Vilket land skulle du välja att bo i, Ecuador, Kenya, Norge eller Sri Lanka, frågar jag Sebastian efter att ha sett programmet Familjer på äventyr på svt play. Utan att tveka svarar Sebastian Norge, vill du följa med?
Ja, jag vill faktiskt följa med. Jag har bott på olika platser i världen, Irland, Ecuador, Chile och Sverige. Tanken att jag skulle flytta till ett annat land än Sverige igen har inte slagit mig och längtan har inte funnits där. Av alla länder jag kan tänka på är Norge bland de vackraste och mest spännande. Samtidigt är det mest tillgängligt och minst främmande. För mig känns det inte svårare att flytta till Norge än att flytta till Östersund eller Malmö. Samtidigt är det en helt annan miljö som jag bara sett på tv, som Nya Zeeland fast Norden. Den största svårigheten är väl språket och pengarna men sånt löser sig.
När jag tittade på programmet Familjer på äventyr slog mig tanken att jag och Sebastian håller på att skapa oss ett liv där vi inte bara kan flytta utomlands hur som helst. Vi planerar köpa hund och kommer leva så i en femton år minst, jag räknar med min livstid. Tanken som slog mig var ett rent konstaterade. Jag kände ingen sorg eller längtan. Jag väljer hellre att leva nu än att begränsa mitt liv efter en eventuell framtida längtan att flytta utomlands. Jag tror inte den kommer infinna sig men däremot har jag en otroligt stor längtan efter en till hund.
Att Norge helt plötsligt känns så intressant är för att jag kan ta med mig det som betyder mest dit. Jag kan ta med Sebastian och jag kan ta med hunden eller hundarna. Jag ser mig själv ta ledigt från jobbet för att gå på tur, precis som pappan i tvprogrammet beskrev att norrmän gör. Detta liv inkluderar hundarna och det går hand i hand med mina intressen. Pappan berättade också att norrmän åker skidor jämt. Han hade till och med varit tvungen att köpa skidor till sonen på dagis. Barnen åker inte skidor utan springer runt med dem på fötterna som för långa skor. Jag tycker att det var kul. Jag frågade Sebastian om han kan tänka sig att tycka lika mycket om att åka skidor som han tycker om att åka skridskor. Han skulle försöka, sade han, om han flyttade till Norge.
Nu ska Sebastian bara studera klart. Sen kan vi ta med hundarna och flytta till Norge. Iallafall för en tid. Jag ska ju också bo i ett hus med Sebastian och hundarna på landsbygden i Sverige. Vi ska ha får som hundarna kan valla, för detär ju vallhundar jag vill ha. Fåren ska beta och hålla ängarna öppna. Vi ska också kunna bjuda hem andra vallhundar som får komma och valla våra får. Det är en annan dröm som jag och Sebastian har. Det är tur att livet är långt och att vi hittat vår kärna. Det är djuren, naturen och livet ute i det fria i alla dess former som jag och Sebastian tillsammans motiveras av och vill leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar