Movi min vän

Idag när jag var i djuraffären fick jag frågan hur gammal Movi är. Som vanligt när jag svarar på denna fråga blir folk förvånade och så blev även tjejen som jobbar i affären. Hon hade inte gissat att Movi är äldre än tre. Idag slog det mig att jag gärna önskat att Movi var tre år. Inte för att hennes tio år påverkar henne negativt utan för att jag vill att hon ska finnas många år till. Movi kastade sig in i mitt och Sebastians liv för några veckor sedan och har redan gjort ett stort avtryck, hon har tagit sig en plats som har blivit självklar. Med Movi är det roligare att vakna på morgonen, en glad svans som viftar och en lång kropp som sträcker sig upp för sängen och vill bli klappad, en tass som slänger sig fram i ansiktet på mig. Det är svårare att komma i tid till jobbet eller till teatern för det är ju så roligt att göra några övningar i samband med frukost eller kvällsmat. Det är roligare att komma hem, det finns alltid någon som väntar och som blir glad av att komma ut. Promenaderna blir betydligt fler och mycket mer intressanta, Movis sällskap lockar fram viljan till skoj och lek. Att titta på film, tv eller läsa en bok med en hund i knät är både avkopplande och värmande. Kärleken till Movi blir större och större för varje dag som går, för varje ny upplevelse jag har tillsammans med henne.

Sebastian gjorde en ny film, den visar när vi tränar med Movi. En del av filmen är inspelad i Vrinneviskogen för en vecka sedan och en annan på Himmelstalund denna helg. Än så länge har vi tränat in åttan, slalom och tassen med Movi. När vi skulle göra trampa så insåg vi att hon redan kunde det så den övningen lärde Movi oss.  Det var med hjälp av trampa som vi kunde öva in tassen som vi tidigare haft lite svårt för. Träningen har inspirerats av boken Freestyle, träna och tävla med din hund! av Yvonne Öster och Monica Gudinge som vi fått låna av Nina.

movi tränar from Sebastian Estay on Vimeo.

En helg i mars

Sebastian gjorde en film om vårt besök på Orga kvarn där Hasse jobbar och utflykten till Ensjön med Love och Erik.


orga-ensjön from Sebastian Estay on Vimeo.

Aussie is the shit

Idag blev det en cykeltur med Love, Erik, Sebastian och Movi. Det var den första längre turen som Movi följt med på. Vi hade alla packat picnicväskan och åkte upp genom Vrinneviskogen till Kårtorp och Ensjön. Movi fortsätter att imponera mig med sin dolda energi. Vi cyklade i varierande tempo med små pauser då och då. När vi rastade gnällde Movi lätt otåligt och ville vidare.

Då vi kom in på mindre stigar i skogen släppte jag Movi lös eftersom det var svårt att cykla med henne bredvid. Movi använde då sin energi genom att valla oss cyklister så att hon sprang fram och tillbaka. Svansen vevade som en propeller och gav henne extra energi att springa. Trogen som Movi är hade hon mest koll på mig och Sebastian som cyklade sist.

Fikat tog vi på en brygga i solen vid Ensjön. Movi blev bunden en bit bort då hon bara trampade i fikakopparna när hon var lös. Det dröjde inte länge innan hon lade sig tillrätta och vilade. Jag njöt av tanken på att detta bara är början av en lång vår, sommar och höst med massor av utflykter. Att jag sällskapas av varelser som likt jag uppskattar detta är glädjande.

På hemvägen fick jag ett flertal gånger säga åt Movi att ta det lugnt. Hon började mer och mer likna det grönlandshundar jag växt upp med. Jag försökte ligga lite efter de andra och cykla i ett långsammare tempo men det var jobbigt för Movi att vara sist.

Nu har jag ännu en gång fått uppleva Movis arbetsglädje och energi och att hon så snabbt slappnar av när det är vila som gäller. Jag känner mig mer och mer övertygad om att jag hittat rätt när det gäller min Aussie.

Varning för ras

Idag var jag bjuden med jobbet på en utbildningsdag på Mångkulturellt center på Fittja gård. Dagen heter varning för ras innehöll visning av en utställning, en föreläsning och en workshop. På detta bjöds det också på fika och lunch. Det var en riktigt intressant dag och det var kul att besöka Mångkulturellt center då jag aldrig varit där innan. 

Bland annat fick vi se denna film som gjordes som en reklamfilm för EU men som slutades visa då den fick mycket kritik. Spännande att filmen över huvud taget släpptes igenom. Den vita kvinnan som representerar EU försvarar sig mot hoten från Kina, Indien och Brasilien och lyckas till och med utrota dem. Den svarta mannen gestaltas i filmen som exotisk och muskulös med inoljad naken överkropp. En bild av den svarta mannen som funnits i västvärlden i århundraden. René León Rosales som guidade oss genom utställningen läste upp en text som skrevs av Carl von Linné på 1700-talet. Då Linné pratade om röda, gula, svarta och vita människor beskrev även ha de svarta i termer av primitiva med bara kroppar insmorda i fett. En föreställning som lyckats hänga sig kvar och gestaltas i EU´s propagandafilm. Grattis till den som gjorde filmen, det var mitt i prick i konstruktionen av ras. Den svarta kvinnoproppen har även den gestaltats som exotisk, naken, gärna barbröstad med putande rumpa, bröst och läppar. Vi fick se en samling statyer av svarta kvinnor där några var från 30-talet inhandlade på antikvariat och några var nyproducerade. Alla hade de gemensamma drag av nakenhet, bröst och putande läppar. Den svarta kvinnokroppen fortsätter än idag att gestaltas på ett ratificerat sätt som inte går att identifiera sig med. 

Jag fick också se en rad intressant statistik som gav mig nya perspektiv på Sverige. Segregationen på bostadsmarknaden är större än jag trott. 60% av befolkningen i Fittja hade utländsk bakrund på 90-talet. Idag är det 96-97% av befolkningen i Fittja som har utländsk bakgrund. I Sverige har totalt 27% av befolkningen utländsk bakgrund. I storstäderna är det 40-45% av invånarna som har utländsk bakgrund varav många är koncentrerade till vissa områden där även arbetslösheten och fattigdomen är hög. Jag fick med mig en antologin Om ras och vithet i det samtida Sverige som har skrivits av forskarna på Mångkulturellt centrum så nu kan jag fördjupa mig i dessa inte så upplyftande strukturer.

Så små så små

Nu har vi väntat i drygt en vecka och äntligen börjar de komma.

 

 

Ögonkontakt

Nu när det är klart att Movi stannar hos oss blev jag och Sebastian inbjudna i Ninas Facebook grupp för ägare av kennelns hundar. De träffas några gånger per år för att träna med sina hundar och hålla kontakten. I gruppen blev vi välkomnade till gänget och fick kontakt med ägare till Movis syster och valpar. Jag blev lite lyrisk när jag såg dessa kommentarer. Från att aldrig ha blivit mätt på att kolla youtubeklipp och googlat bilder på aussie har jag nu Movi hemma hos mig och jag har möjlighet att träffa flera liknande hundar och deras ägare. Det känns också lite hedrande att få ha hand om Movi som burit liv åt så många älskade hundar. 

Idag när jag kom hem var Sebastian redan hemma och jag behövde inte gå ut på en gång. Jag och Sebastian tränade istället lite med Movi inomhus. Vi gjorde slalom, kryp och sök bland annat. När Movi letade godis som vi lagt ut i vardagsrummet viftade hon med hela kroppen och ansiktet log. Det är sådan glädje att se henne så. När jag tränar med Movi är det så lätt att få ögonkontakt. Den kontakten är något jag verkligen uppskattar. 

 

Måndag morgon

Helt lätt är det inte att gå till jobbet denna måndag.

Jag skrev ett mail

Så kom söndagen och lånekontraktet för Movi går ut. Nina och jag hade bestämt att vi skulle höras till helgen, inget mer specifikt än så. Igår skrev jag ett mail och frågade om pälsvård så här i fällningstider. Jag frågade också om de saknade Movi eller om hon kan stanna längre. Jag har i ärlighetens namn inte varit oroligt för att Movi skulle lämna oss redan till helgen.

Nina svarade att Movi gärna får stanna och frågade oss om vi vill ha henne "ett litet tag till" eller ge henne att permanent hem. Vi svarade ja på det sista alternativet.

Nu kommer aussie tiken Movi, tio år, att bo med oss. Hon har fötts upp av Nina och Hasse som har dresserat och tränat henne och låtit henne bli mor till flera valpkullar. Movi har tidigare varit utlånad till en annan familj då hon fungerat som sällskapsdam till en hund som skulle socialiseras. Att byta hem är varken konstigt eller dramatisk för Movi. Nu kommer hon till oss för att leva som aktiv pensionär och som jag förstår det är Nina glad för att hon kan bli lite mer ompysslad och få mer uppmärksamhet här då deras hem är fullt av hundar och det nalkas nya valpkullar.

Aussie, australian shepered, är en ras som jag upptäcket under det senaste året i sökandet efter en passande hundras för mig och Sebastian. Jag vill ha en lugn hund som är pigg när vi ska göra saker säger Sebastian. Jag vill ha en pigg hund som går att träna, som vill lära och som kan vara lös säger jag. Att vi skulle träffa på Movi och att en hund skulle flytta in till oss så snart kunde vi då inte drömma om. Movi guidar mig åter in i livet med hund, det som jag vuxit upp i. För Sebastian är detta nytt och han hade inte kunnat få en bättre start. I framtiden någon gång vill jag ha en valp som jag kan dressera och träna så att den blir lika lydig Movi. Då ska jag lägga ner tid och engagemang. Som det känns nu har jag hittat min ras och om cirkeln ska bli sluten så skulle det inte vara het fel med ett barnbarn till Movi. Men det är framtiden det. Nu ska jag och Movi ta oss ut på en pringtur. Sebastian snusar fortfarande i sängen tillsammans med solens strålar som tränger in bakom gardinen.

Närhetsknarkare med ett mullrande kramdjur

Sebastian stod och skar grönsaker till sushi när jag kom hem. Jag hade varit på massage och min kropp var avslappnad och seg. När jag går till massören brukar jag hamna i ett tillstånd mellan sovande och vaket. De spända musklerna slappnar av och kroppen lägger sig i dvala. Efter en stund på massagebänken brukar jag vakna till och undra om jag nyss somnat, är på väg att somna eller kanske rent utav sover lätt. Det är en skön känsla. Sen börjar jag fundera på hur lång tid det är kvar av massagen och hoppas för varje rörelse massören gör att det inte ska vara slut. Den tanken håller mig ofrivilligt lite mer vaken.

Så kom jag hem till Sebastian, sushiförberedelserna och hunden. Jag lät Sebastian fortsätta att stöka i köket och vilade mig lite på sängen med Movi som kramdjur. Movi är aldrig mer än ett par meter bort, inte för att våran lägenhet är liten utan för att hon vill vara nära. Bakom varje stängd dörr står det en Movi. Bakom ytterdörren när jag kommer hem. Bakom sovrumsdörren om jag smitit ut innan henne för att ta en dusch på morgonen. Bakom badrumsdörren om jag besökt detta rum utan att hon fått följa med in.

Vi rullade sushi till japansk musik. Sebastian kokade miso soppa med alger i. Han hade läst ett reportage om alger i tidningen Buffé och fick då inspiration till denna mat. Efter maten landade vi på soffan framför en animerad film. Efter en sådan middag ska det gärna vara något från studio Ghibli och så blev det. Porco Rosso från 1992. Inte någon av mina favoriter men den fyllde sitt syfte. Movi låg mellan mig och Sebastian. Som det stora gossedjur hon är njöt hon av uppmärksamheten av två klappande och kliande händer. När det blev för varmt och trångt tog hon en sväng ner på golvet för att åter komma till soffan och stå och hänga vid kanten. Jag lockade henne tillbaka upp i soffan och hon hasade sig upp lite halvdant på kanten. Den del av kroppen som lätt blev hängande utanför soffkanten tog jag och vek upp så att hon låg på mig. När jag gör så kommer det ett dovt muller från djupet av Movis hals för att markera att det inte riktigt är okey att göra så med henne, men när hon väl blir lagd tillrätta kommer alltid avslappningen. Denna gång på min mage föll ögonlocken ner som rullgardiner och huvudet åkte upp och ner i halvt sovande, halvt vaken position liknande mitt tillstånd hos massören. Närhetsknakrkare som vi är båda två. Movi låg länge på min mage och jag klappade henne över den mjuka pälsen. Efter att Movi med minimal ansträngning låtit sig glida ner på golvet  och lagt sig bredvid soffan var det min tur att somna till i soffan. Så lyckades jag komma in i maximal kroppslig avslappning två gånger denna eftermiddag-kväll och även missa slutet på studio Ghiblis film från 1992.

Inget jagande av rådjur i skogen ikväll

En cykeltur till Vrinnevi. Vi promenerade i skogen och Movi fick springa på fältet. Jag satte henne att vänta när jag lade ut ett spår. I ögonvrån såg jag två rådjur springa en bit bort över fältet. Det ilade till i min mage och jag lockade snabbt till mig Movis uppmärksamhet med en godis. Movi som snällt satt där jag placerat henne hade vänt sin blick mot rådjurens håll. Hon verkade fundersam över mitt plötsliga lockande men beslutade sig till min lättnad för att komma.

Medan spåret vilade tog vi en promenad. Movi var full av glädje och energi trots att hon sprungit vid cykeln till skogen. Även i skogen skymtade jag ett rådjur som det bara var jag som gav notis till. Det samma sker hemma på innergården då grannens katt nyfiket smyger sig runt Movi. Helt utan reaktion från Movis sida. Movis ointresse för andra djur är ganska befriande. Jag vet inte hur många timmar jag ägnat åt att försöka få fatt på våra cairnterriers som efter att ha smitit ut sprang runt i skogsbrynet och skällde på rådjur. Det ända Movi lyfter på huvudet mot när vi är ute på promenad är andra människor. Social som hon är ända ut i nosspätsen.

En film med Movi

Lördagsutflykten bar av till Lillsjön. Det var Love med sina klätterskor, Sebastian med sin kamera och jag med Movi. Vi gick upp för stock, klippor och sten och Movi som fick vara lös traskade glatt på aldrig speciellt långt från oss. Jag som växt upp med en vallhund, bearded collien Lisa, känner igen vallundens ständiga omtanke om att alla ska vara med. Några steg fram, så vända sig om och titta, är inte alla med så blir det en extra värda tillbaka igen innan det bär av framåt igen. Att Movi gick dubbelt så långt som oss andra tvivlar jag inte på.

Här kommer en film av Sebastian.

Utflykt till Lillsjön from Sebastian Estay on Vimeo.

Liten häst

En söndag i mars. Solen som lyst med sin frånvaro hela vintern gassar nu på som om det vore en sommardag. Jag, Sebastian och Movi tar en promenad till vrinneviskogen och Movi får leka häst på fältet.

Foto: Sebastian Estay

Premiärtur i nya springskorna

Idag hade jag packat väskan för att träna på Friskis och Svettis efter jobbet. Sen kom jag på att det var en dålig idé att gå dit och göra massa hopp som jag inte finner så mycket tillfredställelse i när jag har en hund där hemma som skulle uppskatta en tur i skogen. Jag gick hem och drog på mig de för säsongen nya springskorna som jag ännu inte invigt. Movi hoppade och gnydde av glädje när jag kom hem och hon visste inte riktigt vart hon skulle göra med sig själv för hon ville bara bli klappad.

Att springa med Movi gav mig lite extra energi. Jag tänkte att om hon orkar så orkar jag och så pressade jag på upp och ner för backarna fram till fältet där vi lekte igår. Jag släppte Movi även denna gång och vi körde inkallning och hoppade över hästhinder. Vi tränade även slalom mellan mina ben när jag gick. Det är kul med slalom för när vi provade det första gången fattade Movi ingenting. Nu har vi kört det några gånger vid tre olika tillfällen och idag hittade vi en teknik som funkade så Movi gick slalom med full koncentration i flera steg utan att jag behövde locka med godis mellan varje ben.

Efter lekarna på fältet sprang vi hem och jag är imponerad av oss båda som orkade springa hela vägen utan stopp trots att det var premiärturen för våren. Medan jag avrundade vår träning med styrkeövningar för mage, rygg och armar passade Movi på att ta sig en lur i fåtöljen.

Krutmormor på cykel

I dag på jobbet lyssnade jag på Bodil Jönssons vinterprat. Hennes vinterprat handlade om att åldras och hon hade många positiva tankar kring dagens åldrande. Bodil pratade om att barn till skillnad från gamla har lätt för att lära detaljer. Äldre personer som kan ha svårt för att minnas detaljer som namn på personer, filmer och orter har istället lättare att skapa sammanhang på grund av sina många erfarenheter. Åldrandet kommer på så sätt med både  för- och nackdelar, precis som alla åldrar. Svårigheten att minnas detaljer ser inte Bodil som något sjukt utan bara en del av åldrandet precis om åldrandet innebär större förmåga för sammanhang.

Bodils positiva bild kring åldrande har många likheter med min bild av min egen mormor Ruth. Hennes intellekt var inget som svek henne när hon var gammal och inte heller fysiken. Mormor cyklade runt hela stan och fortsatte att lära så länge jag kan minnas. Kanske var det hennes förmåga till sammanhang som gjorde att hon intresserade sig för att studera språk som spanska även som pensionär.

En annan krutmormor är en som bor hemma hos mig nu. Det är hunden Movi som är tio år. Movi har visat vad hon går för hemma i soffan genom att snarka, mysa och gosa in sig i mitt knä. Våra promenader hittills har varit vanliga promenader med små inslag av träning och kortare sträckor då vi sprungit tillsammans. Idag efter jobbet bestämde jag mig för att prova cykla med henne. Då det var långe sedan hon utövade denna form av motion började jag lugnt på inrådan av Nina.

Efter att Movi rastats lite hoppade jag upp på cykeln och styrde mot Vrinneviskogen. Movi fattade direkt grejen och satte fart på sina ben i en ganska bra takt. Jag hade förberett mig på att i princip bara rulla fram på cykeln till att börja med men denna krutmormor visste precis vad det innebar att cykla så det var bara för mig att trampa på i lagom takt. Lika följsam som erfarna Movi är under promenaderna är hon på cykel, det är bara att sakta in och stanna så gör Movi också det. Det är nästan som att jag talar till mig själv när jag använder kommandon som stanna framför en väg.

I Vrinneviskogen hoppade vi av cykeln och promenerade. Jag brukar följa mindre stigar, cykel- och ridspåren då det är roligare att gå på. Vi tog några sådana stigar idag med. Mivi gick med nosen i backen nästan hela tiden och på de mindre och slingriga stigarna blev det tydligt hur hon navigerade sig fram med nosen. För att nosen skulle få arbeta lite mer och den hungriga magen skulle bli gladare lade jag ut ett spår av godis när vi kom ut på en bredare stig. Movi tyckte att det var så roligt och trots att hon gjorde ett par avkrokar från spåret lyckades hon hitta alla bitar.

Efter att ha promenerat en bit till kom vi till ett fält som vi tog in på. Där finns några hinder som används till hästar. Jag provade att hoppa med Movi över ett mindre av dem och det var så kul så att vi körde några extra vändor utan koppel. Jag ställde Movi på ena sidan av hindret, gick iväg en bit och kallade in henne. Då kom hon springandes emot nog och flög över hindret. Det var så roligt att se henne med full fart och koncentration. Under tiden vi höll på kom det ett helt gäng med joggare på spåret en bit bort. Som tur var gav Movi ingen notis till dem när vi tränade tillsammans. Hade det inte varit för att mörkret föll och för att vi skulle orka ta oss hem till middagen hade jag stannat på fältet ett tag till men nu har jag istället något att se fram emot till nästa gång.

Vad jag har fått erfara idag genom Bodils sommarprat, minnet av mormor och min utflykt med Movi är att åldrandet har många sidor där flertalet är att uppskatta.

                                         ..........................................................

Mormor Movi har haft fyra valpkullar. Hundarna Zombie, Zelda, Kivi och Meja är några av Movis valpar. Meja har fått valparna Vilja, Penni, Izzie och Vera som Movi är mormor till. Förhoppningsvis kommer det fler barnbarn med Kivi till sommaren.

Sur svans

Love och jag tränade på gymmet idag. Det var tungt till en början. Jag segade mig fram med rodd i femton minuter. Sen gick det lättare med det andra.

När jag kom hem innanför dörren kom Movi springande med glada steg. Hon har aldrig så mycket energi som när jag kommer hem och som när det nalkas mat. När hon blir så glad hoppar hon sina glädjehopp och lägger upp tassarna på mitt bröst.

Love kom med två stora semlor så nu var det bara att fira fettisdag. Efter maten landade vi alla i soffan. Love fick se två SVT dokumentärer från Norge som jag sett innan. En om två syskon som levt hela sitt liv på landet och en om klättring på sju bergstoppar. Jag klappade Movi tills jag blev helt täckt av hår. Då var det bara att ta fram kardan och dra över pälsen. Det blev massor med ull i kardan. Movis päls blev len men något luktade surt efter att jag kardat.

Den sura lukten satt kvar efter kvällspromenaden. Efter att ha undersökt närmare märkte jag att det var svansen som luktade. Den glada som är överallt och svänger. Inte konstigt. Jag tvingade in Movi i duschen och tvättade svansen med hälsobadolja. Duschen är aldrig någon hitt för hundar. Movi var halvvägs ute när jag var klar med min svanstvätt. Nu pustar vi båda ut i sängen. Imorgon bitti kommer jag att vakna till ljudet av den rena svansen som slår mot lakanet.

Hopp och lek på himmelstalund

Dagens långpromenad gick längs åbackarna till Himmelstalund. Movi traskade på koncentrerad och inlyssnande stadens ljud. Vi mötte och gick även om många hundar. Varken Movi eller de andra hundarna gav ifrån sig ett ljud. Ovant för mig som senast haft terriers att det går att möta en annan hund utan att hålla i kopplet tills fingrarna blir blå.

Under promenaden passade vi på att leka lite och inne i en hundrastgård gjorde vi lite övningar. När vi landat i soffan där hemma efter timmarna ute föll Movi i tung vila i mitt knä. Den saknad av kärlek och närhet till ett djur som jag haft den senaste tiden är nu som bortblåst.

Vaknar till glad svans

Jag vaknar till innan klockan halv sju en lördags morgon. Movi som legat ihoprullad vid Sebastians fötter hela natten reagerar på mina rörelser. Hon kryper upp och sträcker ut sig mot mig, tar spjärn med sina tassar mot Sebastians rygg. Jag klappar och pratar med Movi, hennes glada svans klappar mot lakanet. Så snart jag slutar klappa och kela tittar hon upp med missnöjd min. Efter att ha kelat en stund försöker jag mysa utan klappar. Då tröttnar Movi och lägger sig i väntande position nere vid fotändan. Dags för morgonpromenaden.

Igår kväll när jag och Sebastian ville kela gick Movi mest runt och spanade efter Nina och Hasse. Nattens sömn vid Sebastians fötter har fått henne på bättre tankar. Men dessa morgonvanor blir det nog att ändra på.