Hösten är en arbetsam tid

En helg har passerat och det i svampens och skördens tecken. När jag inte plockat och rensat svamp har jag skördat gröbsakslandet och grannens äpoelträd samt packat alla rikedomar i påsar. Jag, Sebastian och Sofie lämnade stugan med bilen Humlan fullpackad av grödor. Med oss, hundarna och vår packning fraktade vi även hem påsar med Carl-Johan svamp, trattkantareller, gula kantareller, lingon, blåvär, äpplen av olika sorter, rabarber, sallat, persilja, koriander, spenat och morötter.

Svampen är snart klar för infrysning, de sista kantarellerna är rensade och förvälls nu på spisen. I veckan återstår att koka mos, marmelad och chutney av alla äpplen och rabarber. Efter det kommer det säkert klia i fingrarna av vilja att ge sig ut till skogs och samla mer mat. Hösten är en arbetsam tid men vilken lycka det är att skörda det som naturen har att ge.

Carl-Johan i massor

Sebastian, Sofie, Movi och jag tog bilen Humlan till stugan. Där väntade pappa, Ritva och Murphy. Sebastian och jag hade med oss cyklarna och började lördagen med en tur i skogen. Vi cyklade på grusvägar, stigar och på asfaltsväg ca 13 km. Det var kul att cykla i skogen med varrierad terräng. Sebastian stannade till på ett ställe i skogen och hittade genast en hög med Carl-Johan svamp. Vi började plocka mer och insåg genast att vi skulle få problem att frakta hem svampen. Det slutade med att vi tog av oss våra fleacetröjor och knöt ihop dem till påsar som vi fyllde med svamp. Så cyklade vi hem med rikedomarna dinglandes från styret.

En paus hemma i stugan med fika och svamprensande så gav vi oss ut igen med hundarna och Sofie. Vi gick åt samma håll som vi stannat till med cyklarna med en varsin kasse att fylla. När vi var i skogen ringde pappa och sade att vi var bjundna till en båttur med fika tillsammans med farbror Carl-Gustav och Ann-Mari. Vi fyllde snabbt våra kassar och kånkade hem dem genom skogen.

Båtturen gick mot Tytbo där hela Nedre Dalälven passerar genom en fors. Det var mycket fint på sjön då älven låg väldigt blank. Åter hemma väntade svampen och denna tog några timmar att rensa. Nu har vi 6-7 kompostpåsar rensad svamp att njuta av i vinter. Imorgon ska vi ut och söka trattkantarell- och lingonlyckan. Sofie, Sebastian och jag har lovat varandra att inte plocka en Carl-Johan till. För min del tror jag det kom bli svårt att hålla det löftet. Det finns inget bättre än att lyfta upp en kompakt och knubbig liten Carl-Johan ur mossan.

Jag, Movi och Ågelsjön

Under flera års tid har jag tänkt att jag velat vandra runt Ågelsjön men jag har aldrig haft möjlighet att göra det. Jag har besökt Ågelsjön många gånger som cyklande badgäst och även som bussåkande campare. Dock har mycket tid och energi gått åt till transporten dit så vandringen runt har fått vänta. Idag blev vandringen av tack vare bilen Humlan. Då Sebastian behövde studera var det Movi som fick frågan att följa med och hon följde med utan att tveka. En mil är en lagom sträcka att vandra. Det jobbigaste var att utan någon annan människas sällskap ge sig ut på stigar jag aldrig förr vandrat.

Vi började vandringen på den högra sidan, den som jag inte brukar bada på. Leden var tydligt markerad med orande och tog oss upp i skogen efter en kortare vandring längs vattnet. Det kändes till en början lovande att vandra till skogs men när skogen byttes ut mot kalhyggen och leden tog oss längre och längre från sjön började jag bli misstänksam. Jag hade googlat om leden innan vi åkte och sett en enklare karta, min uppfattning om vart jag skulle stämde inte överens med min position. Att vi befann oss på en led rådde det ingen tvekan om men vart den skulle leda oss var mer osäkert. Efter lite överläggning med mig själv bestämde jag mig för att vända tillbaka. Jag var lite besviken över att vi inte tagit grusvägen längs vattnet och trodde att vi inte skulle komma runt sjön. Vi kom tillbaka till en grusväg mitt i skogen som vi korsat. Jag kollade vår position i mobilen och såg att grusvägen ledde till sjön. Jag höjde tempot då jag var otålig att komma på rätt kurs och Movi lade även hon i en högre växel. 

Efter en stunds vandring såg jag åter vatten och vi promenerade snart vid sidan av sjön. Det var skönt att åter vara vid vattnet men jag var osäker på om vi skulle hitta runt då vi inte längre följde någon led. Jag passade på att fråga ett par tjejer med hundar som vi mötte om de gått runt sjön. De sade att det skulle vara lätt att hitta och att vi skulle komma in på den orangea Östgötaleden. Vi skulle alltså åter in på denna led som förvillat oss i skogen och över kalhyggen.

Sjön nådde mot sitt slut och det var lätt att hitta in på leden. Vi lämnade åter vattnet för att vandra över en halvö. Denna gång gick leden i rätt riktning. Vi vandrade på en stig och längs en grusväg. När jag efter en stunds vandring åter såg vatten blev jag både lättad och glad. Vi hade nu rundat sjön och befann oss på andra sidan, den jag delvis kände till. Vi lämnade grusvägen för att vandra den sista och vackraste biten i varrierad terräng i skogen. På en höjd med utsikt över några öar plockade jag fram fikat. Movi fick bli kopplad då det sista jag ville var att hon skulle springa över kanten, vilket hon säkerligen äldrig skulle göra. 

I en brant nedförsbacke ner till vattennivån klev jag snett och min fotled fick sig en törn. Som tur var klarade jag mig utan stukad fot och vandringen kunde fortsätta den sista biten upp och ner för branter tills vi var nere på bekant mark. Nästan framme stannade vi till vid stanarna på en strand där jag passerat många gånger tidigare. Jag  plockade upp det sista av fikat och faschinerades över höjdskillnaderna som denna tur erbjudit. Under vår tidigare fikapaus hade vi tittat ut över svindlande höjer. Nu badade jag mina fötter i vattnet, det som tidigare varit så långt ner. Vi stannade ett tag vid stenarna och bara njöt av lugnet och solen. Jag beundrade min vandringskompis Movi som lagt sig för att vila på stranden. Utan henne hade jag inte tagit mig ut på denna tur. Hon är en vän att lita på i alla väder.

Jag och Movi kom nöjda hem till en Sebastian som gärna ville följa med nästa gång. Sebastian skrev på sin blogg om denna tur samt om vad han gjorde då vi var ute till skogs. 

Till skogs med humlan

Sebastian frågade mig igår kväll vad bilen ska heta. Kojan och humlan var mina förslag och humlan fick det bli. Jag hämtade hem humlan vid lunch medan Sebastian gjorde iordning matsäcken. Vi fick sällskap av Erik och for till Kvillingeförkastningen. Movi gjorde sig snabbt hemmastadd i bakluckan och snart ska hon även få en egen bur att åka i.

Regnet hällde ner under hela vår tur o regnkläderna gjorde sitt bästa för att hålla emot fukten. Någon svamp stötte vi inte på i skogen men däremot väldigt vackra vyer och goda doftet som regnet lockade fram. Det var inte mycket som var torrt när vi kom tillbaka till humlan efter vandring och picknick i skogen. Skönt då att varma hemma endast var en bilfärd bort.

Från 0 till 100

För ett par veckor sedan var jag helt ointresserad av bilar. Så under en promenad i skogen kom jag och Sebastian på att vi vill ha bil. Efter den promenaden har jag inte tänkt på något annat än bilar. Jag har spenderat varje kväll med att surfa på bytbil.se och jämfört priser på bilpriser.se. Jag har läst rescensioner och pratat bil med min familj och vänner. Jag har besökt bilfirmor och spanat in alla bilar jag sett på gatan. Till en början var intresset forserat för att jag var tvungen att leta information, eftet några dagar gjorde jag det för att jag inte kunde låta bli. Jag har snöat in mig på vissa modeller och har inte varit särskilt bred i mitt sökande. Bland alla märken har jag sorterat ut och undersökt ett fåtal som jag fått rekomenderade. Hade jag inte gjort det hade jag gått vilse direkt och säkerligen tappat intresset.

Idag provkörde jag och Sebastian en Skoda Fabia 1.4 från 2008, samma modell som bilen vi tänkt köpa i Gislaved. Detta är den tredje bilen jag provkört och den bil som efter några första travande steg var den första jag fastnade för. Till en början tyckte jag att den var lite ful och påminde om en hundkoja. Nu tycker jag att de kojliknande dragen mest är charmiga och trivsamma. Ett krav som jag till en början haft och nu släppt på är dragkrok, det kan jag montera dit på sikt om jag behöver. Så har jag också haft en vision om att jag ska hitta en bil med lite spännande färg, typ ljusblå och gärna inte silver. Den har jag också skjutit på framtiden. 

Vi tog en sväng till Ågelsjön med Fabian, ett resmål som vår framtida bil kommer att besöka många gånger. På den sträckan fick jag möjligt att testa bilen på både motorväg, landsväg och i stadstrafik samt att starta och köra i uppförsbacke. Jag kände mig hemma i Fabian och känner inte för att leta vidare. Jag kom överens med bilfirman om att jag kommer åter imorgon för att efter ännu en provkörning med min expert Erica kanske slå till och göra affär. Nu återstår det att se om det räckte med ett par veckor för att gå från 0 till 100  eller om jag tvingas vänta ytterligare innan gasen är i botten och jag kan ge mig ut på äventyr med Sebastian och Movi.

Att komma hem

Att komma hem och ge trötta ögon vila

Att komma hem till skördetid och blommande pelargoner

Att komma hem till grönskade blad sprungna ur frön jag själv satt i jorden

Att komma hem med hjärtat fyllt av människor som älskar, uppskattar och inspirerar

Att komma hem till vetskapen om en värld som väntar där ute när jag är redo för nya äventyr

Konst av Linnéa Jonasson

Väntans tider

Jag och Sebastian sitter på tågstationen i Ö-vik och lyssnar på barns höga lek och ljudet av en komediserie och vuxnas skratt som fyller hela stationshallen. Nu skulle vi ha klivit på vårt nattåg och lagt oss att sova i liggvagnen, en efterlängtad sömn efter denna helg med bröllop och många möten. Dock sitter vi här minst en dryg timme till då tåget är försenat. Jag ser inte jättemycket fram emot morgondagens arbetsdag just nu men det är klart att det finns värre saker än att min natt vilar i SJ's händer.

Jag rullar fram i Norrland

Jag har ätit bilar så att jag mår illa, både salta och vanliga. Tågmackorna är uppätna och tåget rullar nu ut ur Sundsvall. Att åka X3000 var inte lika häftigt som förväntat. Känslan är att likna med renionaltåget mellan Norrköping och Västerås med skillnaden att det är längre mellan stoppen. Farten har varit uppe i 177 km/h som mest men annars ligger vi och tuggar på dryga hundra. Sätena är små, hårda och går knappt att fälla ryggstödet på. Det hade varit häftigare att åka Norrlandspilen, det mörka tåget som pappa en gång visade mig då vi var på stationen i Sala. Landskapet är det dock inget fel på. Jag njuter av att rulla fram i Norrland och förundras över hur mycket av Sverige som jag har kvar att upptäcka.

X3000 till Ö-vik

Nu bär det av med X3000 till Ö-vik. Förväntingarna är på topp då jag aldrig förr varit i Ö-vik och heller inte åkt detta flashiga tåg. Linn som är en mer van X3000 resenär sitter i vagnen framför oss och så snart tåget börjat rulla ska vi inviga restaurangvagnen.

Tillbaka på rälsen

Har man ingen bil får man åka tåg och äta bilar. Den långa resan mot Ö-vik har precis börjat när vi smakar på tågfikat.

En sväng till Eskilstuna och tillbaka

Sitter nu på tåget från Eskilstuna. Tanken slår mig att det ska bli mysigt att komma hem till Sebastian och Movi. Men så inser jag att jag nyss lämnat Movi tillsammans med Sofie och Murphy i Eskilstuna.
Det blir lite tomt att komma komma hem till bara ett liv. Tomheten varar dock inte särskilt länge för imorgon sätter jag och Sebastian oss på tåget till Ö-vik för att gå på bröllop.

Fortsättningen som följer på ingen affär med N.D.D Bil AB

När jag på förmiddagen tittade på min telefon hade jag ett missat samtal från N.D.D Bil AB. Spänd på vad samtalet skulle resultera i ringde jag upp. Vi hälsade med artiga inledningsfraser och ja, han hade läst mitt mail och blogginlägget. Vi pratade lite fram och tillbaka angående varför jag publicerade detta inlägg, han tyckte inte att det var schysst och det förstår jag. För mig var det ett sätt att uttrycka min besvikelse och även en metod för att snabbt få svar och därmed kunna gå vidare. Det kan låta löjligt men denna affär har ökat min stressnivå några grader. Snabbt svar fick jag iallafall och pengarna för biljetterna skulle sättas in idag. Min första bilaffär blev inte som planerat men lättnaden jag kände efter detta samtal vittnar om att den fick ett lyckligt slut. Om det var skrivandets makt som bidrog till slutet eller om ärligheten fick en plats i denna tuffa bransch låter jag vara osagt.

Ingen affär med N.D.D Bil AB i Gislaved

Så var det ju det där med att köpa bil. Jag och Sebastian hade under helgen spenderat timmar med att googlat runt efter passande bilar samt frågat familj och vänner om vad de rekommenderar oss att köpa. Vi hittade i måndags kväll en Skoda Fabia kombi 1.4 från 2008 som passade oss perfekt. Bilen hade dragkrok och räls på taket, precis enligt mina krav, kruxet var att den fanns i Gislaved en bra bit söder om Jönköping. Sebastian tyckte att vi skulle glömma bilen då den var för långt bort, och helgen var uppbokad till bröllop i Örnsköldsvik. Jag hade dock svårt att släppa den och började planera i mitt huvud hur jag skulle kunna ta mig till Gislaved innan det var för sent.

På tisdagen var mitt bilköp det enda jag pratade om med mina kollegor på fikarasterna. Jag berättade om bilen och vart den fanns. Alla engagerade sig i mitt bilköp och chefen gav mig löfte om att ta ledigt så fort jag visat upp annonsen för den utvalda bilen. På bilfirman, som jag även pratat med tidigare på dagen, var de trevliga när jag ringde och meddelade att jag och Sebastian kommer. Jag berättade att vi åker kollektivt från Norrköping och vi fick erbjudande om att bli upphämtade på busstationen i Gislaved. Jag tackade ja till detta erbjudande och meddelade tid för ankomst. Jag frågade också om de håller bilen tills vi kommer och fick muntligt löfte om att de bokar den till oss.

Glad och nervös meddelade jag Sebastian att det var klart med semester och han köpte enkelbiljetter till oss båda till Jönköping, därifrån skulle vi åka vidare med lokaltrafik till Gislaved. Jag spenderade ytterligare timtal på källen med att googla information om märket och bilen samt vad jag behöver tänka på inför ett bilköp. Jag var förberedd och redo, vi skulle till Gislaved och förhoppningsvis skulle vi komma hem med en bil.

Nu blev det inte så för idag onsdag fick jag ett sms från bilfirman N.D.D Bil AB som talade om att bilen var såld. Jag ringde upp direkt och frågade hur detta kunnat ske. Det kom in en kund innan lunch och köpte bilen, fick jag höra. Samma beskrivning som i sms'et. Men du skulle hålla bilen till mig, jag har tagit ledigt och köpt biljett sade jag förvånad och arg. Man kan inte lova till hundra procent fick jag höra då, inte då jag inte betalat handpenning. Det var ju trevligt att jag fick den informationen nu och inte då vi bokade träff dagen innan. Bilen jag planerat köpa var såld men komiskt nog fick jag i detta samtal en inbjudan att titta på internet och se om jag var intresserad av någon annan av firmans bilar. Jag tackade förvånat och kanske lite otrevligt nej till denna förfrågan. Med mina kollegor som stod och stöttade mig bakgrunden sade jag till bilfirman att jag ville att de betalar mig de 400 kr som jag lagt ut i onödan för biljetterna till Jönköping. Han skulle undersöka detta uttalande och återkomma med svar. 

Mina känslor efter det abrupta slut på denna affär är blandade. Jag är besviken och arg över tiden och pengarna jag lagt ner men jag är också lättad, nu i efterhand, att det inte blev någon affär med bilfirman i Gislaved. Jag har redan, efter knappt en veckas letande, tappat lusten att köpa bil då jag undrar hur det ska gå till om jag inte kan lita på överenskommelser. Det känns på ett sätt tryggt att jag fortfarande sitter på mina stålar, vem vet, jag och Sebastian kanske inte har missat tillräckligt många tåg ännu för att jag ska våga kasta mig in i denna soppa igen.

Sista ordet är dock inte sagt i affären med bilfirman i Gislaved då jag fortfarande väntar på svar gällande mina biljetter. Kanske kan N.D.D Bil AB återfå mitt, och mina eventuella läsares, förtroende om de väljer att återkomma med svar och plåster på såren. Kanske denna berättelse också kan få ett lyckligt slut precis som den med SJ som jag skrev på bloggen om tidigare i år fick. Mer om denna historia och SJ's exemplariska kundbemötande går att läsa i kapitlen nedan. Jag ser fram emot en fortsättning som följer även på detta inlägg.

Åka tomt tåg (del1)

Åka tomt tåg (del 2)

Fortsättningen som följer på Åka tomt tåg

Vi drog till Mem

En tur till Söderköping för en lätt lunch slutade i Mem. Att Östergötland är backigt blev vi påminda om de två milen från Mem till Norrköping. Det är tur att vi är två som kan turas om att dra kärran Svansen. Backarna till trots så lockar kanalen med sin vackra stillhet. Vi har redan planerat att göra om denna fyra mil långa tur till hösten då de färgade löven speglar sig i kanalen.