Klockan är snart tolv på natten. Jag är vaken och pigg. Vilken njutning. Helgkänsla. Vanligtvis somnar jag som en stock vid tio. Att titta på tv eller läsa sent på kvällen är lönlöst. Då går ögonen i kors. Ikväll får jag njuta av nattens lung. Tog en sen kvällspromenad för en timme sedan. Himmlen var vitblå i horisonten mot city och mörkare mot Hageby. Luften doftade friskt av vår och sött av blommor. Trädgårdarna lystes upp av tulipaner. Vinden som tidigare under dagen blåst så hårt hade stillnat.
När jag kom hem från jobbet värmde solens strålar. Sebastian höll på att göra mat och jag plockade fram trädgårdsmöblerna. Maten dröjde i ugnen och jag flyttade möblerna efter solens kägla som lös mellan husen. Jag njöt av det blommande körsbärstdet i trädgården och den knoppande magnolian. Maten blev klar och vi avnjöt den i den kalla blåsten och den försvinnande solkäglan. Jag beskådade hur vinden tog med sig några av de redan utslagna magnolieblommornas blad ner till marken. En knopp. En blomma. En vind och så är allt förbi. Om en vecka är magnolian överblommad. Så går våren och den skira grönskans tid snabbt mot sitt slut. Sommarens grönska är mer djupgrön. Böljande och grov. Våren är magisk och föränderlig. Nygrön och krispig. Ingen dag är den andra lik.
När jag var barn gick våren för långsamt. Jag såg hur träden knoppade och kunde inte vänta på att de skulle slå ut. Björkarnas musöron var så små. Varför växte inte allt snabbare? Som barn var jag ute mer. En dag var en evighet. Som vuxen går tiden snabbare. Det blir så tydligt när det är vår. Jag går till och från jobbet under en vecka. Ser knoppar, blommor och döda bad. Jag vill stanna tiden och suga på våren som en frisk karamell. När karamellen är slut dröjer det ett år till nästa.
Efter middagen somnade jag på soffan och vaknade två timmar senare. Jag sov bort blåsten och allt som hänt mellan promenaden till och från jobbet. När jag vaknade var det vindstilla. Magnolian hade slutat tappa blad. Det grönskande i våren hade stannat till för natten. Tiden stod still i väntan på nästa dag. Nu får natten ta mig till vidare till ett annat medvetande. Snart är jag redo för en ny dag.
