Blöt hund

Spåret efter en blöt hund som nu har torkat. Imorgon blir världen blöt och skidspåren som vi hasat fram i kommer att förvandlas till små bäckar.

Det snöar stjärnor

Jag tog en kvällstur på skidor genom skogen. Stora stjärnor har snöat hela eftermiddagen. Träden var tunga av snö och flera stammar och grenar hängde tunga ner över spåret. Vissa stammar och grenar hade gått av av alla stjärnors tyngd och låg som tappade tändstickor över skidspåret. Jag räddade några träd från att brytas på mitten då jag slog med min stav på dess tunga stammar. Hop av snö regnade ner över mig och lättade träd rätade i svepande rörelse upp sina stammar.

Stjärnorna som snöade ner hade Sofie och Sebastian lekt fram genom filter på kameran. Jag testade att ta ett foto på adventsljusstaken som fick ett sken av flera stjärnor uppe på varandra. Jag blir konstig i huvudet när jag försöker tänka på hur det fungerar. Men det är vackert att titta på. Imorgon vill jag fota makrobilder av de riktiga snöstjärnorna. De är mycket vackrare.

Hundpussar

Jag firar jul med den väldigt kärvänliga hunden Murphy. Han är mjuk på huvudet och älskar att pussas. När jag läser en bok eller tittar på TV lan han ligga i mitt knä och jag klappar honom. Efter att han lämnat mitt knä ligger ett täcke av hans vita fina hårstrån kvar i min famn. Då tycker jag kanske att han är lite mindre gullig.

Inflyttad

Armarna värker och ryggen är trött. Adventsljusstsken med de nyinköpta led-lamporna står i fönstret och berättar om att julen snart är här. Gamla lägenheten är tömd och städad. Mamma gjorde den sista putsen. Hon var också dagens chaufför då hon är säkrare att köra när bussen skulle in på en trång innergård. Tusen tack. Efter en lång dag med möte med mäklaren, flytt, bilkörning, städ och uppackning slappnade vi av i det nya mysiga vardagsrummet med filmen Frida och julfika. Detta har varit en bra och tröttsam dag. Vi har träffat några av grannarna som var väldigt trevliga. En granne hjälpte oss att bära upp sängen.

God natt Hageby

I natt blir sista natten vi sover i Hageby. När jag och Sebastian besökte vår närmsta granne Gallerian i Hageby centrum kändes det lite trist att flytta. Gallerian har precis fått nytt besök av Finbageriet kamraterna och Hageby bibliotek. Det har varit lyxigt att kunna småhandla billigt och svänga förbi sushi stället de få gånger vi inte orkat laga mat. Vår näst närmsta granne skogen som nu står där mörk och mystisk har varit en trogen fritidsvän. Att passera förbi hästarna på vägen till och från skogen ger starka känslor av det lugna landet fast staden inte är långt bort. Den mörka skogen, hästarna och den glittrande Gallerian som nu spelar julmusik dagarna i enda kommer alla att finnas bara 10 på cykel från vårt nya hem. Det känns tryggt att Hageby fortfarande är nära hemma.

Svampar

Jag och Sebastian gick loss med vår nya rakaparat. Det slutade med att vi båda såg ut som svampar hämtade direkt från skogen. Sebastians frisyr gick att rädda med inspiration av flygplansplattan. Dock är det ingen regelrätt flygplasplattefrisyr eftersom det längre håret på toppen inte är helt jämnklippt. Drömmen var att få till en filmstjärnefrisyr med längre svallande hår på toppen som lägger sig som en våg ner över det korta håret på sodorna och ramar in de mörka glittrande ögonen. Den looken dold sig djupt inom vissa morgonfrisyrer innan vi började leka med saxen och rakaparaten. Nu är filmstjärnan mer en skolpojke till frisyren men ögonen glittrar fortfarande lika starkt. Vad gäller min frisyr fick vi jobba lite mer för att undvika svampsoppan. Sebastians frisörtalang ökar allt mer.

Träd i ljus

I adventstider tänds Norrköping upp. Värmekyrkan blir till en stor adventsljusstake och stadskärnan fylls av lysande stjärnor och glittrande träd. Under min vanliga väg till centrum paserar jag alltid förbi den stora magiska granen utanför Konstmuseet. Sedan staden lysts upp har jag försökt att minnas vart det sagolika trädet som skiner från stam och ut i varje gren finns. Så idag på väg till teatern när jag cyklade över gångbron i Strömsparken fick jag en glimt av trädet. Jag såg det lysa på andra sidan parken, uppe på en höjd vid bron där kristallkronan hänger. Trädet lyste precis lika starkt och vackert som jag mindes det. Som en saga. Skinande vacker i vintertid.

Rensa

Jag städar och sensar ut inför flytten. Sebastian pluggar inför prov och blir lessen då jag ska slänga ut vår samling återanvända glasburkar och flaskor. Samlare i själen. Vid frukost började han prata om vad vackra olika frimärken är. Snart har vi nog en frimärkssamling här hemma :-D

Saker

Nu var det dags att flytta igen. Då kommer alla saker fram. Jag älskar att titta på mina koppar och fat i vackra mönster och djupa färger. Koppara jag ärvt av farmor heter Blå Skotte. Mormorsservicen heter Blue Danube.

Minnen och design från farmor och mormors tid. Sakerna får mig att minnas. Stunder med farmor och med mormor och stunder ur min barndom. Min mormor var en riktig samlare. Jag tror att jag med kopparna också ärvt hennes samlarådra. Jag älskar också små djur. Tyvärr gör även Sebastian det. En dag kommer vi att ha ett helt zoo i keramik, trä och virkat hemma hos oss. Kanske mormor då kommer att se det och bli stolt.

Om tiden

På tåget till Södertälje. Klockan 20:09 en lördagskväll. Vi skulle till Norrköping och vi skulle ha varit hemma för en halvtimme sedan.

Dagen började med glädje över snö och en lugn morgon då jag satt  klockan två timmar innan vi skulle åka till Eskilstuna på marknad. Som det alltid blir far jag och Seba i ilfart på cykel till stationen. Jag en minut innan då jag cyklar lite långsammare och han en minut efter då han alltid blir kvar i hallen och väljer vantar eller något. Tåget väntade på stationen när vi kom fram, jag fick stanna det några sekunder för att vi båda skulle hinna på.

Då var allt bra. Vi var på väg och vi skulle komma fram som planerat för att gå på julmarknad med Sofie och Liam. Jag blir alltid lika irriterad när vi inte är i tid.

När jag var yngre var jag i god tid till allt. Minst tio minuter. Till och med i skolan stod jag och väntade tio minuter innan lektionen för att inte komma försent. Jag var alltid den som höll tempot om vi skulle gå från en byggnad till en annan.

Nu sitter jag här på tåget till Södertälje och har fuckat up tiden en andra gång idag. Vi skulla ha åkt hem till Norrköping redan kl 18. Det blev som vanligt brottom och vi sprang till stationen. Kom fram några minuter innan. Väntade i kö och köpte biljetter. Tåget rullade när vi kom upp på perrongen. Sista direkttåget hem. Biljetten betald. Missad med några sekunder. Arg igen. Vad kan vara så svårt med att passa tiden? Vad har hänt med punktliga mig?

Jo detta; jag har efter mina år i grundskolan rest och bott utomlands och faktiskt blivit mer avslappad inför tiden . Ibland. Att vara sen stressar också. I mitt jobb kan jag flexa på morgonen. Behöver sällan passa en speciell tid. På själva jobbet är jag usel på att passa tider då jag alltid vill göra och avsluta massa saker innan jag ska iväg på ett möte. Varje minut ska fyllas. Dock är jag bra på att fika. Men jag har alltid koll på klockan. Jag vet varje minut jag är för sen och spelar inom marginalerna. Däremot delar jag mitt liv med Sebastian. En sydamerikan med sydamerikansk tidsuppfattning. Om det nu finns någon tidsuppfattning alls i Sydamerika. Det är härligt att vara avslappnad inför tiden. Men tåg väntar inte. Det finns dock två hållpunkter där Sebastian aldrig tar miste på tiden. Det är då han har tvättid eller ska på pass på Friskis och Svettis. Då vi väntar på tåget övar vi på hur denna precision kan appliceras på övriga hållpunkter i livet.

Nu har vi kommit så långt som till Södertälje. En och en halv timme ska vi vänta på anknytande tåg. En halvtimme mindre än vi fick vänta i Eskilstuna.

Detta blev en konstig lördagkväll. Hem kommer vi alltid. Och vad är en förlorad tågbiljett? Det är relationen med tiden som ger mest intryck från dagens äventyr. Hur många tåg ska vi behöva missa innan vi lär oss? Kan samhället anpassas så att vi medborgare slutar med att pressa in aktiviteter i redan tajta scheman? Går det att någonsig lära om en sydamerikansk uppfattning om tiden? Om inte, kan jag träna bort den ilska som väcks inom mig när våra olika uppfattningar inte lyckas samarbeta och vi misslyckas. Det är ju bara tiden det handlar om. En klocka som tickar. Så banalt. Inget viktigare än det.