. För visso bjöd björnen på en rejält lager snö uppe på isen varav vissa sprickor där snön som låg på isen var blöt underifrån. Skridskorna blev rätt isiga men det gick fint att åka på de torra partierna. Det fanns också partier med svagare is som vår ledare undvek att åka in på.
Denna gång fick jag fika på en klippa i solen precis vid sjön, denna klippa hade jag själv tittat ut över förtio grader och ett halvår tidigare när jag med längtan vilade blicken på de badklippor som jag denna gång aldrig nådde. Något bad blev det som tur var inte idag men däremot en fikapaus där jag passade på att träna på att saxa medan resten av gruppen tände en brasa för korvgrillning. Solen värmde rejält och gjorde pausen riktigt njutsam på den fina klippan som var i lä. Jag grillade korv med en allt för kort grillpinne som Sebastian täljt till mig. Värmen från brasan nådde långt in under huden.
När vi åkt på de delar av björnen som vi vågade åka på var vi klara med denna sjö och drog till Venasjön som låg i närheten. Även där var isen svag men ledaren hittade iallafall isar som bar och vi tog ett varv i den fina eftermiddagssolen. På denna sjö träffade vi ett par från Linköpings långfärdsskridskoklubb och deras släkting, de hakade på oss då de inte vågade åka själva. Det kändes fint att Norrköping och Linköping kunde mötas i dessa former.
När gruppen var på väg tillbaka till bilarna bjöd paret som jag och Sebastian fått skjuts av med oss på ett extravarv i solen. Vi tackade ja till det och jag bjöd med Linköpingsparet och deras släjting så vi bildade en liten utbrytargrupp och piratåkte en extra sväng. Piratsvängen i solen var en riktigt fin avslutning på denna dag som börjat kallt och blött. Att jag sedan lyckades ramla under detta varv och skrapa mig på hakan så att jag blev röd, det begriper jag inte eftersom hakan bara nuddade snön, är något jag bortser ifrån. Jag ramlar ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar