Det var roligt att komma tillbaka till jobbet och träffa alla kollegor. Mycket hinner hända i arbetet med nyanlända på tre veckor. Jag kände mig lite bortkommen när jag satt på morgon mötet med min arbetsgrupp. Eftersom jag varit uppe och ute med hundarna samt ätit frukost i lugn och ro hade jag inte läst någon mail eller andra anteckningar inför mötet.
Minutrarna innan mötet skummade jag igenom anteckningarna från tidigare möte. Jag tänkte högt när jag sa till alla att där stod det ju något om mig. Min chef som satt bredvid bekräftade att det stämmer, han hade pratat in ett långt meddelande på min telefonsvarare där han börjat med att ursäkta att han kontaktat mig på semestern.
Det var under min första semesterperiod som en kollega tipsade mig om att det fanns en deltidstjänst inom ett jämställdhetsprojekt ute att söka inom vår arbetsplats. Jag hade varit handledare för en deltagare inom det projektet och kände att jag gärna arbetade vidare inom det. Jag skickade iväg en ansökan. Semestern kom och jag funderade lite smått på vad som skulle hända till hösten. Jag hade fått höra att det nog kunde dröja ett tag innan det blev klart.
Så satt jag där på mötet en måndag morgon efter semestern. Tittade en kollega i ögonen och välkomnade henne tillbaka till arbestgruppen. I nästa sekund läser jag dessa minnesanteckningar och ser att denna kollega skulle ersätta mig till visst antal procent. Det var en måndag morgon med besked. Glad blev jag samtidigt som jag märkte att semestern verkligen tagit ut sin rätt. Jag hade helt kopplat bort allt som händer. Den sista som visste om min nya tjänst var alltså jag av dryga förtio personer. Välkommen tillbaka till jobbet Jennie. Jag känner att detta kommer att bli en spännande höst.
Efter jobbet fick jag god soppa och bröd hemma hos en kompis. Sen kom jag hem till två glada hundar som spenderat dagen med en studerande husse. Jag fyllde fickorna med godis och en boll i snöre och tog med mig mina två vänner till parken. Myra har den dåliga ovanan att vilja springa efter cyklar och bilar som rullar förbi. Nu när jag hade belöning i fickan passade jag på att stanna en extra stund vid vägen innan jag gick över mot parken. Myra drog som vanligt i kopplet när en bil for förbi. Jag drog till och sa ett bestämt "nej". Detta upprepade jag några gånger när Myra var på väg efter en cykel eller bil. Efter varje "nej" tittade hon på mig och fick en godis. Det behövdes inte många upprepningar innan Myra stod och sneglade på mig när en bil for förbi istället för att vilja dra efter den.
Samma sak gjorde jag med kopplet då hon drog i det på väg till parken. Efter en kort stund gick Myra bredvid mig eller strax framför och sökte min ögonkontakt istället för att dra i kopplet. Myra fick så mycket belöning denna korta promenad till parken att godiset jag stoppat ner i fickan tog slut på nolltid. Det är underbart att träna med en valp som lär sig så snabbt. Movi gick bredvid och var duktig hela tiden så hon fick så klart godis hon med.
I parken släppte jag Myra och vi lekte med bollen i snöre. Jag kastade den några gånger men Myra vill helst ha dragkamp. Movi stod hela tiden bredvid och jag såg hur det gnistrade till i hennes ögon. Tanten som har nästan noll procent lek i sig ville så gärna vara med på ett hörn och få uppmärksamhet även hon. Jag provade att kasta bollen i snöre till henne och hon satte fart på sin lurviga kropp efter bollen. Vi körde ett antal upprepningar och Movi apporterade bollen med samma entusiasm varje gång. Jag har när jag tränat rallylydnad försökt få Movi att appotera på alla möjliga sätt men hon har aldrig gjort det med större glädje. Nu när hon inför valpen fick möjlighet att utföra en uppgift som för all uppmärksamhet till henne gick det tydligen jätte bra. Att godiset var slut gjorde visst inte heller någonting. Movi arbetade för beröm och uppmärksamhet denna gång, en belöning som annars aldrig är god nog.
När vi kom hem fortsatte jag att träna lite med Movi eftersom hon var på topp denna kväll. Då fick hon riktigt med godis. Myra lät sig underhållas med en aktivitetsboll som jag fyllt med godis så pass att hon inte märkte vad jag och Movi höll på med.
Det är inte alls dumt att ha två hundar tycker jag. Min energi räcker och blir över till de båda. Det är klart att en valp kräver mer uppmärksamhet än en vuxen hund eftersom valpen behöver fostras i alla lägen. Dock är det kul att se att det går att träna med och göra två hundar nöjda på en kväll. Det blir aldrig tråkigt då båda hundarna ligger på olika kunskapsnivå och tränar på olika trick. Sebastian har jag lovat att det inte blir någon mer hund efter Movi, iallafall inte tills vi flyttar ut på landet. Då blir det till att flytta ut på landet inom en rimlig framtid för det är som sagt skoj med två.
Imorgon börjar valpkursen. Första tillfället är utan hund. Jag som sett fram emot att få gå kurs med Myra får hålla mig till tåls en vecka till. Imorgon får jag nöja mig med husses sällskap. Det är inte så pjåkigt det heller.
