Kjol blev tavla

Kursen Vitagefrossa på Tärna fortsätter inspirera. Ikväll blev jag pysselsugen och ville göra en ram med tyg där jag kan fästa mina Ecuadorhalsband. Jag hittade en barnkjol som jag köpt för ett anat år sedan och inte längre kommer i. Jag hade inte velat ge bort den då jag gillar tyget. Jag sprättade upp hela kjolen så att jag sparade varje liten överbliven del. Så klippte jag ut den ruta som behövdes till ramen. Under tyget, på kartongen som bär upp allt, fäste jag ett filt tyg. Allt med kontaktlim. Så limmade jag på tyget på det och klämde in kartongen med tyg i ramen. Hittar jag en passade färg ska jag måla ramen. Tills det händer limmade jag fast en kartong som är lika stor som ramen på baksidan av ramen för att hålla ihop allt. Dessa kartongdelar fans alla på ramen då jag köpte den men då satt det ett broderat hus på kartongen. Jag har alltså återanvänt alla delar utom huset som någon lagt ner mycket möda på. Det fanns också ett glas i ramen som jag har sparat till ett annat tillfälle.

Jag handlar för sälen

Det är kul att handla miljömärkt och närodlat. Som tur är har jag ingen bil så jag promenerar till affären. Det blir en trevlig utflykt med motion på köpet till Hageby centrum cirka en gång i veckan. Sälen påminner mig när jag är i affären. Många fina små märken är det. Ibland lite svåra att förstå. De flesta märken står för en god sak. Ett bra tips är att lära sig några märken i taget och koncentrera sig på att jaga dessa. Det behöver inte heller vara speciellt dyrt att handla medvetet. Jag tycker att Willys har många miljömärkta produkter till bra pris.

Imorse läste jag om märkningen MSC på fisk och skaldjur i WWFs tidning EKO. De har tagit fram regler för ett uthålligt fiske som bevarar mångfalden i haven, ställer krav på goda arbetsförhållanden på båten mm. Något annat jag lärde mig från den tidningen är att den som köper palmolja ska leta efter sertifieringen RSPO. Där ställs krav på en mer ansvarsfull produktion med miljömässiga-, ekonomiska-, och sociala krav. Innan nya plantage av RSPO certifierad palmolja anläggs måste den som vill odla informera om detta vilket ger lokanbefolkning och organisationer möjlighet att framföra sina synpunkter och förhandla om rättigheterna till marken. I många fall har småägare fått tillbaka rätten till den mark de brukat i generationer genom klagomål via RSPO står det i tidningen WWF EKO. I tidningen skriver de att det inte är rätt att bojkotta palmoljan då det har en nyckelroll för ekonomin och befolkningen i hela Asien. Det var tänkvärt tycker jag.

Pärlor av olja

Stora runda pärlor. Pärlor svarta av olja. Olja som kommer från naturen. Olja som dödar liv.

Människan är intelligent. Människan är en tänkande och reflekterande varelse. Människan uppfann hjulet. Människan är intelligent. Människan utvinner olja ur marken. Tillverkar plast. Tillverkar maskiner. Människan är en reflekterande varelse. Slänger plast i naturen. Människan är intelligent. Uppfann bilen. Kör bilen. Människan förstår att bilen gör att det blir varmt för sälarna. Människan är en reflenterande varelse. Så reflekterande. Människan ser på tv att djuren dör. Fåglar som badat i olja. Sälar som blivit av med sin is och drunknat. Människan är en reflekterande varelse. Människan blir lessen när djuren dör. Människan är intelligent. Människan glömmer. Människan tar bilen när hon kan åka kollektivt. Människan glömmer att bilen gör att det blir varmt för sälen. Människan glömmer att olja är smetigt. Att olja inte kan tvättas bort från päls och fjädrar. Människan är intelligent. Människan har lärt sig att föda upp djur. Att göda djur. Att döda djur. Att äta djur. Människan är en itelligent varelse. Människan glömmer att mat är djur. Människan är en reflekterande varelse. Människan blir arg när fel djur ligger på tallriken. En häst påminner om att mat är djur. Människan är en intelligent varelse. Människan glömmer. Tar bilen till stallet. Steker köttbullar. Lever med djuren. Uppskattar naturen. Tittar på tv. Ser en död säl. En död fågel. Slänger plast i naturen. Blir arg. Blir lessen. Tappar aptiten. Människan är en bågåvad varelse. Människan har begåvats med glömska.

Stora ruda pärlor av olja. Låt oss se in i dina ögon tills vi förstår vad glömskan gör med oss.

I grönskande blommas ögon eller miljöförstöringens reinkarnation

I grönskande blommas ögon

Jag stirrar på en bild av en grönlandssälunge i WWF´s tidning EKO. En gulvit ulltuss med svarta pärlor till ögon. Stora runda av glas som stirrar rakt in i kameran. Ungen har små korta armar som den vilar på magen. Den ligger och kramar sig själv när den tittar på mig med sina stora pärlor. Jag vill inte läsa bildtexten. Där står det bara hur sälungar drunknar då havsisar smälter. Det iskalla havet slukar små gulvita ulltussar. Isen de balanserar på försvinner under deras små magar. De mörka havet tar dem med sig ner i djupet. Tungt på havets botten ligger svarta pärlor av glas. De fortsätter att stirra efter en liten strimma ljus i det mörka havet. När solljuset en dag letar sig ner genom det djupa havet reflekteras strålarna i de fallna djurens ögon. När deras ull som spolats upp på stranden av havets vågor torkat kommer den att flyga genom luften. Om världen är mogen kommer den flygande ullen stillsamt dala ner mot den bara mark som isarna lämnat efter sig. De svarta pärlorna kommer spricka upp till knoppande liv. Den kramande sälen som tittar på mig med stora runda ögon kommer kanske om  tusentals år att vara en grönskande blomma. En sorgens och glädjens blomma som påminner mig om livets grymhet. Kanske jag då också blivit ett knoppande frö som transporterats genom hav och luft och nu slagit mig till ro bredvid sälens blomma. Vid dess sida ska jag växa och gro och jag kommer känna den mjuka ullen mot mina gröna blad. I dess svarta pärlor ska jag spegla mig var dag.  

Miljöförstöringens reinkarnation

Säl på smältande isar. Gulvit ulltuss i iskallt hav. Svarta pärlor av glas stirrar från havets botten. Strålar av sol reflekteras i fallna djurs ögon. Ulltussar torkat och flyger i vinden. Tussar vill bli liv blir ett med marken. Pärlor av glas knoppas. Jag flyger, tar mark och gror. Vid min sida grönskar en blomma. Blommande ulltussar smeker mina blad. Jag speglar mig i svarta pärlor. Minjöförstöringens reinkarnation. Det är jag.

Svarta pärlor, fallna ögon, jag gror av glas. Jag är del av sälen.

Vintagefrossa på Tärna

Nu sitter jag på tåget och glider fram över ett vårvitt lamdskap. Solens varma strålar har packat de öppna åkrarnas snö så att de skimrar. Väska är packad med ett gäng upsyclade plagg som jag klippt och sytt i under denna helg.

Min upölevelse av korkursen Vintagefrossa på Tärna folkhögskola med kursledaren Nell Ray började redan på Myrorna. Jag hade fått i uppgift att köpa med mig några plagg som innehöll detaljer jag gillade. Det var en utmaning att handla med syftet att göra om och hitga plagg med möjligheter. Jag fastnade för några plagg med mönster och dröjde mig kvar bra länge bland knapparna där jag frossade i färger och former.

Kursen började på fredag kväll. Efter en kort presentation drog vi igång och började sy. Vi var tre kursdeltagare så det var riktig lyx. Jag började med de plagg jag haft med mig och till min stora överraskning konstaterade mina kursvänner att den blus jag köpt var av siden. På sidenbluse tog jag in bredden på ärmarna och förkortade dem samt gjorde blusen smalare. Det tog hela första kvällen för den var lite lurig att sy.

Idag sydde jag tre plagg. Det sista var det mest oväntade. En säckig tunika med extremt hög krage som jag tog ur Nells samling kläder. Hon hade en hel hög utmaningar med sig och jag är förvånad över vad som kan gömma sig inom ett plagg som varit omodernt i åratal. Att sprätta bort till exempel gamla kragar är ett bra knep. Jag fick till och med till ett båtskärp som en snygg detalj till den upsyklade tunikan som blivit en söt tight klänning med annprlunda krage. Allt detta genom att prova sig fram under tiden jag sydde, använda fantasin och lyssna på andras råd. Jag ser fram emot den kommande veckan då jag får tillfälle att prova mina upsyclade kläder offentligt.

Inga köttbullar på IKEA

Det blev inga köttbullar på IKEA. Men däremot en soffa, bokhyllor och en helkväll i fredags efter jobbet. Det var Sebastians första IKEA besök sen han kom till Sverige. Ja, det tog över ett år. Jag hade laddat med matsäck på tåget. Jag vet hur det blir. Sebastian var oförberedd. Han kroknade halvvägs när det var en hel vånig kvar. Och hela tag-själv lagret. Jag räddade situationen med att dra in honom på restaurangen. När vi väl tagit oss hit skulle vi slutföra uppdraget.

Vi hade bestämt att byta ut mina små loppisfynd av teak till något som passade bättre in i lähenheten. Och den lilla IKEA soffan som jag handlat på secondhand skulle ersättas av en större. De galma möblerna lade jag ut på Blocket och fick köpare direkt. Soffan hämtades av fyra studenter samma dag som jag lagt upp annonsen. De var just denna dag i flyttartagen och hade saknat just en soffa. Jag som gärna fäster mig vid saker hade ändå lite svårt skilja mig från skänken som jag köpt på en soptipsloppis i Sala. Den som någon räddat från tippen och som fick nytt liv i köket på Svarvaregatan. Den repiga skänken fick över 15 villiga köpare på Blocket. Det gör ju inte separationen lättare. Nu ska den få ytterligare ett nytt liv i en liten pojkes rum. Han skulle ha sin pyssellåda i den bland annat ovh hans föräldrar skulle måla den och sätta knoppar på dörrarna. Jag tror att den kommer att få det bättre hos den lilla pojken. Den trivdes aldrig här.

Imorse vaknade jag av att solen lös in genom fönstret. När jag drog upp gardinen lös solstrålarna på lristalllampan och blev till regnbågsprickar på väggen. Detta skådespel varade i några minuter och försvann då solen flyttat sig en aning.

Denna våriga dag tog jag och Sebastian fram cyklarn och jag tog vårens första tur på min snabba cykel. De flesta cykelbanor var rensopade och solens strålar värmde gott.