Så kom snön och jag fick möjlighet att ägna mig åt det jag gillar allra bäst. Ta med mig underbara människor och hundar på en tur i det vita landskapet. Jag har länge väntat på att få köra drag med Myra på skidor. Idag passade jag på att prova. Med pepp från husse Sebastian och Myra bästa hundvänner gick det galant. Vi körde bara korta sträckor drag för att inte trötta ut våra hundar och för att de ska tycka att det är kul. Mestadels sprang hundarna fritt på den plogade isbanan samt i snön.
Vi mötte många skridskoåkare längs vägen. Skridskoåkare är verkligen ett tillåtande släkte som verkar gilla djur. Det var bara glada miner när de åkte förbi våra lösa hundar. Flera stycken påpekade att vi hade fina och lydiga hundar. Jag kan inte annat än hålla med. Hundarna skötte sig galant. När vi fick ett åkande möte bad vi hundarna gå åt sidan och så väntade de in sitt möte i snökanten innan de sprang vidare.
Eftersom vi började med att göra egna spår spelade det ingen roll vart hundarna sprang. Efter ett tag kom vi in på ett par spår som någon annan spårat. Jag passade då på att lära Myra att inte springa i spåret. Det tog mig bara några minuter och en fyra tillsägningar innan hon förstod att hon skulle springa vid sidan i snön och inte i spåren. Myras hundvänner Moa och Leo behövde inte ens en tillsägning för att förstå. De insåg ganska snabbt att Myra inte fick springa i spåret så de valde efter ett tag också att hålla sig på sidan. Jag är så tacksam över att ha med hundar på utflykter som denna och att hundarna så lätt lär sig vart de får vara och inte.
Movi fick vara hemma denna dag. Sebastian åkte skridskor och kunde därav låna ut sina skidor till Moa och Leos matte Nellie. Nellie som inte åkt skidor sedan hon var barn hängde med jätte bra. Hon blev så frälst så att vi åkte raka vägen till en sportaffär efter denna tur för att titta på ett skidpaket till henne.
Det var också roligt detta med att Sebastian åkte skridskor. Han åkte snabbare än oss som hade skidor och tog små egna turer för att komma tillbaka och hälsa på oss ibland. Myra försökte hänga på Sebastian i början men insåg att hon inte kunde ha koll på oss alla och valde att vara med mig och de andra hundarna. I början av dagens tur trodde Myra att alla skridskoåkare hon såg på håll var husse. Efter ett tag insåg hon att hon inte behövde vara orolig när husse försvann för han kom alltid tillbaka. Hon lärde sig också att urskilja husse bland mängden av skridskoåkare och vilken fantastisk fart hon fick när hon såg honom på håll och satte fart efter honom. Då spelade de ingen roll att hon redans sprungit, lekt och dragit i flera timmar. Kraft att springa fram till husse för att sedan vända om tillbaka till matte finns alltid.
Jag tackar vädret och mitt fina sällskap för denna dag och hoppas på att detta bara är början på en lång vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar