Mensvärken blandas med känsla av olust. Det är söndag. Åter igen en vanlig söndag. Inte ens sista dagen på semestern. Den var för två dagar sedan. Nu är det söndag. En vanlig söndag.
Mensvärk och olust. Det går inte att skilja den ena känslan från den andra. Jag tänkte cykla idag. En sista känsla av semester, av frihet. Mina ben är tunga. De som cyklat fem sex mil på Gotland. Nu i värmen tunga och trötta.
Jag är mycket nöjd med min semester. Jag har plockat bär, jobbat i trädgårdar, umgåtts med familj och vänner, cyklat så att handlederna värkt, slappat vid skogssjöar, badat i hav, läst, fikat och bakat. Jag har besökt Västkusten, Gotland, mitt landställe och jag har haft tid hemma. Jag har klappat, grisar, beskådat får, matat häst med gräs och hälsat på ulliga, gulliga, vackra, spralliga och kärvänliga hundar.
Nu sitter jag här och funderar. Vad ska denna sista söndag som i tid är sammankopplad med veckor av upplevelser, fysiskt arbete, ledighet och njutning. Jag tittar på en lavendelplanta i min trädgård. På ett flertal humlor som hoppar från blomma till blomma för att suga av den söta saften. Jag känner en fläktande vind i den varma luften. Jag hör trummor från Vasaparken, jubel och glada tillrop. Jag styr mot parken. Tar en titt. Det är en thailändsk högtid som firas. Månniskor i vackra kläder med blommor och presenter i famnen går runt parken. Munkar sitter på rad framför filtar och ett uppdukat bord.
Jag vänder hem till min stol i trädgården. Tittar på humlorna i lavendeln och lyssnar till den glada musiken av Thailand i parken. En söndag. En sommardag av många.
