Racerhundarna

Svängbågen runt på cykel

Idag cyklade vi en runda vi aldrig förr cyklat. Det var genom att studera kartan igår kväll som vi kom på att vi skulle prova cykla runnt Svängbågen. För att slippa biten ut ur stan tog vi cyklarna på bilen och parkerade vid sjön Näkna nära Skriketorp.

Mycket grusvägar i skogen blev det. Och flera pauser med dopp i sjön. Hundarna sprang utifrån bästa förmåga samt blev också skjutsade.

Foto: Sebastian Estay

Första stoppen blev vid södra Svängbågen. Där bodde ett trevligt par som lånade ut sin brygga åt oss.

Myra velade länge innan hon vågade hoppa på stenarna. När hon sedan testat sina vingar hoppade hon gärna några gånger till med stor säkerhet.

Movi  badade ofrivilligt. Hon ramlade i då jag själv badade och hon stod och skällde på mig lite för nära kanten på bryggan. Ett dopp gjorde henne dock gott i värmen.

Cirka 3 mil blev det. GPS'n lade av sista biten tillbaka.

Rivstart på aguilitybanan

Idag hade jag och Nellie bestämt att träna. Vi är båda flexibla och gillar att träna olik saker. Efter att ha bestämt att träffas på Brukshundsklubben föreslog Nellie att vi skulle träna auguility. Jag har aldrig förr testat detta med Myra och nappade direkt. Nellie har grönt kort för att träna på denna bana så hon fick instruera mig och Myra.

Jag har tränat agility när jag var barn med min kairntErrier som hellre ville jaga rådjur i skogen än att träna agility. Att nu testa med Myra var en helt annat upplevelse. Hon var taggad redan från start. Jag kastade en boll över hindrens så att hon hoppade samt genom tunneln så att hon sprang genom den. Efter att ha sprungit efter bollen förstod hon direkt vad hon skulle göra och tog tunneln direkt då vi sprang mot den. A-hindret var också kul. Inte konstigt eftersom Myra gillar att klättra. Där fisk vi träna på att bromsa på vägen ner så att hon inte fuskade på avstampet. Slalom var en rolig utmaning. Nu gjorde vi stora svängar. Myra var duktig på att följa min hand så hon tog sig mellan pinnarna.

Nellie och Moa hade en fantastisk fart då de tränade. Moa är en riktig arbetshund och har ett fantastiskt föremålsintresse. Hon är fantastiskt rolig att fota då hon tränar.

Efter aguilityn åkte vi till en sjö och svalkade oss lite. Då Nellie och jag skulle äta en sallad passade på att lägga ett varsit kort spår till våra två svarta som de kunde ta på vägen hem. Myra var faktisk något mer koncentrerad än vanligt då hon spårade så det var en bra metod att först ta ut sig fysiskt. Hon hittade alla pinnar och slutleksaken. Dock har hon tyvärr inget intresse att ta upp sakerna men jag ser att hon nosar på dem.

Ikväll ska jag och Sebastian cykla. Då ska Myra få träna på att vara hemma helt själv och får då ta igen sig medan Movi som väntat där hemma får följa med i kärran.

Här kommer ett antal foton på Moa, några på Myra och några på Leo.

Dessa underbara försommarkvällar

Idag hade Sebastians axlar sjunkit ett par meter. Studentens krav och måsten verkar ha avtagit rejält. Jag passade på att fråga om han ville med ut och cykla och han var inte sen med att tacka ja. Äntligen fick jag för första gången på länge spontant hänga med min tvåbenta sambo. Annars har det varit mycket fyrbent sällskap på sista tiden. Inte för att det är något fel med det men kul är det ju när vi kan vara samlade allihop.

Vi packade sallad och the till middag och drog iväg. Jag passade på att dra kärran med båda hundarna i, totalt 31 kg, då jag behöver träna inför sommarens cykelsemester.

Vi tog ingen längre tur utan beslutade oss för att upptäcka närområdet. I söndags när jag promenerade mot skjutbanan hade jag sett fina stigar och fält som jag ville visa Sebastian. Vi cyklade mot Vilbergen och Klockaretorpet samt snurrade runt på stigar och grusvägar däromkring. På ett sätt valde vi ett lustigt ställe att cykla på. Lagom tills vi lämnat skjutbanans dånande skott bakom oss cyklade vi genom en avfallsplats. Då vi passerat denna öppnade fina gröna fält upp sig, dock närmade vi oss E4 istället. Vi intog vår middag i ett älgtorn med grönskande fält runt omkring oss samt ett ständigt sus från motorvägen.

Hundarna var dock väldigt nöjda över att komma ut och jag och Sebastian tyckte det var skoj att upptäcka nya vägar vi inte cyklat på innan. Hundarna fick springa när vi cyklade på mindre grusvägar och stigar. Myra älskar att springa och spurtar gärna med en väldans fart då hon precis kommit ut ur kärran. Efter en stund har hon ett bra och lagom tempo som hon kan hålla en länge stund.

Movi sprang även hon med fantastisk kraft och njutning när hon lite senare än Myra fick komma ut ur kärran. Fartvinden blåste i Movis ansikte och hon tog verkligen ut stegen på ett underbart sätt. Det var en ren och skär njutning att få se Movi springa idag. En kortare bit men jisses vilken kraft tanten har.

Det var knappt så att jag ville gå in när vi kom hem. Så ljummen och härlig luft. Jag var dock ensam om att vilja stanna ute. Hundarna var helt färdiga och längtade efter att få ligga och snarka hemma i soffan.

Restaurang och gallertrappa

Idag berättade Sebastian att han blivit klar med ett projekt han jobbat med i månader. Det ville jag så klart fira så jag bjöd med honom och hundarna på restaurang. Det är otroligt sällan vi äter ute tillsammans så det var mysigt att sitta ner med god mat och ett glas vin.

Sebastian hade dock inte ro att sitta allt för länge. Projektet var för visso klart men någon rapport skulle skrivas. Han drog sig tillbaka till studiebubblan där hemma medan jag passade på att njuta av den fina kvällen under en promenad runt strömbackarna.

Denna runda är perfekt för miljöträning då det finns både gallertrappor, massor av mötande människor och hundar samt en liten promenad över en motorvägsbro. Myra fick testa gallertrappan och gjorde det galant. Motorvägen är mindre kul, då åker öronen ner och det blir extra drag i kopplet.

Väl hemma efter denna rejäla runda smakade det gott med ett rejält glas vatten samt att göra sällskap med studenten som somnat på soffan.

Fågelkvitter och pistolskott

Det första jag tänker att jag vill göra en söndag är kanske inte att ta en promenad till en skjutbana. Men idag tog jag bilen och parkerade vid Kättsättrleden. Följde leden mot Klockaretorpet som går förbi Borgs skjutbana. En perfekt sträcka för den som vill skotträna sin hund. Vad gör en inte för Myra. Att träna Myra i skott har jag tänkt på länge att jag borde göra.

Vi hörde skotten på håll redan då vi parkerade vid Kättsätter. För att använda tiden och förena nytta med nöje lade jag ett spår i skogen nära bilen som vilar fint medan vi promenerar till skjutbanan.

Leden mot Borgs var fin och gick genom lövskog och öppna fält. Ljudet av dånande pistolskott blandades med fåglarnas kvitter. Myra gick på som vanligt under proenaden. Skotten rörde inte henne i ryggen.

Väl framme vid skjutbanan var de som skjutit på väg tillbaka till sin bil. Endast vindens sus och fåglarnas kvitter hördes. Någon skotträning på nära håll verkade det inte bli idag. Vi passade på att bekanta oss med platsen och pausa i den svalkande skuggan.

När vi var på väg tillbaka svängde en bil in till älgskjutbanan. Än fanns det hopp om att få höra skott på närmare håll. Precis då vi passerade älgskjutbnan kom skotten. Lagom högt och lagom långt borta. Myra åt gräs medan vi lyssnade på knallarna. Helt lugn och oberörd.

Detta var väl investerad tid tänkte jag då vi gick tillbaka i värmen. Vattenflaskan hade jag med och vi fyllde på under hela promenaden. Spåret hade legat kanske en och en halv timme då vi var tillbaka. Vi drack en skvätt vatten till och använde våra sista krafter till att gå spåret. Som vanligt susade Myra fram i spåret, jag fick stoppa henne och leda henne rätt ett par gånger. Båda pinnarna hittade hon och så även slutet. Detta med att spåra börjar ramla på plats för både Myra och mig.