torsdag 30 april 2015

Gräva i jorden

Medan andra tittar på brasor och tänder av fyrverkerier står jag och Sebastian med nävarna i jorden. Det känns som ett fint sätt att fira in våren på. 

Movi sällskapade mig till Plantagen idag för att inhandla några perenner till trädgården. Så rensade jag och Sebastian rabatterna från ogräs, hade på lite gödsel och planterade smultron samt skuggväxter. Det ska bli spännande att se om växterna tar sig. Det ser alltid lite fjuttigt ut i början. 

tisdag 28 april 2015

Att skriva - beskrivningar

"Beskrivningar börjar i författarens fantasi, men de bör avslutas i läsarens. När det gäller att omsätta dem i praktiken är författaren betydligt lyckligare lottad än filmaren, som ju är dömd att visa för mycket - inklusive i nio fall av tio, dragkedjan längs monstrets rygg. (...) För mig är en bra beskrivning detsamma som att ange ett par, väl valda detaljer som får stå för hela helheten."

Ur boken " Att skriva" av Stephen King

måndag 27 april 2015

Att skriva - läsandet

"Om du vill bli författare är det två saker du absolut måste göra", skriver Stephen King: "läsa mycket och skriva mycket." Stephen skriver att han läser ganska långsamt men han tar sig igenom ungefär sjuttio till åttio böcker per år. Han läser i köer, vid matbordet, i fåtöljen, i teaterfoaljen och på toan. Med hjälp av talboken läser han också i bilen och på träningsmaskinen. Stephen avråder den som upplever att den inte kan missa ett visst program på tv från att bli författare. Han lyfter fram de sämsta böckerna som de mest lärorika.

Med detta råd från Stephen inser jag ganska snabbt att jag har ett utvecklingsområde. Jag räknar inte antalet böcker jag läser men gissar att det ligger på en till tre böcker i månaden. Om jag får tag på en bok jag inte gillar eller som jag av någon anledning inte lyckas fastna för slukar den min läslust helt. Istället för att snabbt dra igenom den eller ta fram en ny bok blir de stunder jag plockat fram boken allt mer sporadiska. Jag tror också att jag ibland tycker lite för mycket om att leva i verkligheten eller i mina egna tankar. Ta bara exemplet med mitt pendlande. Snart har jag åkt tåg till vardags i en månad. Under denna tid har jag haft Stephen Kings bok "Att skriva" med mig i väskan hela tiden. Hur långt tror ni att jag kommit i den? Jag har kommit halvvägs. 134 sidor av 256. Det är inget tempo att tala om om jag någon gång siktar på att bli författare. Om jag inte sover på tåget så sitter jag oftast och funderar medan jag tittar ut på landskapet. Tanken att testa en ljudbok har slagit mig. Jag tror att det skulle vara perfekt. Dock är jag rädd för att jag skulle somna ifrån boken och vakna i Malmö. Dock är kanske detta en risk som jag får ta om jag vill utvecklas i mitt skrivande. 

söndag 26 april 2015

Livet på en vandringsstav

Den som vill hitta den perfekta vandringsstaven får antagligen gå väldigt långt eller väldigt länge. Jag, Sebastian, Sas och Sofie valde det senare. Den som vill gå länge gör också rätt i att ta en rejäl paus för att grilla på en strand. Det gjorde vi. Utsikten över Dalälven var fantastiskt och korven smakade fint. Jag hittade sedan min vandringsstav nere på stranden vid en brant. Jag fick hasa mig ner över lös torkad lera för att hämta den. Så len och slipad av sanden som den var var det värt mödan.

Dagens intryck från skog, mossar och stränder hettades upp och smältes under ett avkopplande bastubad. Är inte detta livet på en pinne så är det iallafall livet på en vandringsstav tänkte vi och slängde oss i älven. 

tisdag 21 april 2015

Att skriva - verktygslådan - nedre sektionen

I den nedre sektionen av verktygslådan ska de stilistiska dragen ligga, skriver Stephen King. Här pratar han om bland annat stycken och utformningen av texten. Detta är något som jag själv lägger mycket vikt vid. Jag föredrar strukturerade och luftiga texter med många styckesindelningar. Det första jag tittar på om jag öppnar en ny bok är detta. En bok med kompakt text som fortsätter sida upp och sida ner utan paus kommer jag sällan särskilt långt i.

"Språket måste inte alltid bära smoking. Syftet med att skriva romaner är inte att kreera grammatiska mästerverk utan att få läsaren att känna sig Välkommen och att förmedla en historia...att om möjligt få honom eller henne att glömma att de överhuvudtaget läser en bok. Enmeningsstycken liknar snarare tal- än skrivspråk, och det är bra. Att skriva är att förföra."

Av Stephen King 

Ur boken "Att skriva - en hantverkares memoarer " 

söndag 19 april 2015

Queera drömmar

"I framtiden vill jag vara hen", säger storasyster.
"Jag vill vara mamma", säger lillebror.

Drömmar kan förstärkas och de kan förändras. Vilka drömmar storasyster och lillebror än väljer att följa så hoppas jag att de kommer att leva i ett samhälle som tillåter dem vara de personer de vill vara.

På varsin sida av bäcken

Idag bjöd jag med mig familjen Sas på en utflykt vid Getåravinen. De var inte sena med att tacka ja och pappa Sas ställde sig och gjorde pannkakor inför utflykten. Det kan inte bli annat än kul tänkte jag med två barn, två hundar och en skog full av stockar och stenar. Jag hade inte fel.

Sebastian fick vi aldrig med oss för han var så inne i sitt plugg. Familjen Sas satt redan i bilen när jag och Movi kom ut så vi tryckte in oss tillsammans med dem. Storasyster Majken hade blivit lovad att handla kulor så vi gjorde ett stopp på Hage centrum. Lillebror Uno sade redan där att han inte orkade gå så då åkte vagnen fram. Det blir spännande att se hur han tar sig fram i skogen tänkte jag. Så förvånad jag skulle bli.

Pappa Sas parkerade uppe på Getåravinen så utflykten började med att hasa sig ner för en brant. Majken var tuff och satte fart neråt. Jag och Uno kom efter lite mer försiktiga. Pappa Sas som hade ryggskott kämpade sig ner med vagnen på en något mindre brant stig.
Ganska snart hittade vi en trevlig plats vid bäcken där vi åt pannkakorna. Majken hann knappt svälja maten innan hon var igång och förberedde äventyret. Hon skulle hitta en bra plats i bäcken där vi kunde ta oss över till andra sidan.

Så satte äventyret igång. Majken först och jag efter över några stenar i bäcken. Sas, Uno och hundarna blev kvar på andra sidan. Den biten som vi gick på varsin sida av bäcken var jobbig för Movi. Dock är det bevisat att hon inte älskar sin matte så mycket att hon skulle kasta sig över en bäck för att ta sig över.

Vi kom fram till en bro och fick över Movi och Uno på våran sida. Majken drog oss med på ett äventyr upp för en brant på ravinens topp. Det blev en ganska rejäl klättring med Majken i täten och Uno, mig och Movi tätt intill varandra. Ett par gånger klättrade vi upp och ner innan vi åter landade nere vid bäcken. Så kom den svåra utmaningen att ta sig över igen. Majken hittade ett par grenar att gå på och var snabbt över. Movi tog ett snedsteg vid bäckens kant och fick sig ett ofrivilligt dopp. Eftersom hon redan var genomblöt tänkte vi att hon kunde vada över bäcken till Majken, Sas och hundkompisen Molly. Dock satte inte Movi sin fot frivilligt i bäcken igen. Jag kopplade Movi och kastade över ögglan till Sas så fick jag putta henne i bäcken medan Sas drog i kopplet så att hon fortsatte framåt. Över kom hon iallafall. Stackars blöta lilla hund. Uno och jag tog oss torskodda över på de två grenarna.

Efter detta äventyr var det dags för en sista fikapaus för att fylla på energförrådet. Jag packade upp äppelpaj och grädde. Barnen var snabbt igång efter fikat att åka kana i slänten där vi satt. Så mycket energi och skratt som kom ur dem. Efter en bra stunds lekande tog all kraft slut hos Majken. Pappa Sas hade stelnat till under fikat och ryggen var helt paj. När vi skulle gå hem var det bara jag och Uno som kunde stå på benen. De andra två låg i en hög på marken. Uno gjorde ett tappert försök att dra dem med Movis koppel.

Ett sista krafftag och Sas kom upp på benen igen. Majken fick rida på min rygg en stund och fick sedan åter krafterna för att gå sista biten. Uno som vid Hageby centrum sagt att han inte orkade gå hade till och med så mycket krafter kvar att han valde att följa med mig den extra biten för att hämta upp vagnen. Den hade aldrig kommit till användning och Sas hade lämnat den vid första fikastället.

I bilen på väg hem var alla trötta. Jag kan säga att det var länge sedan jag skrattat så mycket. I skogen blir vi alla barn på nytt.

torsdag 16 april 2015

Att skriva - verktygslådan

För några veckor sedan lånade min granne ut en bok till mig efter att vi pratat om vårat gemensamma intresse: att skriva. I samma veva började jag också åka en väldig massa tåg. När jag inte äter, sover eller funderar på tåget så läser jag några sidor ur denna bok. Jag kommer att fortsätta dokumentera citat och även sammanfatta vissa stycken som berör mig eller som jag vill minnas i mitt fortsatta skrivande. I takt med att tåget långsamt tuffar fram genom våriga landskap tar jag mig an uppgiften att bli mer medveten om mitt skrivande. Nedan kommer en sammanfattning av kapitlet "verktygslådan" ur boken "Att skriva - en hantverkares memoarer" av Stephen King.

Steven beskriver detaljerat hans morfars verktygslåda. Den hade tre våningar och var fylld av verktyg där de vanligaste verktygen låg högst upp. Verktygslådan som morfadern byggt själv vägde mellan förtio och sextio kilo och morfadern bar alltid den med sig. Efter ett enkelt snickaruppdrag där Stephen följt sin morbror som ärvt verktygslådan bärandes på den runt hela huset frågar Stephen morbrodern varför han bar med sig alla verktyg då han bara behövde en skruvmejsel. Morbrodern svarade att han inte visste vad han skulle behöva när han kom på plats, attdet alltid är bäst att ha alla verktyg med sig då man aldrig kan veta om man stöter på något oväntat.

Stephen avslutar stycket med följande ord: "vad jag vill föreslå är att om du ska kunna göra ditt bästa som författare, behöver du bygga din egen verktygslåda och skaffa dig så mycket kraft att du alltid orkar bära den med dig. För då, istället för att stå inför ett svårt jobb och bli modfälld, kan du plocka fram rätt verktyg och sätta igång direkt."

Stephen rekommenderar vidare mig att ha minst fyra våningar i min verktygslåda och se över och putsa upp de verktyg som jag redan besitter innan jag stuvar in dem i de olika facken i verktygslådan. I den översta sektionen stoppar jag ned de vanligaste verktygen.

När Stephen började prata om ordförrådet som ett av de vanligaste verktygen såg jag redan framför mig hur jag skulle sitta med ordböcker och mängder av skönlitteratur för att putsa upp detta. Stephen gav mig istället, tvärt emot vad jag tänkt, följande råd: "lägg ditt ordförråd överst i verktygslådan och bry dig inte om att utöka det. (Det kommer du att göra medan du läser, förstås...men en sak i taget.) Nägot av det värsta du kan göra mot dina alster är att försöka piffa upp dem, att leta efter långa ord eftersom du skäms över att du bara kan korta. Det är som att klä ut katten i aftonklänning." Och där drog jag en lättnande suck. Tack Stephen för det rådet!

Grammatiken lägger jag också i det översta facket. Där påminner Stephen mig om grammatikens enklaste grundregel, "att det endast behövs substantiv, namn på saker och ting, och verb, sånt som gör något." Exemplen, "Klippor exploderar. Jane sänder. Berg flyter." beskriver han som aldeles utmärkta meningar så länge de inte är i för stor mängd.

Undvik passiva objekt är Stephens nästa grammatiska råd. Skriv "mötet är klockan sju" istället för "mötet kommer att hållas klockan sju". Skriv också "författaren kastade repet" istället för "repet kastades av författaren". Stephen menar att den passiva rösten känns osäker och att blyga författare använder passivum. Det har säkert hänt ett antal gånger att jag ramlat i den blyga författarens fälla men att vara blyg är det sista jag vill i mitt skrivande. 

Sist i den översta sektionen av verktygslådan skickar Stephen med mig att undvika adverb. Orden som slutar på -igt liknar han som maskrosor som sprider sig som ogräs i gräsmattan. Han tar upp dialogattribuering som ett undantag där adverb i sällsynta fall kan göra meningen bättre som i exemplet ""Var inte en sådan idiot, Jekyll", sa Utterson hånfullt."

Stephen skriver "att skriva väl handlar om att göra kloka val när det gäller att plocka fram de verktyg du behöver för att arbeta." Han bekänner att även han bidragit med sin beskärda del av adverb i rädslan av att läsaren inte ska förstå honom annars. "Att skriva väl handlar ofta om att låta rädslan och tillgjordheten fara", skriver han. 

Att skriva - vad författande är

"Du kan närma dig skrivandet med nervositet eller med upphetsning, du kan vara hoppfull eller uppgiven - besatt av känslan att du ändå aldrig kan fästa på papper allt det som ryms i ditt inre. Du kan ta dig an uppgiften med knutna nävar och smala ögonspringor, redo att skriva skiten ur någon. Du kan ta dig an den för att du vill att en flicka ska gifta sig med dig eller för att du vill förändra världen. Ta dig an den hur du vill, men ta inte lätt på den. Låt mig upprepa detta: du får aldrig ta lätt på att närma dig en tom sida."

Av Stephen King
Ur boken "Att skriva - en hantverkares memoarer"

fredag 10 april 2015

Kyckling i kassan

Imorgon ska jag och Sebastian bjuda över några grannar på middag. Sebastian har stora planer för vad vi ska äta, vi har tillsammans samlat recept och han har skrivit lista över vad vi ska handla. En rätt som han själv bestämt är kycklingklubbor med indisk smak. Dem vill han bjuda grannarna som brukar bjuda honom på grillat på. Det var länge sedan det lagades kött i detta hus om det alls gjorts det.

När vi plockat ner allt i varukorgen på Willys idag och jag stod vid kassan greps jag av en lätt ångest när kassörskan scannade in kycklingfiléerna. Jag var på riktigt nära att ta dem ur handen på henne och säga att dessa ska vi inte ha. När jag för kanske tio år sedan blev fiskätande vegeterian var det lika mycket ett ekonomiskt, som etiskt och socialt beslut som ett beslut med hälsan i åtanke. Jag har sedan identifierat mig med denna livsstil där jag inte konsumerar kött och jag må ha många dåliga ovanor men på denna punkt känner jag att mitt samvete är rent då jag inte belastar jordens resurser och bidrar till djurs lidande inom köttindustrin. Så vitt jag vet har jag inte köpt kött på tio år men jag har däremot smakat kött vid vissa tillfällen då jag blivit bjuden. Det kött som kännts bäst att äta har varit marsvinet som växt upp på landet där jag bodde i Ecuador, vildsvinet som jag åt på ett bröllop och det torkade renköttet som jag smakade på en afterwork hemma hos en kollega.

Kycklingen blev betald och nedpackad tillsammans med linser, grönsaker och frön i våra matkassar. Jag lättade mitt hjärta inför Sebastian redan på väg ut från Willys och vi kom överens om att detta inte får bli något upprepat beteende, speciellt inte med kyckling och kött som inte är ekologiskt. Så gick vi mot bilen med kycklingfiléerna som glödde i en av påsarna.

Att skriva

"Det finns ingen  Idébank, ingen Historiecentral, ingen Skattkammarö med nedgrävda bestsellers; bra idéer till berättelser verkar faktiskt uppstå ur tomma intet, de kommer flygande mot en när man minst anar det. Två från början sinsemellan helt skilda uppslag smälter samman och plötsligt har man en idé. Ditt jobb är inte att hitta de där idéerna men att förvalta dem när de dyker upp."

Citat av Stephen King
Ur boken "Att skriva"

När jag tänker efter är det just på detta sätt som min berättelse "Stig-Berit vid rälsen" växte fram. Det var ett par idéer som smälte samman och när jag jag väl började skriva så kom historien av sig själv. När jag läser citatet av Stephen King blir jag åter sugen på att förvalta liknande idéer.

Novellen "Stig-Berit vid rälsen" går att läsa under denna länk:
http://jennieastrom.blogspot.se/2011/03/stig-berit-vid-ralsen.html?m=1

fredag 3 april 2015

Livet på landet

Kroppen är genomvarm och avslappnad efter ett bastubad i vedäldad bastu och fyra dopp med hela kroppen och huvudet ner i sjön där isen nyligen gått. På mitt ben ligger ett hundhunud och nickar i en lätt sömn nöjd efter dagens utomhusäventyr. Livet på landet är det bästa livet.

Chocken i skogen

När jag körde den sista kilometern till stugan i Östa Naturreservat fick jag en chock. Skogen precis innan reservatet hade förvandlats till ett kalhygge. Jag tittade och tittade men hade svårt att ta in den nya bilden. Skogen förändras hela tiden men här i mitt barndoms Östa blir det ju helt konstigt om skogen tas ner.

Idag tog vi en promenad genom skogen och förbi det stora kalhygget som tidigt vara mosstäckt och grönskande. En skogsväg som vi ofta går på som leder till Östa källor var nu oigenkännbar när kalhygget på dess vänstra sida helt förvandlat landskapet. Om 30 år har skogen vuxit upp igen, sade pappa. Det är en oändlig tid men jag får trösta mig med att det inom närmare framtid kommer växa blommor där.