Snökristallerna glittrade i ljuset av den stjärnklara himlen. Isen låg hård och blank över Stora Gryten. Vintern hade kommit till Bränntorp dan före dopparedan. Jag och Sebastian var så glada över att väderleksrapporten som vi uppdaterat oss på varje dag visat flera grader för varmt. Vi värmde upp den kalla råa stugan inför jul och inför att familjen skulle komma på besök och såg framför oss en jul full med friluftsliv och skridskoåkande.
Dagen efter vaknade vi till plusgradernas förbannade slaskvinter med isiga hala gator och vatten på isen. En skridskotur hann vi med på en blaskig sjö innan mamma kom och vi smakade på sillen. Brasan brann så härligt i stugan så rugget där ute störde oss ej.
Julafton kom och med den fler familjemedlemmar. Sofie, Mathias och hunden Murphy och julen firades som den bör med massa mat, paket och nötter. Brasan värmde våra hjärtan och skratten klingade i taket.
Under en halvdåkuglig film Sofie och Mathias tog med sig Murphy för att lägga sig i gäststugan. Elen hade slagit av där nere och ville inte bli fixad så de fick krypa ner i sovsäckarna i en cirka åtta grader varm stuga. Som att sova i tält. Jag erbjöd dem att sova inne hos oss men de valde äventyret. Lika bra det för när Sebastian skulle lägga in en sista gång i kaminen upptäckte han att den gått sönder. En stenplatta i kaminens innertak hade spruckit och hela innertaket hade ramlat ner.
Julen fick ett abrupt slut. Ingen värmande kamin, inget mys i stugan. Vi fick alla krypa långt ner i sovsäcken denna natt. Som tur var hade vi iallafall två fungerande element och två varma hundar.
Morgonen i stugan var inte så farligt kall som jag fasat för. Vi njöt av en god frukost och vinkade sedan av Sofie och Mathias. Mamma stannade några timmar till och behöll Murphy så att vi alla kunde gå en långpromenad i skogen innan vi packade oss hemåt några dagar tidigare än tänkt.
Skogen var grön och fin som vanligt. Där gjorde sig inga missöden med överbelastad el eller trasiga kaminer sig påminda. Efter en stunds vandring bjöd skogen på regn och vi blev alla blöta. Att komma hem efter en två timnars lång promenad till en varm stuga är en sak. Att komma hem till en stuga med cirka tretton graders inbetemperatur är en annan. Helt okej var det. Och det fanns torra kläder i garderoben att byta om till. Men den där extra härliga mysfaktorn som skulle ha infunnut sig om vi hade kunnat lassa in ett par vedträn i kaminen och tänt på, den infann sig inte. Istället lyckades vi värma upp stugan en gead genom att sätta på ugnen och värma på lite Janssons frestelse samt genom att tända några ljus.
Efter att ha diskat i vatten från dunkar, packat och städat rullade vi alla hemåt. Både hundar och människor är oerhört glada över att vara tillbaka i stan igen efter en härlig, blöt och väldigt kort jul.
