torsdag 27 maj 2010

Hundarna på min gata



Det här är min gata. Den vaktar jag.

Jag och min kompis.

Vi är alltid tillsammans. Då vi vaktar gatan.

Kommer det en annan hund får den veta vilka som bestämmer här.


Ibland är det en snäll hund. Då blir vi vänner.

Det häner att jag ibland går en bit längre ner på gatan. Det är spännande att se nya nosar.



Runt hörnet finns en fin-fin matplats. Men den ligger tyvärr inte inom mitt revir.

Jag låter den stora burriga hunden slicka sina kartonger.

Jag har det ändå bäst på min del av gatan.

tisdag 25 maj 2010

Karin och pelikanen





Karin gillar djur.

Alla sorters djur.
Gosiga hundar.
Och vackra fåglar.



Pelikaner är roliga.

På håll.
Ja, där borta.





Stanna där, pelikan.

Nej, men nej!

Dumma fågel.

Det där var inte kul.


Karin gillar inte fåglar som skräms

fredag 21 maj 2010

Demonstranter bemöts med tårgas




Det är tidig förmiddag i Valparaíso den 21 maj. Dagen då president enligt tradition talar i kongressen för ett fåtal utvalda personer. Med tredubbla kravallstängsel är orådet runt kongressen avstängt för allmänheten. På torget Plaza Victoria, nio kvarter från kongressen, ställer protestanter från politiska partier och studentorganisationer upp sig för att tåga de fyra kvarter upp mot kongressen, innan avspärrningarna börjar. Målet med demonstrationen är att ta sig fram till avspärrningarna och med gemensam kraft försöka sig ta igenom dem. Syftet är att visa sitt missnöje över den uteslutande politiken där folket utestängs och glöms bort.




Piñerakritiska slagord fyller luften när tåget sakta börjar röra sig framåt. En stor fråga bland demonstranterna är det marknadsinriktade utbildningssystemet där statliga universitet tar terminsavgift.
"Piñera, Chile är inte till salu!" utropas av de demonstranter som står längst fram i tåget. Framför dessa rör sig en stor skara pressfotografer. Pressleg och orangea band skiljer dessa från demonstranterna. Symbolerna ska skydda denna yrkesgrupp mot militärpolisens våld. På ett flertal fotografer sitter en gasmask fastspänd i kameraväskan för att underlätta dokumenteringen av den mäst våldsamma delen av demonstrationen. Med skydd bakom min kamera ansluter jag mig till denna grupp då jag följer tågets färd upp föer gatan.



Några av Valparaísos hundgäng tågar med demonstrationståget upp mot avspärrningen. Med jämna mellanrum fastnar de fyrbenta vännerna på bild. De är en lika stor del av Valparaísos stad som dess tvåbenta meddemonstranter.

Tåget stannar till vid Salvador Allendes plats för allmänna tal, några meter innan avspärrningarna. Ett flertal diskurser svävar ut i den allt taggade atmosfären. På andra sidan stängslen står ett band av uppställda militärpoliser som markerar att det allmänna rummet där är avstängt. En svag vindpust lägger sig över demonstranterna som för en stund paketeras in i en lugn atmosfär.


Talare lägger ner sina stödord i fickan och ansluter sig till tåget. Fanor höjs i skyn och luften delar sig framför demonstranterna som med all sin kraft dånar fram mot kravallstängslet. Metallen klingar då stängsel skjuts upp mot stängsel. Människoklumpen backar och tar sats igen. Militärpolisens vattentankar svänger in på gatan bakom avspärrningarna. Med hög fart närmar de sig demonstranterna. En dov singnal avfyras samtidigt som kamikalieblandat vatten sprutas mot demonstranterna.


Jag som hållt mig på en sidogata några meter bort närmar mig åter demonstranterna efter att militärpolisens vattentank backat tillbaka. Så närmar sig männsikomassan igen, jag drar mig tillbaka och strax därefter dundrar vattentanken fram. Så håller det på ett par gånger innan några av demonstranterna börjar kasta sten mot militärpolisen. Så tvärvänder alla och springer mot mig bort mot den närliggande parken. Militärpolisen har släppt sina tårgasbomber.
Jag följer med den uppjagade folkmassan in i parken. Flera personer döljer mun och näsa i halsdukar, andra kniper ihop ögonen, samtidigt som de springer bortåt. Lyften blir allt mer stickande. Ögon, hals och näsa irriteras mer och mer för varje andetag.

Oron fortsätter inne i parken. En liten militärbil åker med hög fart diagonalt genom hela parken. Stora militärbussar och tankarna omringar parken från tre hörn. Ett flertal demonstranter haffas. Dessa kommer att få betala böter. Ännu en utgift som står dem i ryggen tillsammans med skolavgifter och hög bokskatt som finns kvar från Pinochets tid.


Efter att demonstranterna ännu en gång ställt upp sig. Sprungit upp mot avspärrningarna, hindrats av vatten och tårgas springer de åter in i parken som fylls av både militärpoliser och demonstranter. Jag tar mig med lugna steg ut ur parken för att dra mig tillbaka ner på för den gata där allt började. Ögonen fortsätter att svida men annars är jag oskadd.
Intryckt mot en husvägg sitter en raggig hund och skakar i hela kroppen. Pälsen är fuktig och det är inte helt osannolikt att även denna madborgare drabbats av de kemikalieutspädda vattnet som gör att tårgaseffekten ännu starkare.
Att militärpolisens våld skakar om stadens invånare råder det ingen tvivel om. Kanske gamla sår från diktaturens Chile rivs upp, kanske nya planteras. För den raggiga hunden kommer denna dags skräck sitta kvar en lång tid framöver.


Jag återvänder till mitt trygga hem efter detta låssaskrig. Det är uppenbart att det finns en stor agressivitet från båda håll. Våld bemöts med våld. Men det är nog ändå hos stadsmakten det börjar. En mer accepterande politik där makten under inga omständigheter utnyttjades skulle eliminera den agressiva uppgivenhet som drivit dessa medborgare idag.

Fler bilder från demonstrationen:

måndag 17 maj 2010

Upp upp upp upp Ner

Det var en kväll som ett par fötter var ute och gick på Valparaísos gator. Da hade sällskap av tre andra par fötter. Alla skrattade och skämtade. På sin väg hem från en middag med mycket mat och en liten skvätt vin vandrade de ner för en av stadens många och långa trappor. Mörkret dämpades av gatulyktor både på nära och långt håll. Fötterna tog sig lekande fram med hopp och skutt, de bar sina vänner och lät bäras. Vägen ner för trappen var bekant och fötterna fick extra fart den sista biten ner mot platån där trappen till hemmets dörr leder upp.

Högerfoten hör hur vänsterfoten skriker till. Den ser sig om i det dunkla ljuset och upptäcker att vänsterfoten stigit ner i ett litet hål vid sidan av trappen. Skriket omvandlas till skratt. Det spelar ingen roll vilken form smärtan demonstreras, men ut måste den. Lungornas kraft att pumpa ut ljud förflyttar fokus från vänsterfotens bultande kropp.

De friska fötterna hjälper alla till att få upp den sjuka foten för den sista biten trapp. In genom proten och i säng. Det pysslas om och lindas. Högerfoten drar en djup suck då den inser att den inplanerade denskvällen inte kommer att bli av.

Nästa dag vaknar de två fötterna till en kvittrande höstdag. Högerfoten känner sig pigg och glad och har mycket stor lust att följa med de övriga fotvännerna på äventyr. Vänsterfoten ligger nedbäddad på en kudde och beter sig som en död fisk. Då det är svårt att få liv i den bestämmer sig de sju friska fötterna för att hjälpas åt att frakta fisken. Dagens utflyktsmål är inte långt men bor man i en trapp är det också en trapp man måste ner och upp för då man ska ut. En promenad som vanligtvis tar tio minuter tog denna gång lite drygt tjugo. Sju trötta fötter sätter sig till ro framför en tv som visar fotboll. Vänsterfoten som leker fisk protesterar inte mot denna hjärndödande sport. Högerfoten gläds åt det fotbollstittande sällskapet då den för länge sedan tröttnat på att dela sin tillvaro med ett dött havsdjur.

Nio timmar senare, efter matlagning, film och mycket annat börjar det stora äventyret att ta sig tillbaka hem. Ner för en trapp, upp för en backe, en bra bit slätmak och så den sista gigantiska trappen, ner och upp. Högerfotens hjärta dunkar som efter ett gympapass när nyckeln sticks in i dörren. Vänsterfoten leker fortfarande död fisk.

När de två fötterna vaknar upp till ytterligare en kvittrande dag har de gett upp tankarna på utflykter. Högerfoten lägger sig rastlöst till ro vid sidan av sin fisklekande vän, bitter över att Valparaíso är uppbyggt av trappor och uppförsbackar.