onsdag 27 maj 2015

Movi fortsätter att överraska

Idag hade vi avslutning på rallylydnadskursen och alla som gått kursen fick tävla. Det var även personer och hundar från andra klubbar och kurser som hållits i närheten som deltog.

Jag och Movi tävlade för första gången i fortsättningsklass. Det var fyra ekipage till som tävlade i vår klass, resten valde att tävla i nybörjarklassen.

Jag som sällan blir nervös inför tävlingar blev lätt nervös precis när vi skulle in på banan. Jag fick då hjärnsläpp och gick in på banan medans jag stoppade ner kopplet i fickan. Tur att det inte var en riktig tävling för annars hade jag blivit diskvalificerad. Jag kom på mig själv, tittade upp på domaren, och sade med pondus att jag börjar om och att detta inte hänt.

Jag vände om och stoppade ner kopplet ordentligt i fickan. Så gick jag och Movi in på banan och gjorde en toppenfin runda. Vi gjorde en felfri snurr under gång, som vi tränat på utan godis in i sista stund och vi passerade åttans frestelser utan problem. Jag lyckades också höja tempot lite, något jag fått avdrag på innan och det gjorde så att Movi blev mer allert.

Vi fick 98 poäng på denna runda och kom därmed etta i vår klass. Jag blev så glad så att jag hoppade när jag fick resultatet. På protokollet hade domaten skrivit att Movi är en riktig rallyhund. Jag är beredd att hålla med, jag kan verkligen lita på att hon tar sig igenom en tävling med godkända resultat så länge vi har övat på momenten och jag visar rätt.

Efteråt skrattade jag tillsammans med min kursledare Marie-Louice över att jag varit så bestämd under omtaget i början av banan. Det hade så klart inte gått att tala om för dommaren vad som räknas eller ej på en riktig tävling men är det träning så är det och jag hade ju redan bestämt att jag och Movi skulle vinna.

söndag 24 maj 2015

Slösöndag

Imorse när jag var ute med Movi i parken kännde jag att jag ville stanna tiden. En ljummen försommardag när grönskan är som vackrast. Och så söndag på det. Det kan omöjligt bli bättre.

Dock kunde jag inte stanna tiden men jag kunde välja att använda tiden på bästa sätt. Det gjorde jag genom att äta långfrukost i bersån på innergården och prata med grannarna och Sebastian. Efter frukost tog vi en fika direkt med the och tårta som blivit över från kalaset igår.

När dagen blivit eftermiddag och lite till var jag redo att ta mig för en annan uppgift. Jag, Sebastian och grannarna tog då en cykeltur till Styrstad keramik där vi fikade lite till.

Movi följde med i sin kärra och fick som vanligt springa en bit på grusvägen. När vi kom hem mötte katten Modesty upp oss och Movi lånade ut sin kärra Svansen till henne.

lördag 23 maj 2015

Canine race och namngivningsfest

Igår efter att jag sprungit med Movi i skogen tänkte jag att det skulle vara kul att testa springa med de två kelpies som jag nyss lärt känna. Jag frågade Sara om jag och Sebastian fick låna dem och det fick vi. Smidigt nog bor hon och hundarna på vägen till skogen från oss.

Sara hade förberett med att vätska hundarna och sätta på selar när vi kom. Vi tog över kopplena och drog till skogs. Oj vad det bar undan över rötterna. Dunder som är yngst fick en jäkla fart om han hamnade efter Vajlo så jag såg till att ligga före med honom. 

Vi sprang på cykelstigar, ridstigar och lite på milspåret. Jag hamnar alltid vid fältet där jag ser ut över Kårtorp och då tänker jag att jag är så långt bort att jag borde vända om. Varje gång jag tror jag vänder om kommer jag sedan ut så  att jag ser fältet igen. Så blev det även denna gång. 

Vi virrade runt några varv där på andra sidan Vrinneviskogen. Sedan kom vi på rätt kurs och sprang rakt genom skogen över klippor och blåbärsris. När vi sprang mitt bland risen blev hundarna lugnare. Jag tänker att de fick kämpa mer och det var inte självklart för dem vartåt vi skulle springa. 

Jag var lite orolig ett tag att vi inte skulle hinna hem till Eides namngivningsfest. Med hundarnas kraft som stöd upp för backarna gick det dock bra att springa den sista biten tillbaka. Det roliga med canine race är att det alltid finns ett energiknippe framför en som peppar en att springa vidare när en själv är trött.

Vi kom till namnfesten nyduschade och med röda kinder och fick ta del av den vackra serotonin under hängalmen på vår fina innergård. Hundarna fick komma hem till sig och inta viloläge.

fredag 15 maj 2015

På dejt med Red Dog

För några månader sedan såg jag filmen Red Dog med en kelpie i huvudrollen. Den hunden påminde så om Movi i ansiktsuttrycket och jag blev nyfiken på rasen.

På tävlingar har jag förmånen att träffa andra hundar och människor. Jag passade på att prata med några kelpiemänniskor jag träffade och hälsa på några hundar. Kelpieägaren Sara gav mig sitt nummer så att vi skulle kunna höras igen.

Så kom då dagen då jag äntligen skulle få gå på dejt med Red Dog. Sebastian och Movi följde med när jag mötte upp Sara, hennes kille och de två kelpiesarna i Vrinneviskogen.

Jag och Sebastian fick turas om att gå med Vajlo som var äldst av de två hanarna. Jag körde några rallylydnadsmoment, vi promenerade,  sprang och hoppade upp på stenar. Han flirtade med mig när han ville ha godis, precis som Movi gör, då han gick länge vid min sida och tittade på mig.

Vajlo var en härlig och lyhörd hund med mycket fart. Lilla Dunder var också en trevlig kille som var mycket lyhörd på sin matte.

Movi hade inget problem med det nya sällskapet eftersom hon slapp hälsa. Dunder passade på att passera henne precis vid hennes sida några gånger och Vajlo snodde åt sig några sniff där bak men annars gick de två nya vännerna lätt att styra bort från tanten.

Efter promenad och ett par timmars prat om hundar skiljdes vi åt. Sara och Vajlo har precis som vi en godkänd tävling kvar i nybörjarklassen innan de går vidare till fortsättningsklass i rallylydnad så jag och Movi kommer att träffa våra nya vallarkompisar igen för att träna tillsammans.

söndag 10 maj 2015

Cykla till dundret av åska

Söndagens cykling blev nästan fem mil. Jag drog kärran Svansen med Movi drygt halva turen. Varje backe är tung och seg. När jag tänkte på hur otroligt mycket träning jag fick av min tjugo kilo tunga last fick jag energi att fortsätta en backe till.

Denna dag var betydligt mycket mer molnig än dagen innan men dock helt vindstilla. Vi fick några skurar regn över och. En såg vi komma som ett band över viken precis när vi skulle göra upp eld. Tur att Sas hade med sig en regnponcho som vi kunde skydda det stackars virke vi lyckas samla ihop med, annars hade vi fått äta kalla korvar till lunch.

En annan rejäl skur fick vi över oss när vi hade ungefär en mil kvar hem. Då var det bara att cykla på i ösregnet och känna hur benen blev dyblöta. Hade jag tänkt på att det skulle regna när jag gav mig ut hade jag nog inte varit så sugen. När jag trampade mig fram över forsen på vägarna och dundret av åska i horisonten tyckte jag dock att det var både spännande och mysigt. Inte minst då jag visste att jag var på väg tillbaka till stugan.

Träningshelg inför semestern

Denna helg hade jag, Sofie, Sebastian och Sas bokat in för att börja vår hårdträning inför cykelsemestern. Vi packade cyklar och resdon till hundarna, mat och grillgrejer samt friluftskläder och drog iväg till Sas stuga på Vikbolandet.

Äventyret drog igång med en rivstart då hundarna rök ihop och jag och Sas fick åka med den minsta till djurakuten i Linköping. När hunden setts till av veterinär och oron lagt sig åkte vi tillbaka till stugan. Där möttes vi av en sparkande brasa och ett dukat bord. Helgfriden hade äntligen börjat.

På lördagen vaknade vi till en solig försommardag som gjord för cykling. Vi åt frukost ute och planerade en cirka fyra mil lång cykeltur. Vad vi inte såg på kartan, som vi blev varse om senare var att vyrka fem kilometer av de totalt förtio gick genom en ganska otillgänglig skog. Det var en vandringsled istället för en cylelled vi hittat.

Väl framme vid skogen var det ingen som bangade för äventyr. Vi plockade ur hundarna ur sina olika färdmedel och traskade alla till fots släpandes på cyklarna och Movis kärra Svansen. Det gick upp och ner över över kvistar, leriga stigar och kalhyggen. Vandrinsleden var otroligt dåligt underhållen och är det svårt att gå till fots är det ännu svårare med cyklar, kärra och packning.

Så småningom kom vi till slut ut från skogen och jag fällde upp kärran Svansen och skulle just montera fast den på min cykel då Movi ramlade in i den. Hon var helt slut efter promenaden i skogen samt att hon fått springa en bit innan så att hon inte kunde vänta på klartecken innan hon hoppade in. Movi älskar verkligen sin kärra.

Efter skogsturen och ytterligare en nit cykling blev det äntligen fikapaus. Vi stannade på klipporna vid en sjö. Jag, Sebastian och Sas passade på att ta ettuppfriskande dopp. Jag fick verkligen sommarkälslor och passade på att sola en stund på klipporna innan jag klädde på mig igen.

De sista milen var det ren cykling på små fina asfalterade vägar. Sebastian fick dra Svansen med Movi i efter fikat så jag kunde dra på i backarna. Så många fina torp vi åkte förbi och så många fina trädgårdar. Jag blev sjuk av längtan att ha ett eget landställe.

söndag 3 maj 2015

Andra tävlingen

Efter en så god start som i fredags var jag i gott mod när jag och Movi åkte till vår andra tävling i rallylydnad. Jag hade inget annat i sikte än att ta hem det sista poänget och vinna.

Jag och Movi värmde upp i god tid innan vår start. Precis som sist kändes hon lite seg. Dock höll segheten i lite även då vi gick vår bana. Movi var duktig och gjortde momenten rätt men hon var sen med att sätta sig vid ett par tillfällen.

Någon vinst tog vi inte hem men vi fick dock 92 poäng för vår insats så vi kämpade på bra. Vi fick fina kommentarer och blev också påminda om det jag redan visste, att vi gick lite väl långsamt.

Nu sitter jag på en stol i solen. Jag och Movi har gjort vår första insats som funktionärer i mästarklassen. Movi kunde sitta still i dryga minuten innan hon tröttnade och lade sig ner.

Jag kommer att åka nöjd härifrån. Jag är nöjd med de poäng vi fick ihop, trots att det inte kändes helt bra. Jag har också fått se många fina hundar och pratar med trevliga människor.

fredag 1 maj 2015

Första officiella tävlingen i rallylydnad

Idag körde jag och Movi iväg till Söderköpings brukshundsklubb för att tävla i nybörjarklass i rallylydnad. Det var lite extra spännande eftersom det var vår första officiella tävling. Vi har tävlat två gånger tidigare men det har bara varit på klubben och dessa resultat räknas inte. Movi och jag behöver tre godkända tävlingar för att få flyttas upp i fortsättningsklass. Min känsla innan jag åkte var att det kan gå hur som helst. Den känslan är svår att ha fel i.

När vi värmde upp innan banvandringen var Movi ganska seg. Hon åkte ner med nosen i backen några gånger och jag fick mata på med godis för att få henne att snäva in svängarna. Sebastian var med som stöd och fotograf och höll Movi under banbandringen. Det är då dommaren går igenom den bana vi ska tävla i och vi tävlande får tillfälle att gå banan utan hund.

Det var en snäll bana utan några tempoväxlingar att hålla reda på. Jag kände mig trygg och hoppfull under banvandringen. Vi tittade sedan på de första som startade, bland annat en aussie och en kelpie. Sedan ställde jag mig redo tillsammans med Movi. Jag gjorde några övningar för att åter väcka hennes uppmärksamhet och matade på med godis. Vid dethär laget hade hon vaknat till, och kanske förstått situationen, så hon hade väldigt fin kontakt med mig.

Innan domaren välkomnade oss in på banan belönade jag denna fina kontakt med godis en sista gång. Jag och Movi tränar mycket med godis då detta är hennes drivmedel. När hon följer mig under en hel bana är det för att hon vet att det inom sinom tid kommer att komma få något gott i munnen.

Vi välkomnades in och gjorde vårat första sitt vid startskylten. Redan där kändes det bra att vara på banan och jag var trygg med Movi. Vid varje skylt visade jag henne tydligt momenten och jag pratade hela tiden uppmuntrande med henne för att hon skulle behålla den fina kontakten.

Vi gick de fjorton skyltarna i långsam takt med stor noggrannhet. Är det något jag kan bli bättre på är det att öka tempot. Det har mina tränare i fortsättningsklassen sagt. Kanske att Movi kan bli lite mer alert då, och framförallt så riskerar vi inte att hon hamnar några steg före mig. Dock går jag långsamt, och kanske lite extra långsamt på tävlingar, för att jag vill behålla lugnet och noggrannheten. 

Efter tävlingen började den långa väntan på resultaten och prisutdelningen. Jag och min medtävlande, Therese, tog våra hundar på en promenad ut på landet. Sebastian åkte hem tillsammans med Thereses pappa och det var nog höjdpunkten på hans dag. De pratade fotboll hela vägen hem.

Prisutdelningen var för mig det mest spännande. Jag har inte vett nog att bli speciellt nervös under tävlingar. Det kanske beror på att jag spelat så mycket teater och älskar att vara på scen. Det kan också bero på att jag litar på mitt och Movis samspel. Vi gör så gått vi kan och går något fel kan vi inte göra något åt det i stunden. Under prisutdelningen kan dock allt hända. Det kan finnas flera som presterat bättre än oss och det kan finnas dem som presterat sänre. Jag har ingen aning. Det pirrar lätt i magen och jag är fylld av förväntan.

Namnen på de tävlande ropades upp. De som inte klarade godkänt fick hämta sina pris först. Sedan ropades de som fått 70 poäng och uppåt ut i stigande ordning. Jag satt på helspänn och bara väntade på att inte få höra mitt eget namn förrän på slutet. Det var cirka 25 tävlande så det var många namn som ropades upp. "Det är tre stycken fått 99 poäng", fick jag höra. Lite hoppades jag att jag inte skulle få höra mitt namn där heller. Men så kom det.

Jag och Movi fick 99 poäng av 100. Som jag tänkt så gick det verkligen hursomhelst. Det var vår första officiella tävling och jag är väldigt nöjd. Tyvärr,  ska jag väl säga, så kan det ju inte gå så mycket bättre. Denna gång var det en hyfsat lätt bana där jag som rallyförare kunde guida Movi tydligt genom banan. Sänker jag förväntningarna inför nästa tävling som är redan på söndag så kommer nog jag och Movi att få en toppendag även där.