Idag har vi mätt och vägt Myra. Hon är 43 cm hög och väger 12.7 kg.
lördag 29 oktober 2016
Stygga kusinen
Jag kallar Murphy stygga kusinen. Men han är egentligen inte stygg utan mest rädd. När Myra träffade Murphy första gången var hon blått en valp på dryga tre månader. Då kunde de vara max fem meter ifrån varandra innan de började skälla på varandra hysteriskt. Det är alltid Murphy som börjar skälla av rädsla och för att han inte riktigt vet hur han ska umgås med andra hundar. Myra är inte rädd, hon tycker att det är spännande och så gillar hon att skälla.
Nu tre månader senare fick kusinerna träffas igen. Jag kallar dem kusiner då Murphys matte är min syster. Vi gick en promenad på fem kilometer. När de träffades utanför bilen och vi började gå var de helt hysteriska. Efter en stund kunde vi gå hyfsat nära varandra utan att hundarna skällde. Vi upptäckte att det var bäst att Myra gick framför Murphy så att han hade koll på henne. När de gick så kunde Murphy till och med våga sig fram och lukta i Myras bak ett par gånger utan att nafsa efter henne. Men om Myra vände sig om med huvudet mot Murphy blev det läskigt och då skulle han skälla.
Efter en stund kunde hundarna gå bredvid varandra och Murphy tryckte sig nästan in mot Myra så att de gick som ett par draghundar som körde tvåspann. Vid ett par tillfällen när vi stannade tillnisade de på varandra, Myras öron åkte bak och hon slickade Murphy på nosen för att visa sig liten. Så fortsatte vi igen innan det blev för mysigt så att Murphy skulle tappa modet igen.
Movi som har skapat sig en relation med både Murphy och Myra, den förstnämnda genom att spöa upp honom några gånger, gick i lugn och ro vid sidan av och lät de små sköta sitt.
Foto Sebastian Estay och Charlotte Rylander
torsdag 27 oktober 2016
Inte bara en ledarhund
Dino är inte bara en ledarhund. Han är en fantastisk fin kollega till alla i arbetsgruppen. Under mötet hörs ibland njutbara suckar eller djupa snarkningar. Då åker munnarna upp på arbetslaget. På rasten går Dino runt i rummet och hälsar på alla och ser om han kan få några klappar bakom örat. Sitter en kollega och skakar på huvudet under våra ivriga diskussioner är det inte för att hon inte håller med utan för att hon flirtar med Dino som ligger under bordet och viftar på svansen. Dino bidrar till lugn och glädje i arbetsgruppen. När han får på sig sin sele är han åter en ledarhund och då får hans kollegor vänta med att prata med honom. För Dinos matte är han så klart mer än en ledarhund och kollega, han är även en vän och familjemedlem.
onsdag 26 oktober 2016
Det går framåt
Myra och jag fortsätter med våra små träningspass, mest för att det är kul, inte för att vi har någon stress att börja tävla inom snar framtid. Jag har nu två likadana kampleksaker som Myra tycker lika mycket om. Hon får kampa med den ena, sen håller jag fram den andra framför henne och hon byter självmant medan jag säger "ta den". Det är faktiskt roligt att se hur duktig Myra är på att byta mellan de två leksakerna när jag vill att hon byter. Förut har det varit svårt att få Myra att komma med en leksak. Nu när vi upprepat ordet "ta den" förstår hon att gripa saken bättre, sen är det bara för mig att vända mig om och springa bortåt. Då får vi fler lyckade försök med att Myra följer efter mig med leksaken i munnen. Som belöning får hon leka med den leksak jag har i handen. En liten bit på vägen har vi kommit mot att Myra ska kunna apportera saker. Tänk vad bra det går bara en hittar rätt metoder för inlärning.
Pallen går som vanligt framåt. Myra ställer framtassarna på den självmant. Förut har hon tagit ett eller två steg och sen blivit belönad med godis. Nu när hon förstått övningen ställer jag lite högre krav på henne och då kommer det, en tre fyra snabba och snygga steg klämmer hon fram åt gången. Jag belönar med både röst och godis. Så tittar hon på mig igen, går några steg till och får sin belöning. Myra testar att gå åt båda hållen och får lika mycket belöning oavsett höger eller vänster. Jag som tränat rallylydnad med Movi har lärt mig hur viktigt det är att träna båda sidor. Att bara träna på vänster sida är lika monotont som att jobba heldagar i en kassa där alla varor alltid kommer från ett håll. Jag tänker att precis som att människor behöver variation så behöver hunden det. Tränar den även på höger sida blir den inte lika stel.
Efter våra få minuters träning är Myra nöjd och lugn. Sen går hon och lägger sig på soffan och tar kvällen i väntan på sista promenaden. Jag som älskar att träna när det går som bäst hade gärna upprepat dessa övningar flera flera gånger men jag vet att några minuter räcker för valpen. Och visst ska en sluta när det går bra. Då blir det ännu bättre nästa gång.
tisdag 25 oktober 2016
Myra på stan
Att Myra trivs i skogen är kanske ingen förvånad över. Men trivs hon på stan. Jag och Sebastian bor cirka trehundra meter från stadens centrum. Trots det kan jag tyvärr räkna antalet gånger vi gått med Myra på stan på min högra hand. Kanske eventuellt får jag låna något finger från den vänstra handen men bara kanske. Det är alltid mer lockande att gå mot skogen, grönområdena och parkerna. Där trivs både hundarna, jag och Sebastian. Men ibland behöver vi ta svängen till stan, bara för att träna. Idag blev en sån dag. Vi överlevde.
Vi går genom Vasaparken, över Södra promenaden, och sen är vi på stan. Myra har en hög energinivå, vill bara framåt. Hon sänker ner huvudet, lägger öronen längs nacken och drar framåt. Hon infinner sig i positionen mellan Movi och mig. Jag håller Myras koppel tajt, så tajt att det inte finns utrymme för att dra. Så går vi, strukturerat tillsammans genom staden. Myras blick är fixerad framåt. Movis blick är fixerad över Myras rygg på mig. Ibland får jag en blick även av Myra, då stannar vi till och jag bjuder hundarna på godis. Myra är trots sin koncentration framåt väldigt följsam. Stannar jag så stannar hon, inget drag i kopplet förrän vi fortsätter.
Vi går genom en liten central park. Movi finner ro att göra ifrån sig. Myra är upptagen med alla nya dofter och av vattendraget som byggts till de lekande laxarna. Vi fortsätter sedan mot Östra promenaden. En bra bit innan varje vägkant stannar Myra och tittar på mig, jag behöver inte längre säga åt henne att stanna. Efter min signal fortsätter vi med full kraft, Myra med blicken framåt, Movi med blicken på mig.
Väl vid Östra promenaden dundrar bilarna förbi. Myras drag i kopplet blir starkare. Jag släpper på ordningen Movi, Myra, jag. Orkar inte hålla handen och armen fixerad så längre. Myra sluter upp mot en husvägg och fortsätter framåt bredvid väggen. Bilarna dundrar förbi och Myra drar framåt längs väggen. Jag stannar och låter Myra passivitetsträna i denna tuffa miljö. Kopplet blir slakt, Myra står helt still och tittar på mig. Lugn och stilla, inga tecken på att något är jobbigt. Jag står kvar. Myra sätter sig, fortsätter vänta. Sen fortsätter vi. Kampen framåt tar vid.
Efter en stund svänger vi åter in i Vasaparken. Denna välbekanta park. Bakom parken fortsätter stadens ljud av skrikande bilar. I parken är det tyst. Tyst och lugnt och Myras koppel blir slakare. Hennes öron reser sig. Hon kan äntligen kissa och går nöjt hemåt med målmedvetna steg. Staden är ingen hit men vi överlever den.
måndag 24 oktober 2016
Myra sex månader idag
Idag fyller Myra sex månader. Hon är inte längre en liten näpen valp utan en stilig unghund. Här kommer några bilder på Myra.
Australian mates Friska Myra
Foto Sebastian Estay
söndag 23 oktober 2016
Myras nya förälskelse
Vi trotsade regnet och åkte till brukshundsklubben för att titta på lydnadstävlingarna. Eftersom både jag och hundarna var rätt sega på morgonen missade vi det mesta men fick iallafall se två ekipage tävla. Det var bra träning för Myra att sitta på bänken och titta på när andra hundar rörde sig på planen.
Movi fick sitta i bilen när Myra och jag passivitetstränade. Efteråt tog vi en promenad i skogen. På vägen in i skogen försökte Myra få igång Movi för lek. Movi blev lite sur på Myra så till slut jagade hon Myra till Myras stora lycka. Hellre en sur Movi som ser mig än en Movi som ignorerar mig säger Myra.
Det var faktiskt fint bland alla gula löv i skogen. Marken var bitvis helt gyllene. Denna tid på året är magisk, trots att det är regnigt och grått så lyser skogen.
Jag köpte idag en ny leksak till Myra, "illern". Hon älskar nya leksaker men illern är speciell, den spanade hon in för en månad sen när jag var på affären för att köpa en annan sak. Hon tog illern, jag hängde tillbaka den, hon tog den osv. Idag åkte jag till slut och köpte den till Myras lycka. Förälskelsen väcktes från första stund, efter att Myra ätit lekte hon med illern tills hon somnade på den.
Jag köpte också en till kampleksak så att vi har två likadana att träna med då vi ska träna "hämta". Jag testade att leka med båda dessa leksaker, den nya och den gamla så att jag hade dem i varsin hand och fick Myra att byta mellan de olika leksakerna så hon lär sig att det lönar sig att komma med leksaken till mig och släppa den. Dock märkte Myra ganska snabbt vilken av de identiska leksakerna som var ny, sen ville hon bara hoppa efter den och inte ha den andra. Hon är rolig Myra, tänk att allt som är nytt är så kul. Jag får väl kasta in båda i tvättmaskinen så att de luktar lika när vi tränar igen.
lördag 22 oktober 2016
Hemmagym och arabiskt fika
Idag har varit en regnig seg lördag. Himlen har konstant varit grå och det har fallit regn varje gång jag tittat ut genom fönstret. Dagen spenderade jag mestadels på soffan, gosades med hundarna eller lyssnandes på radiodokumentärer. Jag och Sebastian tog med hundarna på en blöt promenad i skogen mitt på dagen, det var skönt att komma ut och lika skönt att komma in igen.
Framåt sen eftermiddag bestämde jag mig för att vakna upp ur min dvala. Myra hade kommit in i andra andningen i sin passivitet och låg nu och sov med Sebastian på sängen. Jag fick sällskap av Movi i vardagsrummet när jag tände upp lampor och satte på träningsmusik. Nu skulle hemmagymmet dras fram. Jag är så otroligt nöjd över att ha några enkla redskap som jag kan dra fram för att träna hemma. Jag vet att jag aldrig skulle ta mig till gymmet en lördag, ingen annan dag i veckan heller för den delen, och det är så mycket lättare att resa sig ur soffan för att träna hemma än att ta sig någonstans, iallafall för mig. Har jag bara bytt om och värmt upp lite så är själva träningen väldigt skön, jag slipper transportera mig någonstans och får träna det jag tycker är kul. Något komplett och väldigt uttänkt program blir det inte men all träning är på plus.
Jag värmde upp genom att hoppa och sprattla mig igenom ett par låtar. Sebastian Sas som bor mitt emot skulle säkert skratta om han såg mig men idag tränade jag framför tomma grannfönster. Femtio minuter senare när jag dragit i lite gummiband, svängt med lite kettlebells och gjort några övningar på bollen och yogamattan var jag väldigt nöjd. Att röra på kroppen till musik piggar verkligen upp en regnig dag som denna.
Efter duschen var det dags att gå, jag hade blivit bjuden hem till Rolah på fika. Hos Rolah blev det arabiska kakor, frukt och en trevlig pratstund med henne och hennes familj. Den trevliga atmosfären, skrattet och smaken av rosenvatten i kakan piggade även de upp en regnig söndag som denna.
fredag 21 oktober 2016
Trött publik
Jag och Sebastian tittade på träningsprogrammet Svett och etikett till fredagspizzan. Jag kände hur det värkte i kroppen efter att ha sprungit runt och städat och lagat mat under kvällen. Medan Sebastian vispade grädde till efterrättspajen passade jag på att umgås lite med kettlebellsen och pilatesbollen. Jag blev liksom lite inspirerad av Kalle att röra mig lite, dock bara några minuter. All träning är på plus säger ändå Kalle. Hundarna fick vara min publik när jag tränade. De var underbart söta men var inte så duktiga på att peppa mig för de höll på att somna hela tiden.
Sällskap i parken
Ibland får jag sällskap i parken av min jobbarkompis dotter. Vi tycker att Myra är rolig och busig och att Movi är väldigt snäll. Vi tränar lite tillsammans med hundarna. Det är bra med en vän som tycker om att följa med på hundpromenad.
Vi skulle hem och baka en likadan äppelpaj som jag bjöd på förra helgen. Jag och hundarna hjälpte henne att palla äpplen hos grannen. Det gäller att ta vara på fallfrukten känner jag.
Sök högt och lågt
Ibland kör vi godissök i vardagsrummet här hemma. Då far båda hundarna runt och letar efter godis som är utlagt på olika ställen, på soffor, under soffor och mattor, på fönsterbräde, stolar, i bokhyllan med mera.
Nu på morgonen passade jag på att låta Myra köra godissök själv då Movi gått och lagt sig med Sebastian. Jag gjorde precis lika högt och lågt som jag brukar. I vanliga fall är det Movi som tar de svåraste då hon är van vid dessa ställen. Nu fick Myra fara runt med sin nos helt på egen hand. Och jisses vad nosen arbetade. Hon var verkligen systematisk och det märktes när hon fick vittring på en godbit. Då pekade nosen rakt ut och hon arbetade för att hitta godbitens exakta plats. Detta är verkligen ett trevligt skådespel att titta på från frukostsoffan.
Myra var duktig på att på egen hand avsluta söket. När hon hittat alla utom en godbit började hon leka med bollen istället. Movi brukar oftast gå runt och söka långt efter allt är hittat.
torsdag 20 oktober 2016
Friska Myra Friska Tänder
Friska Myra borstar sina tänder varje kväll. Friska tänder är viktigt enligt husse och matte. Myra vill egentligen bara gå och lägga sig men hon står ut tills husse och matte gnuggat klart. Detta har hon tränat på sen hon var bäbisvalp. I början for hon med huvudet åt alla håll och ville inte bli fasthållen, kelpievalp som hon var. Sen har husse och matte vänligt men bestämt tränat hantering och beröring av tänder korta stunder varje dag. Det tog inte många dagar innan Myra lät husse och matte röra hennes tänder.
Draghunden Myra
Idag åkte vi till Vrinneviskogen för en promenad. Jag och hundarna lyckades få med oss Sebastian som annars bara sitter inne och pluggar. Hösten är inne på sin sprakande gula period. Jag ville ta massa bra bilder men skymningen hade redan kommit när vi kom ut. Istället blev det en bild som ser ut som en impressionistisk målning av Monet. Inte dumt det heller.
Igår när jag sprang i samma skog tänkte jag bara på mina hundar, på tanten som är för gammal och seg för att följa med och på valpen som är för ung. Jag och Sebastian har tänkt att vi ska vänta tills Myra fyller ett år innan vi tar med henne på en riktig springtur. Det är inte förrän då hon kommer att få gå långpromenader som en mil heller. Jag har längtat ända sedan Myra var bäbisvalp till den dagen.
Jag tror att Myra kommer att bli en riktigt bra draghund och fantastiskt löparkompis. Redan nu, sex månader gammal, drar hon som en toka i kopplet större delen av promenaden. När jag jobbar aktivt med henne så att hon ska gå fint vid sidan gör hon det hyfsat långa stunder men det kan jag inte göra en hel promenad. Idag när vi gick tre och en halv kilometer drog Myra rejält första biten, blev sedan lite lugnare för att fortsätta dra när hon kände att vi var på väg tillbaka.
Jag tänker att detta ger sig efter ett tag, när Myra blivit mognare och bara jag fortsätter att gå fint med henne delar av promenaderna. Men som sagt, draget ska hon absolut få utveckla i rätt forum när hon blivit större. Jag som vuxit upp med stora grönlandshundar som dragit runt på mig i skidspår och på skogsstigar är ju rätt van med hundar som alltid ska vara först och alltid ha bråttom fram. Att sen kelpievalpen Myra nästan är lika stark som våra grönlandshundar var är en annan sak. På tal om det måste jag boka in en tid hos min massör snart för att massera mina ömma axlar. Det är väl behövligt inte minst efter idag.
onsdag 19 oktober 2016
Hungern är en bra krydda
Efter att ha rastat hundarna gick jag upp till Vrinneviskogen och sprang fem kilometer. Halvvägs kom jag på att jag var jätte hungrig så sista halvan tillbaka tänkte jag bara på mat. Hungern fick mina steg att bli lite snabbare.
Ingen mat stod på bordet när jag kom så det var bara att stoppa i sig några nötter och börja laga. Sebastian gjorde en god sallad med väl balanserad dressing. Denna middag blev det bästa jag ätit på länge. Hungern är sannerligen en bra krydda.
Oftast när jag och Sebastian äter vid sjutiden brukar Myra busa runt här hemma och ha svårt att komma till ro. Jag sitter på helspänn när jag äter då jag vet att det kan vara ett tecken på att hon behöver gå ut. Efter att jag varit ute senast har hon ätit kvällsmat, lekt och vilat lite, så det trycker på trots att det bara gått ett par timmar.
När jag kastat i mig den sista tuggan tog jag ut Myra och helt rätt var hon snabbt att kissa när vi kom ut på gräset. Jag och Sebastian måste verkligen lära oss att rasta Myra innan maten så att vi kan äta i lugn och ro. Efter denna snabba kiss kom Myra mycket lättare till ro. Öronen hängde på halvstång från att ha stått rakt upp fulla av bus.
Då jag kommit hem från springturen hade jag satt på bastun i källaren och efter maten var den lagom varm att hoppa in i tillsammans med Sofia som var min bastukompis för kvällen. Under ett par timmar tillät vi oss att glömma tid och rum och bara gå mellan den varma bastun och den kalla duschen. Så avslappnad som kroppen blir efter att ha bastat är svårt att nå på annat sätt.
Det sista jag gjorde denna sköna och roliga helkväll var att träna Myra några minuter på pilatesbollen. Det är något som både hon och jag tycker är kul och som gör hennes kropp gott. Movi får så klart också vara med på ett hörn och få godis när vi tränar.
Nu väntar en god natts sömn och jag ser fram emot att krypa ner i sängen tillsammans med mina ulliga vänner. Hade jag haft kelpieöron hade de stått på halvstång nu.
tisdag 18 oktober 2016
Nyutexaminerad valp
Ikväll var sista gången på valpkursen. Våra tränare hade ställt upp en bana där vi skulle gå runt och utföra olika moment. Det var belöningsträning, träning i hantering, följsamhet, passivitet, sitt stanna kvar och hundmöten. Vid varje station fanns en instruktör som tittade och gav feedback.
Myra skötte sig utomordentligt bra under hela banan. Vid varje moment ville hon hälsa på instruktören men hon hittade snabbt tillbaka till fokus med mig när jag lockade på henne. Passivitetsövningen var den som överraskade mig mest. Jag trodde Myra skulle fara runt som en vante när jag satte mig på bänken i en minut och bara ignorerade henne. Hon började med att undersöka vad som hände omkring oss, sen hoppade hon på mig ett par gånger för att se min reaktion som blev noll. Eter det gick hon fram och undersökte instruktören. När hon konstaterat att inget händer ställde hon sig med ryggen mot mig och helt lugnt och stilla bara tittade ut över planen där de andra tränade. Jag var så nöjd med hennes reaktion att hon blev passiv efter att ha undersökt lite.
När alla gått banan avslutade vi med fika och diplomutdelning. Den nyutexamerade valpen kunde inte själv hämt ut diplomet så det var jag som skakade hand med instruktörerna. På detta fick Movi som väntat i bilen äntligen vara med och få lite uppmärksamhet medan alla valpar väntade i bilen. Movi scharmade flera av valpträningskompisarna och blev rejält bortskämd med godis. Helt rätt tycker jag, äldre hundar ska skämmas bort.
Idag kom även min klubbjacka som jag ska ha när jag planerar och hjälper till på rallytävlingar. Jag invigde jackan med min nyutexamerade valp och med Movi.
Kontorsråttan
Myra trivs på jobbet. Timmen då hon får vara ute hos de äldre är den bästa på hela dagen. Att vara på Lucdys kontor kan bli lite tråkigt ibland men då är det bra att Myra hittar metoder att roa sig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)