måndag 31 juli 2017

En kanot kommer lastad

En kanot kommer lastad.
Med vaddå?
Med hundar!

En härlig dag på sjön Hunn fick jag och Sas tillsammans med våra tre hundar. Tre tuffa tjejer som alla var helt coola i kanoten och som badade nakenbad med oss. Movi har gjort det till en vana att hoppa i och simma en sväng när vi andra badar. Jag har alltid trott att hennes små simturer är ofrivilliga och att hon trillar i men idag gick hon i helt av egen vilja ett par gånger. Myra och Molly badade också. De är fortfarande fegare än Movi och behövde lite hjälp att ta sig i vattnet men njöt sedan av en simtur.

Nu hettar kinderna av all sol jag fått på mig. Sas gick ner till sin gäststuga redan innan klockan nio. Både människor och hundar är riktigt trötta efter denna dag.

söndag 30 juli 2017

Sas har flyttat in

Nu lyser lampan i gäststugan och Sas har flyttat in i sitt andra hem. Ända sedan vi köpte vår stuga har Sas skämtat om att han ska ha nyckeln till gäststugan. Alla andra besök får bokas genom honom. Jag tror inte att han blev mindre sugen på det sedan han fick prova stugan i verkligen. Inatt får han dessutom en bonus, lilla Myra. Ska bli spännande att se om hon klarar av att sova där hela natten då matte ligger i storstugan. Hon var så trött efter att ha lekt med Molly hela kvällen så hon stupade i säng.

Jag blev riktigt överraskad ikväll. Min telefon höll på att dö och jag hade glömt laddaren i stan. Jag messade Sas igår kväll och frågade om han kommer och om han kan ta med min laddare. Jag satte på och av telefonen och läste och svarade på hans mess snabbt för att spara batteri. Imorgon kväll kommer jag skrev han. Jag läste det idag på förmiddagen och tyckte mig se att han skickat det imorse. Tänkte att det var ju synd att han dröjer men jag får väl roa mig på egen hand så jag åkte ut och lade ett spår till Myra och tänkte fördriva morgondagen med en långpromenad.

Jag stod sen i köket och skar skorpor när någon sticker in huvudet genom det öppna fönstret och säger Hej nu är jag här. Jag hoppar högt, vänder mig om och ser att Sas står där halvt inhängandes genom fönstret. Det var en överraskning som heter duga. Mat hade han också med sig så Sas fixade färska vårrullar till oss medans jag cyklade med Myra till skogen för att ta hennes spår.

Imorgon ska vi och alla hundarna tre ut och paddla på sjön Hunn. Ska bli så kul att utforska närområdet tillsammans med min äventyrskompis och våra fyrbenta.

lördag 29 juli 2017

Räddad ur gyttjan

På eftermiddagen tog jag med hundarna på en långpromenad. Jag spanade in en väg på kartan som jag ville upptäcka, stoppade ner kartan i fickan och började gå. Fältet en bit från där vi bor var skördat så jag gick ut på det och släppte hundarna där. Hundarna som varit inne och haft tråkigt medan jag sydde for iväg med full energi på fältet. Det blev som rena kosläppet, speciellt för Movi när hon skuttade fram med sina stela ben.

Vår väg fortsatte förbi sensommarängsblommor, över stora vägen och in på en grusväg. En böljande åker av korn fångade min blick. Jag kände total lycka och avkoppling när jag fick vandra i detta landskap tillsammans med två nöjda hundar. Strax omvandlades landskapet till skog och sen ett kalhygge som körts sönder av maskiner så att trädstammar och stenar låg huller om buller. Vi vandrade en bit till och den hela vackra skogen stod åter på vår sida. Bakom nästa krön dök ännu ett kalhygge upp. Skog som slitits upp till ett enormt sår. Jag vände om och kände att det fick räcka.

På vägen tillbaka försökte jag leta efter något vackert i det kalhygge som tornade upp sig framför mig. Jag tänkte att jag måste vänja mig vid denna syn. Den dyker upp allt för ofta när jag rör mig omkring på skogsvägarna häromkring. När detta kalhygge börjar ta igen sig kommer det att ploppa upp nya. Jag måste finna något vackert i detta. Jag försökte tänka på fjällen, att vandra på kalfjället ovan trätopparna. Kalhygget tedde sig efter denna tanke om möjligt än fulare. Min längtan efter att finna något vackert i denna nyskördade åker av skog förblev otillfredställd. Jag kanske bara måste lära mig att acceptera det fula.

När vi strax passerat det sista kalhygget stannade vi till vid en tjärn för att hundarna skulle få dricka. Terrängen ner till tjärnen var snårig. Jag och Myra ledde vägen och stampade upp stigen för gamla Movi. Myra drack först då vi nådde fram till vattnet. Hon klev i det blöta och for snabbt upp igen. Så värst badvänligt var det inte. Movi kom efter och tog en slurk vatten hon med. Så gick hon i med tassarna och snart var hela Movis kropp ute i vattnet. Hon började vända sig om för att gå upp men hindrades av en buske som var i vägen samt sin egen klumpighet. Movi lyckades till slut vända sig om men kroppen hade sjunkit djupare ner i dyn. Jag stod strax framför Movi, på den fuktiga marken som ännu var fast och som hölls uppe av en tunn trästam. Jag sträckte mig efter Movi och fick tag i hennes halsband och halsskinn. Jag fick dra ganska hårt när jag med hjälp av hennes sparkar fick henne att lätta från dyn. Med ett skrik från Movis sida drar jag upp en hund som är klädd i dy upp till magen.

Det var med promenadens andra omgång glädjeskutt som Movi tog sig upp på grusvägen igen. Lättad över att ha två hundar med mig från tjärnen och inte bara en går jag den sista biten på den grusväg vi idag utforskat. Movi får några extra bitar godis från min ficka och jag försöker att inte tänka på hur denna vattenpaus hade kunnat sluta.

Vi går tillbaka över det nyslagna fältet och väljer att gå upp i skogen istället för att följa vägen den sista biten hem. Hundarna som sprang av sig redan under den första biten promenaden fick sig verkligen en rejäl runda med varrierad terräng. De är ena riktiga kämpar båda två. Myra som alltid ska vara först och har enorm spenst i benen. Movi som inte är riktigt lika spänstig, som lägger sig tätt bakom eller bredvid mig, och som med gott mot traskar med hela rundan utan att tappa fart.

Väl hemma är det som vanligt Myra som slocknar först. En och en halv timmes promenad inklusive ett gyttjebad och traskande rakt igenom en skog full av kvistar att trampa över tröttar inte ut Movi så pass att hon inte har ork att stå och tigga mat i köket en bra stund innan även hon faller in i djup vila.

Gäststugan blev systuga

Jag inleder min semester del två med att sy gardiner. Jag har alltid drömt om ett pysselrum där jag kan lämna pyssel och symaskin framme utan att behöva plocka undan då det är dags för tex mat eftersom jag tidigare alltid sytt på köksbordet. Nu har jag kommit ganska nära min dröm. Jag fick en hel systuga när jag flyttade in symaskinen och tyger i gäststugan. Mysigt var det att sitta där med öppen dörr och lyssna på vinden utanför. Hundarna stod uppe i vardagsrumsfönstret och spanade på mig.

onsdag 26 juli 2017

Hunden som vägrade ligg

Under min semester, då jag och hundarna var på landet i tre veckor skrev jag om hur Myra undvek mig så fort jag försökte träna med henne. I början av semestern gjorde jag också misstaget att lägga Myra på kommando yte på gräsmattan och sen klippa hennes klor. Tidigare har jag lagt henne genom att lyfta upp henne och sen lägga henne inför kloklippning. Nu ville jag att hon skulle få möjlighet att lägga sig frivilligt. Det innebar istället att jag förstörde kommandot ligg. Hon ville inte ligga på kommando på hela semestern, sitt och stå funkade bra men inte ligg.

Jag försökte bortse från det. Testade någon gång ibland om Myra glömt händelsen och ville ligga igen men nej. Så tänkte jag att jag väntar tills jag kommer hem. Då får jag väl börja om från noll med klicker och vänta in ett ligg och belöna massor. Jag förberedde mig på att det skulle bli en lång resa att reparera det skadade förtroendet.

Så tog de första tre veckorna av semestern slut och vi åkte hem till stan igen. Redan första kvällen i lägenheten tränade jag ett kort pass med Myra för att testa pulsen på hennes träningslust. Genast var det lättare att få kontakt med henne. Andra dagen testade jag ligg, hon var på sin vakt med framtassarna åkte ner och hon var nere mot golvet en snabb sväng innan kroppen åkte upp igen. Mycket godis och liggen varade fler och fler tiondels sekunder. Jag var lyrisk av lycka. Myra var inte förstörd för all framtid. Bestämd ja, med mycket egen vilja och stor integritet men allt för långsynt är hon inte.

Idag tog jag med ett par kampleksaker och godis till skjutbanan för att träna skott med Myra inför henne MH. När vi tränade inkallning med skott i bakgrunden ser jag plötsligt när jag vänder mig om att Myra, som jag satt ner innan jag lämnat henne, självmant har lagt sig och nu ligger och väntar på att jag ska kalla in henne. Det var bevis nog på att jag är förlåten, att Myra i en så pass otrygg miljö som skjutbanan frivilligt lägger sig, den position som enligt henne är den hon är mest utsatt i. Efter inkallning lekte vi massor med kampleksakerna. Sen tränade vi sitt, ligg, stå och backa på gräsmattan. Myra var klockren och vi hade jätte fin kontrakt.

Jag är så glad att jag fått tillbaka min träningskompis. Semester är kul men Myra behöver lite vardag med låntråkiga dagar i lägenheten för att få den här riktiga lusten att träna på eftermiddagen. Rutiner och att känna sig hemma är nog också bra. Jag har inga stora ambitioner att tävla med Myra men vill iallafall gå kurser och testa på att stå på tävlingsbanan med henne. Då hade det ju varit lite besvärligt om hunden vägrade kommandot ligg.

söndag 23 juli 2017

Där två liv möts

Åkte till en granne i Kalbo för att kolla på ett lasträcke som vi sett på loppisen igår. Just detta passade inte vår bil men han gick in i garaget och plockade fram ett annat som passade. Vi fick även ett cykelställ som han gjort själv på köpet och så slog vi till på en cykel för en hundralapp. Här möttes två liv, ett som rensade ut efter 40 år i hus på landet för att flytta till stan, ett som bygger upp det nya livet på landet.

lördag 22 juli 2017

Den bästa

Näst sista dagen innan jag åker tillbaka till stan för att jobba en vecka. Sebastian är ledig och spenderar helgen med mig och hundarna på landet. Dagar som dessa är livet helt fantastiskt.

Vi började dagen med ett morgondopp. Efter frukost gjorde vi iordning fika och packade in hundarna i sin kärra. Så cyklade vi iväg på upptäcktsfärd med stopp på några loppisar i Kalbo, vidare genom skogen och ut på grusvägar som tog oss till Erstorpesjön och sjönn Hunn. Innan fikat tog jag och Sebastian oss ett dopp. Myra var också badsugen och hoppade i vattnet för en simtur frivilligt för första gången. Vilken lycka det var för mig och Sebastian att få simma tillsammans med Myra. Jag hade precis sagt till Sebastian att denna cykeltur var nog den bästa vi gjort hittils här i krokarna, så hoppade Myra i och simmade med oss, då var den frågan avgjord.

Vi avrundade vår cykeltur med en fika på ett trevligt trädgårdscafe i Bremyra som jag upptäckt förra helgen och nu ville visa Sebastian. Hundarna låg helt utslagna på gräset efter att både ha sprungit och simmat. Ja Movi hoppade faktiskt också i och tog sig en simtur helt självmant efter att Myra skuttat i vattnet. I vanliga fall då Movi badar är det av ren olyckshändelse eftersom hon är lite klumpig och lätt trillar i men Myras energi smittar ofta av sig till Movi och nu gick det till och med så långt att hon fick med sig Movi ner i sjön. Söta är de tillsammans hundarna. Även fast det skiljer nästan tretton år mellan dem i ålder verkar båda ha utbyte av varandra.

Sista biten hem blev på asfaltsvägar. Så fint det är att cykla på de lugna vägarna här på landet. Jag njöt till hundra procent av att susa fram på cykeln med vetskapen att dessa vägar finns runt min husknut och att jag kan cykla på dem hur mycket jag vill. Kartan är full av vägar och stigar häromkring. Jag och Sebastian har än så länge bara upptäckt en bråkdel av dem. Mycket har vi kvar att se.

Efter en välförtjänt middag hemma och vila började jag och Sebastian klippa lite buskar och träd i trädgården. Det har blivit så att vi de kvällar vi varit tillsammans på landet arbetat någon timme eller två tillsammans i trädgården. Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att spendera sommarkvällen på då det är lite för svalt för att sitta still på en stol och aldelens för härligt för att gå in. Hade jag varit i stan hade jag med stor sannolikhet tittat på tv dessa halvsena timmar. Att klippa buskar, rensa sly eller såga ved är mycket roligare.

De sista timmarna innan det var dags att krypa ner i sängen spenderade vi i stugan med att dricka the, lyssna på radio och bläddra i de inredningsböcker som vi köpt på loppisen idag. Många fina dagar har jag haft här i Bränntorp under sommaren men just denna kommer jag leva länge på när sommaren blir ett minne blått.

torsdag 20 juli 2017

Tre veckor

Tre veckors semester. Så fort det gick. Hela den tiden har jag spenderat i Bränntorp. Hundarna har varit mitt främsta sällskap. Så Sebastian som kommit och gått, varit här när han inte jobbat. Besök från vänner och familj har jag också fått.

Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle bli uttråkad. Vilja resa någonstans som jag brukar göra på sommaren, en resa inom Sverige alltså. Allt annat är otänkbart. Jag lämnar inte den svenska sommaren. Men en promenad, en cykeltur eller en utflykt i närområdet har räckt gott för mig. Det har funnits mycket att upptäcka i närområdet. Eller en dag på tomten tillsammans med en bok, några dopp i sjön. Tiden går snabbt även då en är ledig. Alldeles för snabbt. Tre veckor och jag har inte tittat på tv. Bortsett från en gång då jag och Sebastian såg sista avsnittet på SKAM via datorn som vi kopplat upp mot min mobil. Annars ingen tv. Och jag har inte saknat den. Ibland räcker det gott att titta på träden. Aslöv som darrar i vinden är underskattade. Radion är också trevlig. Aldrig har jag lyssnat på radio så mycket som jag gjort denna sommar. I stugan, i bilen. Massor av radio.

Tre veckor gick fort. Om en vecka har jag semester igen. Att jobba blir en parantes. En konstig sådan. Livet i stan känns långt borta. Att titta på en dator istället för asplöv. Att klä sig i anständiga kläder. Att träffa mer än fem människor på en dag. Jag klarar det. Hoppas jag.

söndag 16 juli 2017

Skärgårdskänsla på sjön Hunn

Love och Minna är på besök. Idag åkte vi till Rejmyre kanotbas och hyrde en kanot för att paddla på sjön Hunn. Vi var tre människor och så Myra i kanoten. Movi fick stanna hemma då hon inte fick plats.

Hunn var riktigt fin att paddla på. Mycket vikar och öar. Landskapet runt sjön bestod av kloppor, sten och skog. Det var nästan som i skärgården. Vi tog det lugnt, paddlade en dryg mil och hann med tre stopp på olika ställen. Regn fick vi också på oss men som tur var kom det mesta på slutet.

Bilder från mig, Love och Minna.

lördag 15 juli 2017

Härlig kontakt

Idag vaknade jag halv åtta efter en sorglig dröm att jag var Sana i SKAM och inte skulle få gifta mig med Yosef. Jag passade på att utnyttja den tidiga stilla morgonen och tog med mig Myra ner till badplatsen där hundar egentligen inte får vara. Jag har dock sett andra hundar där även på dan men jag går dit tider då ingen annan är där.

Jag tog med Myras flytväst, en leksak och godis i fickan. På promenaden ner till vattnet belönade jag spontan kontakt. Vi lekte lite kamp och jag kastade leksaken. Vid vattnet fick Myra simma ett par korta sträckor. Jag stod i vattnet och lyfte ner Myra från bryggan, så simmade hon in till standen där hon bottnade. Myra kom tillbaka till bryggan och stod nära mig då jag gick upp från stegen. Hon verkar inte tycka vattnet är otäckt trots att hon stretar lite med benen då jag lyfter i henne.

Efter simturen var Myra jätte busig. Hon hoppade och skällde full av lek. Jag tog fram leksaken och vi kampade massor. Hon fick den i munnen och sprang säkert tjugo vändor i full fart fram och tillbaka på gräset vid vattnet. Så fick jag henne att stanna med leksaken vid mig och vi kampade lite till innan jag stoppade undan leksaken.

På vägen tillbaka fortsatte jag belöna spontan kontakt. Myra tittar på mig jätte fint då hon frågar om hon får springa vid. De gör hon alltid men när hon får godis nu kommer hon närmre när hon frågar och jag sätter henne ibland vid min sida innan hon springer iväg igen.

Efter en bit i skogen kommer vi ut på en liten asfaltsväg. Då går Myra lös vid min sida. Det gör hon alltid annars också men tittar då bara framåt och går hela tiden lite snabbare än mig så jag får påminna henne. Nu när jag hade godis fick jag flera gånger spontan kontakt då Myra gick jätte fint vid min sida och tittade på mig. Jag fick fortfarande påminna henne ibland att inte skena iväg men kontakten var mycket bättre.

Så kom vi hem och plockade blåbär på tomten till frukost tillsammans med Movi. Myra stod i blåbärsriset och åt medan Movi gick runt och nosade. Hundarna fick frukost och däckade sedan i skuggan. Vilken härlig morgon det blev trots att jag aldrig gifte mig med Yosef.

fredag 14 juli 2017

Träna hund på semestern

Till vardags tränar jag min kelpietik Myra som är drygt ett år regelbundet. Vi tränar lite lydnads- och rallylydnadsmoment hemma på innergården eller på vardagsrumsgolvet. Vi tränar också på brukshundsklubben med andra hundar ibland eller på andra ställen. Jag har låtit Myra vara valp det första året då hon främst fått leka och träna vardagslydnad. Först de senaste månaderna har vi börjat gå in lite mer för träning och jag tycker att det har gått bra.

Nu är vi sedan två veckor tillbaka i vår nya sommarstuga och har semester. Första veckan här ägnade jag och min sambo åt renovering. Då fick hundarna bara promenader och gå lösa på tomten. De verkade väldigt nöjda med det. Nu har jag mer tid, min sambo jobbar i stan, så jag tänkte att jag skulle träna Myra lite smått. Dock visar det sig att Myra inte alls är sugen på att träna. När jag tar fram godis och rallylydnadsskyltar går hon undan eller tittar bort från mig.

För utom vanliga långpromenader har vi den senaste veckan gjort ett par cykelturer med hundarna och Myra har fått börja simma i sjön med flytväst, något hon inte gjort innan. Myra är mycket lös både på tomten och under våra promenader. Hon tränar mycket själv under promenaderna då hon ställer sig och väntar på kommandon och far iväg som en blixt då hon får ett.

När vi är hemma i stugan vill hon helst ha koll på den äldre hunden Movi. Jag märkte att det inte alls går att stänga in Movi i stugan och försöka träna Myra på tomten. Då lyssnar Myra bara på Movis skällande i stugan. Ikväll gick vi istället till en gemensam yta med gräs, där hundar egentligen inte får vara lösa, och tränade lite. Alla lekande barn och vuxna hade gått hem så det var bara vi. Jag fick igång Myra med lite lek och vi hann träna ett par moment innan hon började titta bort. Jag fick återgå till grunderna med lek och lätt träning. Det enda Myra ville var inkallning, då hon fick springa vilket hon älskar. All annan träning då hon skulle ställa sig vid min sida och utföra moment gick bort. Dock kunde jag få in henne snyggt vid min sida efter inkallning, så vi gjorde detta ett par gånger innan vi avslutade med en kvällspromenad och gick hem.

Jag vet inte om Myra likt mig tagit semester. Hon är ju inte direkt sysslolös här i stugan så egentligen behöver hon ingen träning utöver de olika former av motion hon får. Det är ju inte heller så att hon får massor av motion varje dag och de lugnare dagarna hade det suttit fint med ett kort träningspass tycker jag. Det är väl så att matte har mer energi än kelpien.

Jag tror att jag ska ligga lågt med träningen så att jag inte tröttar ut Myra, det ska ju fortfarande vara kul. Dock ska jag bli bättre på att ta med godis på promenaderna och passa på att använda Myras energi till microträningar där vi har kontrakt och hon gör moment istället för att hon far som en dåre på stigen hela tiden och ber om kommandon. Jag ska också bli bättre på att då och då ta med hundarna på varsin runda så att Myra kan ha sin uppmärksamhet på bara mig och slipper ha koll på Movi. Sen ska jag också komma ihåg att det är semester utan måsten och krav så allt jag gör ska vara roligt för oss båda.

torsdag 13 juli 2017

Mysteriet med Movi

Efter en frukost på bryggan inklusive en hundpromenad gjorde jag och Sebastian iordning lunch för att ta med på en cykeltur. Hundarna låste vi in i stugan. Vi såg deras söta ansikten i fönstret då vi cyklade iväg. Det gör alltid lite ont i hjärtat att lämna djuren hemma när vi ska på tur men denna gång ville vi cykla längre och lättare.

En härlig tur fick vi på grus och asfaltsvägar. Vi åt lunch vid den stora sjön Tisnaren som är rena havet i jämförelse med vår sjö Stora Gryten.

Tre och en halv timme senare, då vi cyklat snabbt och långsamt. Tittat på hus, upptäckt nya vägar och besökt ställen där vi i vintras åkt skridskor, svänger vi in på Björnvägen i Bränntorp. Vi säger hej till en kvinna som är ute och går på vägen. Strax bakom henne kommer en hund gåendes i långsamt mak. Det är en vacker hund med gammal och klok blick. Hon är helt lös och har inte ens på sig ett halsband. Hunden är ingen mindre än Movi. Hon viftar på svansen och möter oss på vägen utanför vårt hus.

Jag och Sebastian står och gapar. Vi hade ju låst in hundarna innan vi åkte. Om Movi är ute, vart är Myra? Vi tittar upp mot stugan och ser två kelpieöron i fönstret. Jag går upp till stugan tillsammans med Movi, låser upp dörren och börjar genast kontrollera fönster och altandörr. Allt är stängt med hasp. För mig är det rena gåtan hur Movi tog sig ut. Medans jag står där och får en bild av hur Movi som ett spöke gått rakt genom väggen hör ju hur hon slafsar i sig massa vatten i köket. Vem vet hur länge hon varit ute och vart hon har varit.

Sebastian kommer upp och jag redogör för honom hur jag kontrollerat stugan och att jag inte får ihop hur Movi tog sig ut. Det konstiga är också att en hund var ute medans den andra är kvar inne. Sebastian föreslår att vi lämnar hundarna igen och väntar för att se hur Movi gjorde. Jag får en idé, jag visar Sebastian hur jag låste dörren. Att den var lite svår att låsa men att jag iallafall kollat handtaget och tyckt att den var låst. Då sa Sebastian att där har vi lösningen. Om jag inte lyft upp dörren då jag låste blev den inte helt låst. En vecka har vi nu bott i denna stuga och jag har aldrig förstått att jag inte låst dörren då jag gått hemifrån.

Movi har alltså tryck upp dörren inifrån och gått ut. Sen har dörren stått öppen en viss tid, kort eller lång, innan den blåst igen. Jag kom hem och låste upp med nyckel eftersom låskolven fortfarande var lite ute visste jag inte att den egentligen var olåst.

Att Myra valt att stanna inte trots att Movi rymde var ju helt fantastiskt. Så även att Movi kom tillbaka precis när vi cyklade upp vid vår infart. Movi rymde så klart för att hon ville leta efter oss. Jag undrar vilka stigar hon vandrat på och vilka människor hon mött. Tröttare och mer nöjd en vanligt har hon varit denna kväll. Jag gissar att hon var ute ganska länge på sitt egna äventyr.

måndag 10 juli 2017

På upptäcksfärd

Till kvällen bjöd jag med hundarna på en cykeltur. Jag har en karta på kylen som jag tittar på ibland, där hittar jag nya vägar som jag vill upptäcka. Idag valde jag den som går till Nylingstorp och sjön Stora Nylingen.

Myra var snabb att hoppa in i kärran Svansen när jag plockade fram den ur förrådet. Hon vill inte missa en cykeltur. Movi var inte lika pigg på att hoppa in eftersom Myra redan var där men hon fick också åka med.