Med svansen på cykeln

En vecka kvar till semestern. Jag klagat över att jag ännu inte fått någon riktig sommarkänsla och har saknat detta. Förra året var veckorna innan semestern bland de bästa på hela sommaren. Något av det jag saknat, som det blivit mycket lite av i år är cyklingen. Att glida fram över asfalt och grusvägar när sommarkvällarna är som längst och ljusast är bland de bästa sätten att avnjuta denna årstid på. Avsaknaden av stilla soliga sommarkvällar där regn och blåst har varit präglat många kvällar kan vara en förklaring till varför min racerhybrid blivit stående i källaren de senaste veckorna. En annan förklaring kan vara hunden Movi. För att spendera tid med och aktiveta henne har en promenad eller springtur i skogen kännts mer självkar än cykling.

Den senaste veckan har två lösningar på problemet med den avsaknade cyklingen uppenbarat sig. Missförstå mig nu rätt, jag ser inte långa skogspromenader med Movi som ett problem men med tanke på att cykelsemestern på Gotland närmar sig måste rätt muskler slipa sin uthållighet.

Lösning ett stavas Bråvalla festival som jag besökte i helgen. Det enklaste och snabbaste sättet att ta sig dit var på cykel. När regnet föll då det var dags att cykla de dyga fem kilometrarna till Bråvalla var det bara att ta på sig regnställ och stövlar. Då jag lånat ut min vanliga stadscykel till min kompis trampade jag fram på en treväxlad cykel som är under restaurering och som för tillfället bara har den tredje växeln. Turerna till Bråvalla väckte både mina cykelmuskler och suget att cykla oavsett väder. När kroppen blivit härligt cykelvarm är ett lätt regn bara uppfriskande.

Lösning två heter Burley tail, numer kort och gott Svansen, och är en cykelkärra designad till hunden. Jag och Sebastian har just införskaffat denna för att kunna ta med oss Movi på cykelsemestern. Movi har sprungit bredvid cykeln förut. Hon orkar hyfsat långt och får hon springa lös tycker hon oftast att det är riktigt roligt. Dock behöver takten hållas nere ganska rejält och flera mil om dagen, mestadels på asfalt, som cykelsemestern beräknas bestå av skulle bli för långt.

När vi köpte Svansen var det ännu osäkert huruvida Movi skulle gilla den. Jag fick höra om hundar som avskyr att åka vagn och skäller och gnäller konstant. Vi fick en liten fingervisning av Nina som haft Movi innan oss att hon finner sig i det mesta bara hon får vara med. Orden kändes som att de stämde väl in på Movi så vi slog till på kärran.

Igår fick Movi chans att bekanta sig med kärran både stillastående inne och på en minitur ute. Båda upplevelser till det positiva. Idag trotsade jag och Sebastian det lätta regnet och hoppade på våra cyklar med Movi i Svansen. Jag fick äran att dra de dryga två mil som vi cyklade.

Så hur gick denna premiärlångtur? Jag är glad att säga det, den gick galant. Att cykla med Movi i Svansen är än roligare än att cykla ensam och kärran rullade fint bakom cykeln. Det säger jag nu efter två mil, ge mig gärna utrymme till en nyans av annan åsikt när jag trampar fram mil efter mil på Gotland. Det fina med Movi i Svansen är att hon snällt och fint, med undantag för korta stunder av obesvarat gnäll, ligger i kärran när cykeln är i rullning. Hon hoppar ur och i på kommando och vi kommer alla tre lätt ut på landet utan att vara beroende av buss eller någon annans bil. När vi idag cyklade ett par kilometer på en grusväg fick Movi springa lös bredvid. Eftersom hon suttit i kärran och hade mycket energi att göra av med kunde jag och Sebastian hålla ett normalt tempo för grusväg. Vid slutet av turen stannade vi till vid en åker och Movi fick hoppa ur igen. Vid åkern lekte vi rapport med Movi. Det är bland det roligaste som finns att se hur hon tar sats när hon springer mellan mig och Sebastian. De senaste gångerna har hon lagt på en växel gällande fart och energi vilket är härligt att se.

Vi var tre nöjda varelser som rullade in hemma på innergården. Vatten och något att äta lät sig väl smakas för oss alla. De mörka molnen fortsätter att konkurrera med det blå om plats på himmel. Kvällen är ännu ljus och tre tunga avslappnade kroppar brer ut sig över soffan och golvet här i vardagsrummet. Jag ser redan fram emot morgondagens cykling, även den med inslag av skutt på åkern som doftade så gott av kamomill. 

På spaning efter Västerbron

Tredje dagen av utbildning. Det är tröttsamt att utbilda sig på dagen och semestra på kvällen. Igår besökte jag Lisa kusin med barn i nya huset i Stuvstad. Det var fullt ös hela kvällen med middag, rundvandring i huset och trädgården samt bad hos barnens farmor och farfar. Väldigt kul att träffa Lisa och barnen som jag inte träffat på länge.

Idag besökte jag, relativt spontant, Sanna som är min familjs fritidshusgranne och därmed också min familj. Det var kul att se hur Sanna bor i Stockholm eftersom jag så väl känner till hennes stuga. Lägenheten var mysigt hemtrevlig, ljus och hade mycket fin utsikt. Sanna bjöd på indisk mat frå restaurangen nere på gatan. De goda kryddorna förhöjdes av indisk bakgrundsmusik och en trevlig pratstund.

Eftersom jag sedan tidigare bestämt mig för att gå över Västerbron och det blivit lite av en besatthet denna resa bestämde jag mig för att ta denna på vägen hem. Jag befann mig i Hammarby Sjöstad som var på rätt sida av stan för att den tilltänkta bron skulle passeras så det var bara att börja traska. Jag hade tänkt att gå via Medborgarplatsen och Slussen men när jag kom till Eriksdalsbadet blev jag så sugen på att svänga ner mot Årstaviken så jag följde vattnet förbi Tantålunden istället.

Promenaden varade i en timme och sjutton minuter inklusive några stopp för fotografering. Inte lika många som jag önskat dock då jag hade dåligt med batteri och jag ville att telefonen skulle överleva hela vägen för att registrera uppgifter om promenaden i runkeeper. Detta är den moderna världens problem. Promenaden blev både vacker och dokumenterad. Nu kan jag informera om att jag gick 7.85 km på 1h och 17 min med en snittid på 9:51 min/km. Det var fotograferingen på Västerbron som drog ner på tiden då rösten i telefonen upprepade gånger talade om för mig att min snittid var på 9:24 min/km. Det lät också på rösten som att jag borde ha sprungit snabbare men vad den missuppfattade med hela denhär grejen var ju att jag var på spaning efter Västerbron och inte ett renodlat motionspass.

Från park till park och tillbaka

Nu är jag i Stockholm i fyra dagar för att utbilda mig. Jag bor på hotell Cortyard bredvid Rålambohovsparken. Utsiktanför mitt fönster börjar Västerbron sin resa mot Hornstull via Långholmen. Jag har aldrig gått på Västerbron men jag har lyssnat på Laaksos låt där Markus Krunegård sjunger om bron så den är rätt mäktig. Det är också kul att det finns skateboardramper under bron. Jag gillar vanligtvis inte vägar och broar men det finns en kultur kring Västerbron som tilltalar mig. När jag under min promenad studerade Västerbron på håll såg jag att det var fler cyklister och gångtrafikanter än bilar som tog sig över samt en och annan buss. Det är alltså inte bara Markus Krunegård med bandet Laakso som brukar traska över den bron.

Även fast jag ännu inte gått över Västerbron har jag inte legat på latsidan denna kväll. Jag pronenerade från Rålambohovsparken till Rosenlundsparken men den andra vägen förbi Norr Nälarstrand. Det blev drygt en mil med flera stopp på vägen. Nu känns det i fötterna. Nu ska jag dricka en kopp the och lyssna på ljudet av Stockholm samt drömma om att jag snart promenerar på den förbannade Västerbron. 

Bajs upphöjt till tre

Det är torsdag. Jag tränade på gymmet efter jobbet. Trots att jag har mensvärk och magen känns uppblåst. Det blev en kort och långsam träning. Men den blev av.

Jag kom hem trött och seg i kroppen. Drack ett glas vatten. Matade Movi och gick ut. Vasaparken som jag brukar gå till var full av tivoli. Jag gick till Juraparken istället. Movi bajsade i parken. Just idag var påsen för liten så jag fick bajs på fingret när jag plockade upp. Jag torkade fingret i gräset  och gick vidare.

Movi och jag gick i parken. Vi gick förbi bostadshus, en sandlåda och buskar. Det luktade bajs i parken. Jag tittade på en buske. Bredvid busken låg en hink. Hinken var full av bajs. Hinken låg där i busken och luktade bajs istället för att ligga i sandlådan och vara fylld med sand. Inga barn kunde leka med hinken. Inte i sandlådan heller. Den låg för nära busken. I husen bodde människor. De bodde också för nära busken. Movi och jag stod för nära busken. Vi gick vidare.

Movi och jag lämnade snabbt parken. Vi gick i lugn takt på trottoaren hem. Movi luktade i gräset.  Gick och stannade för att lukta. Jag tittade på gatan och på Movi. Jag tittade på gatan och när jag tittade på Movi stod hon med nosen framför en stor bajskorv. Jag ropade till av förvåning. Movi tog ett stort skutt över korven. Vi gick vidare hem hem hem.

Hemma tog jag av mig skorna. Jag tittade för säkerhets skull under sulan. Det gör jag aldrig annars. Behöver aldrig annars. Under sulan fanns det brunt kladd. Jag hade inte trampat på hinken. Jag luktade på sulan. Den luktade bajs. Jag spolade av sulan i duschen. Sen duschade jag mig.

Idag är det torsdag. Imorgon är det röd dag. Då ska jag inte gå till Juraparken. Det ska jag inte göra dagen efter imorgon. Och inte dagen efter den dagen heller. Det ska säkert människorna som bor där. Jag hade en dålig kväll. Jag hoppas att hinken är borta tills barnen ska leka i sandlådan.

På spaning efter konst

Tidigt på lördagsmorgonen åkte jag och Sebastian för att hämta hyrbilen. Vi styrde mot Ödeshög och var där på drygt en timme. Det var kul att köra så snart jag kom igång. Då vi var tidiga han vi med en picnic vid Vättern innan Konstrundan drog igång.

Vårt första stopp var i Karins pappas Gebbes ateljé. Där träffade vi Karin och hela hennes familj. Det var roligt att träffa de alla samt se Gebbes fina målningar.

Sen blev det konst och naturupplevelser hela helgen. Det var roligt att åka runt och konsten tog oss till platser och folks trädgårdar som vi inte skulle kommit till annars.

På Urnatur fanns en vedeldad bastu vid Visjön. Den satte jag äld på medan Sebastian lagade mat i utomhusköket. Vi stannade länge nere vid vattnet, åt, bastade och badade innan vi gick upp till Kolarkojan i skogen där vi bäddade ner oss i sköna sängar.

Söndagen bjöd på en god tur med fina möten med konstnärer och naturen. Bilen gick fortsatt bra men jag började sakna att åka runt med cykel. Jag blev trött av att hoppa ut och in i en varm bil samt av att trixa med parkering på trånga platser. Med cykeln kommer jag dock inte lika långt men upplevelsen blir starkare och kroppen friskare.