Martyrens dans

En kväll stod den där på min dörrmatta. Den äckligt söta hunden med den barnsliga blicken. Dess runda svarta ögon. De som sårat.

Jag var där då det hände. I en annan stad. En annan tid. Det var då popmusiken dominerade liv. Tygskor och upp vikta jeans var dess nötta uniform. Försiktiga blickar möttes i en ordlös dans. Jag var där. Skulle aldrig bli en del av det. Alltid vara den som stod bredvid. Betraktades på avstånd. Lite på nåder. Men jag var där och jag fick vara med ibland. I min ensamhet. Och den värkte ibland. Visst kunde den göra det. Men jag trivdes på min plats i hörnet. Betraktandes stegen av en ordlös dans.

I tre dygn satt den där. Den enormt äckligt söta hunden med den ruskigt barnsliga blicken. Utan ord på min hallmatta. Jag sparka på hunden men den flyttade sig inte ens då. Den bara satt där. Stirrade på mig med runda svarta tomma ögon.

Dansen fortsatte. Betraktaren betraktade. Gjorde några solonummer på dansgolvet. Vilka hopp, vilken energi. Nu får du lugna ner dig. Väntar i hörnet. Stampar i takt till tygskornas gummisulor. Tiden är ljuv. Takten dov. Det var väl såhär det skulle vara.

Men vad vill du säga din jävla byracka. Sluta stirra med dina äckligt runda barnsliga enormt söta intensivt svarta ögon. Ja vet att det är något konstigt som hänt. Saker är inte som innan. Du har vänt världen upp och ner. Men gå din väg din äckliga hund. Jag klarar inte av de där ögonen.

Jag dansar inga solonummer  På avstånd aldrig mer. Jag betraktar inte utan betraktas. Djupt i ögonen. Jag tar för mig. Ovant till en början. Så lätt det sedan går. Men vad har du gjort med de ordlöst dansande. Det var ju jag som skulle vara martyr. Jag skulle sitta där på dörrmattan med sogset nöjda ögon. Glad över att få vara med. Om ens för en liten stund.

Efter den tredje natten satt inte längre hunden på min dörrmatta. Världen hade vänts upp och ner och tillbaka igen. Men rak var den då inte för den var skev redan innan. Långt innan hunden dök upp. Sorgsen på min dörrmatta.

Jag saknade inte de söta ögonen. Inte det barnsliga ansiktet. Faktiskt ingentigenting av hunden. Den var så äckligt söt så att det gjort ont i mig då jag såg på den. Nej jag saknade den inte. Inte alls. Det hade någon annan gjort så att det räckte och det var därför jag hatat den. Det var därför jag sparkat på den trots att jag inte borde. Jag ångrade dock att jag gjort det. Det var egentligen inte min mening. Jag är ingen ond människa. Jag vill inte såra. Det är därför jag hellre själv väljer att vara martyr.

Nu har jag lärt mig att åter dansa. Med ögonkontakt och med fortsatt energi. Nog förstår jag varför hunden satt där. Sorgsna ögon. Tom blick. En bekräftelse på det förflutna. En påminnelse om det nu. Om det som är. Det som är så lätt att glömma. Att världen är skev. Som en hund som lägger huvudet på sned. Ett försök att förstå. Några första trevande steg. Att våga sluta vara martyr.

Alla helgon på cykel

Det blev en hösttur på cykel idag. Det gråa karga landskapet har ett speciellt lugn över sig. En vila, ett lugn, en väntan på våren. Solen kämpade sig stundvis igenom en tunnt täcke av gråa måln. Vi tog en runda som från Hageby förbi Navestad, längs motorvägen mot Söderköping och en grusväg in mot Styrstad. Styrstads kyrka tornar ståtligt upp sig på en kulle och vi passade på att göra ett besök i kyrkan och på den ljusbetäckta kyrkogården.

Atmosfären inne i kyrkan var fridfull. Det spelades några stillsamma toner av en låg musik letade sig ut ur ett par högtalare. De höga kyrkofönstrena släppte in de solljus som kämpat sig igenom de novembergrå målnen.   Jag och Sebastian satt länge och tittade på ljuset och rymden i kyrkan. Det är synd att dessa vackra kulturarv ska vara så starkt kopplade till den kristna religionen. Om inte kanske kyrkan som en lugn, fridfull plats och kulturell kunnat utnyttjas mer och av fler grupper. 

Vid en avdelning på kyrkogården fanns gravarna som påminner om bussolyckan den 25 februari 1999. Jag har hört om och sett gravar från denna olycka förut då jag besökt en kyrkogård i Smedby som ligger bara några kilometer från Styrstad. Totalt är det sju pojkar mellan tolv och 15 år som tillsammans med fritidsledare omkom i en bussolycka sin sista dag på sportlovet. Jag får en konstig känsla då jag tittar på dessa gravar där personer som idag skulle ha haft min ålder vilar tillsammans under stenar där foton och bilder av dem sportande graverats in. Alla har de samma guldblänkande datumet som markerar då tiden stannat i dessa pojkars och anhörigas liv.

Min kropp kändes kall och frusen då jag åter steg på cykeln efter besöket vid Styrstad kyrka. Jag bar med min känslan av lugn och melankoli på landsvägen från kyrkan. Blodet i min kropp började sakta cirkulera ju mer benen trampade. Den dova höstsolen värmde på avstånd.

Åter hemma i vår varma lägenhet drack vi grönt te och smoothie gjord på avocado, mjölk, honung, blåbär och havre. Fikat smakade mycket gott efter att ha upplevt alla helgon på cykel.

Lördag hela veckan

Igår var det dagen innan röd dag och mitt arbete slutade redan kl 12. Jiiippie vad skönt det var att ta en sväng på stan i dagsljus och att sedan besöka Sofia för att äta en gemensam lunch. Den enorma trötthet som som alltid infaller efter lunch kunde jag denna dag behandla med den naturliga medicinen som kallas vila. När eftermiddagen kom hade jag ny energi att pyssla och fixa hemma och Sebastian hade jag skickat iväg hem till Love så att jag kunde pyssla med lite hemligheter inför att någon här hemma kanske fyller år snart. Oj vad underbart det är att klippa och klistra. Ge mig en hög med tidningar, en sax, lim och lite tilltugg som te och choklad så kan jag vara sysselsatt i timmar. Att välja ut vackra motiv och bilder av landskap och att klippa och pussla och se färger smälta samman. Och att dessutom ha tid att vara kreativ. Tänk om det vore lördag hela veckan. Iallafall några timmar. Eller bara några flera dagar.

När allt klipp och spill från tidningar var bortstädat plingade Love och Sebastian på dörren. Då var det filmdags och vi fixade fika och lite soppa som vi åt med mitt hembakta knäckebröd. Filmen vi såg var Hungergames. En film som lämnade mycket tankar efter sig. Vi satt länge kvar i soffan och disskuterade och funderade efter att filmen var slut. Precis som det ska vara en lördag.

Nu är det söndag två dagar i rad och ikväll ska jag gå på skräckteatern Nevermore som spelas på Kvartersteatern där jag är medlem.

Sist vill jag tipsa om ett par hemsidor som kan vara roliga att använda sig av för dem som tycker om att fira lördag hela veckan:
På gång i Norrköping - Östergötland - Här kan du söka fram det du är intresserad av att göra, marknad, teater, festival föreställning mm och du kan välja vilken dag och vilken stad. Visar bara Östergötland.
Vintagekartan - Här skriver du den stad du är intresserad av och vips visas alla guldgruvor för dig som gillar att fynda på secondhand. Visar hela Sverige.
Svenska fik.se - Detta är sidan för dig som gillar att fika och som kanske har snöat in dig på att alltid gå till samma café. Ehm, jag pratar inte alls om mig själv här.. Du kan välja län och stad i Hela Sverige och du får en karta och en lista med olika cafeér utmärkta.

Ha en trevlig lördag!