Mina helger har hittills detta år bestått av friluftsliv och åter friluftsliv. Förutom mina grannar och arbetskamrater har jag mest umgåtts med skridskoåkande sextio plusare, med vissa få undantag. Många trevliga människor finns det bland dessa och Sebastian och jag har stiftat flera goda bekantskaper men gruppen har dock varit ganska homogen. Denna helg har jag för visso ägnat en hel del åt friluftsliv men jag har också varit på fest samt stiftat ytterligare nya bekantskaper på isen.
Festen var i Linköping då jag och Sebastian var med och firade Helena Negga som fyller 50 år. Helena och jag började på Arbetsförmedlingen samtidigt och blev nära arbetskamrater och vänner. Det var roligt att få vara med och fira hennes dag och mingla runt bland trevliga människor och god mat. Nu för tiden är det inte ofta vi ses men det är alltid lika trevligt att träffa Helena och hennes familj. När jag och Sebastian åkte hem från Linköping kände jag att vänskapen blommat upp igen och jag längtade redan tills vi skulle ses nästa gång.
Idag åkte jag och Sebastian skridskor med Bråvallaskrinnarna till Sebastians lycka. Movi fick vara hemma hos Sas som tog väl hand om henne med långpromenad och kärlek. Jag och Sebastian fick en trevlig tur tillsammans med den stora grupp skridskoåkare som startade tillsammans i skärgården i Marviken. Förutom ett gäng trevliga åkare som jag och Sebastian pratat en del med innan så var också Dana som är i våran ålder med. Norrköping är litet och vi har träffat Dana en gång innan på en skridsoträff. Då var det hennes sambo Sara vi hälsade på först för att vi träffat Sara kvällen innan på min kompis trettioårsfest. Som sagt Norrköping är litet och på varje fest vi går på finns det minst en skridskoåkare. Det blev lite invecklat detta men jag är lite fashinerad över hur allt hänger ihop, eller så är det jag som på ett sätt umgås i en väldigt snäv krets.
Undet fikarasten pratade vi om att Dana kommer från Kanada och flyttat till Sverige efter att ha träffat sin kärlek. Jag tyckte det var roligt att sitta på en sten i en vintrig skärgård och prata med Dana och Sebastian om deras gemensamma nämnare, invandring på grund av kärleken. Så dyker Mark, som är en självklar del av skridskogänget upp bakom ett träd och jag presenterar honom för Dana och berättar att även han är från Kanada. De blir båda glada och byter blixtsnabbt från svenska till kanadensisk engelska. Efter en halv minuts pratande har de konstaterat att de både kommer från samma område och är avlägsna kusiner. Det tycker jag var bra konstaterat på en halv minut.
Det visade sig också att även Mark kärleksinvandrade till Sverige för en sådär sjutton år sedan och kärleken till partnern och landet lever fortfarande. Det är fantastiskt vilka spännande historier som kommer fram när en lyfter blicken från den hala isen och pratar med sina medåkare om annat än tallriksisar, översteg och ytterskär. Jag var riktigt nöjd efter denna tur då jag stiftat nya bekantskaper och sett bekantskaper stiftas. Dock saknar jag mångfalden i typen av invandrare jag glider på isen med. Det hade varit spännande att dela historier och naturupplevelsen med personer som invandrat till Sverige av andra orsaker än kärlek. Egentligen ligger ansvaret hos mig att skapa mig sådana bekantskaper och bjuda in.
Bilresan hem var också trevlig då jag och Sebastian åkte med Erik som vi fått samåka med även förra helgen. Erik guidar oss genom det Östgötska landskapet och det blir en trevlig pratstund varje gång. Väl hemma var det bara Movi, yogamattan och gummibandet som jag hade kvar att stifta bekantskap med. Gummibandet är min nyaste vän här hemma och jag trivs mycket bra i dess sällskap. Efter en sådan social och intensiv helg var det trevligt att umgås med något så stumt som ett gummiband en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar