Idag blev det en härlig tur på sjön Östjuten i Rejmyre. Solen sken och isen var nästan toppen, förutom några ställen med överis som bidrog till några fall i gruppen. Jag är rätt lätt och kommer lindrigt undan i dessa förhållanden så jag stig upp på benen under hela turen. Fem och en halv timme var vi ute inklusive ett par pauser som inte var så långa tack vare Cathrin Konrad som är min överkvinna vad gäller rastlöshet. Så snart alla svalt sista tuggan korv eller precis var på väg att dricka ur kaffetåren stod hon färdig klädd med ryggsäck och allt och klappade i händerna, reflexmässigt, inte för att medvetet stressa på. Jag tyckte att det var toppen. Jag har länge efterfrågat lite mer effektiv skridskoåkning i grupp fyra, jag vill nödvändigtvis inte åka längre sträcka bara för att jag inte vill lägga extra mycket tid på raster eller att stå och prata på isen. Nick Konrad gjorde sin första självständiga tur som ledare, någon som jag tycker att han gjorde jätte bra i ett tempo som passade mig.
När vi kom hem tog jag ut hundarna i skogen. Efter så många timmar på skridskoisen var benen rätt trötta men det var iallafall skönt att få sträcka ut musklerna i skogen och som vanligt är det roligt att se mina fyrbenta vänner få sin motion och frihet. En timme var vi ute med blandad promenad och lek. Så när jag kom hem för att göra middag och sen sjunka ner i soffan var jag rätt rött. Tur då att Sebastian redan handlat och förberett efterrätten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar