Idag var det jag, Sebastian och tre aktiva vallhundar som drog till skogs för att promenera, fika och leka. Jag hade bjudit in Sara att följa med tillsammans med sina två australian kelpie Vajlo och Dunder. Tyvärr var Sara sjuk men det passade bra att ta med hundarna iallafall. Sebastian hade tänkt åka skridskor men det var mer lockande att få sovmorgon samt hänga med mig och hundarna till skogen. För mig var detta en lyckodag. Att få hänga i skogen en hel dag är i sig bland det bästa jag vet. Att dessutom få sällskap av en underbar människa och tre underbara djur, en aussie och två kelpie, gör det hela ännu bättre.
Alla tre hundar fick gå lösa och de skötte sig väl. Vajlo och Dunder hade mycket spring i benen så de var igång och sprang runt och mellan mig och Sebastian hela tiden till en början. Ju längre in i skogen vi kom, samt efter att vi stannat och lekt människosök längs vägen, så blev kelpiesarnas rundor runt oss kortare och kortare. Till slut gick Dunder mellan mig och Sebastian, då hade han ingen spring i benen kvar utan bara promenad.
Det var roligt att se hur olika hundarna är. Vajlo har bott hos mig, Sebastian och Movi en vecka men Dunder hade vi inte lärt känna annat än på promenader med Sara. Vajlo är självständig och tycker om att gå först. Han har stenkoll på oss människor men känner inte att han behöver vara så nära oss hela tiden så det händer att han försvinner bortom synhåll ett tag men kommer då vi ropar. Dunder är mer som Movi fast en ung hund med massa energi. Han tar sina självständiga rundor tillsammans med Vajlo men försvinner aldrig från oss människor. Dunder är också lika kelig som Movi, om inte mer, han missar inget tillfälle att klänga på en människa och stjäla några pussar. Då jag och Sebastian gick olika snabbt och kom ifrån varandra lite sprang Vajlo och Dunder mellan oss för att ha koll på båda sina får. Movi gick som vanligt steget bakom eller framför mig. Hon bryr sig aldrig om vart stackars Sebastian är.
På fikarasten satte vi oss på samma sten som jag, Sebastian, Sas, Movi och Molly suttit på för ett år sedan när vi nyligen lärt känna varandra. Då var det massor av snö i skogen och vi hade kommit till denna sten på skidor. Sebastian sade idag då han gick upp på stenen för att fika att någon hade glömt något där. När han tittade noggrannare såg han att det var vår påse med valla för +1 till -3 grader. Det som göms i skön kommer fram i tö, gör det inte det kommer det fram ett år senare. Det kan iallafall inte ha varit så värst kallt denna dag för drygt ett år sedan med tanke på att det var vallan för varmare snö vi glömt. Jag oh Sebastian tog med oss vallan hem och gladdes åt att cirkeln var sluten och att vi städat upp efter oss i naturen.
Denna fina och roliga dag avslutades med lite sol på näsan när vi kom tillbaka ner mot vattnet igen. Sebastian spanade ut över Övre glottern och skymtade några skridskoåkare i fjärran. Då drog det nog allt i hans skridskonerv. När Sebastian senare fick reda på att Bråvallskrinnarnas grupp fyra hade varit ute och åkt just på Övre glottern idag tyckte han nog att det var lite jobbit. För min del var skogen och hundarna det bästa jag kunnat få, inga isar eller skridskoåkare i världen hade fått mig att välja något annat idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar