Förra vintern slog jag till med ett årskort på gymmet, trots att det snart gått ett år kan jag säkert räkna antalet gånger jag använt det på mina tår och fingrar. I våras och i somras var det så många fina dagar och det är ju så mycket skönare att ta en promenad, en cykeltur eller en springtur istället för att gå till en svettig lokal och träna. Att yoga och strecha hemma är inte heller fel. I höstas var det lika så och ärligt talat även nu under vintern. Jag har aldrig några nyårslöften. Jag tycker inte att det är någon skillnad på nytt och gammalt år. Inte finns det heller någon anledning att avstå från saker jag gillar eller att vänta till ett nytt år med att förändra vanor till det bättre. Dock går mitt gymkort ut om någon månad och då har jag lovat mig själv en sak, att jag inte ska köpa något nytt.
Jag ska inte behöva tänka tanken att lämna mitt bekväma hem för att gå genom en mörk kväll eller solig eftermiddag för att gå in i en tråkig lokal och träna själv eller i grupp. Jag ska inte behöva överväga alternativet att ta mig till ett gym för att träna en timme eller att helt enkelt ta på mig skorna och ge mig ut i naturen för att motionera i sällskap med min hund Movi. Pengarna jag lagt på gymkort, som förvisso till största del sponsrats av jobbet, ska jag lägga på massage. Massage är något jag uppskattar så mycket och så sällan unnar mig.
Idag gick jag och Movi till gymmet tillsammans. Vi värmde upp med en springtur till och runt elljusspåret i skogen, sen stannade vi till vid det nybyggda utegymmet i Vrinneviskogen. Medan jag gjorde mina övningar tittade Movi snällt på och hon fick även spåra ett godisspår. Detta träningspass började när vi klev utanför dörren och slutade när vi klev in igen. Inga transportsträckor, helt gratis och hunden behöver inte rastas när jag kommer hem från gymmet. Det bästa med att träna ute är att varje gång blir en bonus och jag får massor av frisk luft. Det finns inget gymkort som står och tickar och är betalt. Inga tider till pass att planera in. Om min inställning är den rätta blir träningen ute, i vilken form den än är, en ren, spontan och frivillig njutning. Vill jag inte träna en dag gör jag det istället en annan. I år ska jag inte köpa något gymkort, tänk vad härligt att få lova sig själv det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar